När värvar Liverpool? En tolvårig tillbakablick - del 1
Tre olika ägare, fyra olika managers. Det har rörts om i ledargrytan de senaste tolv åren i Liverpool men hur har det sett ut på transferfronten? Liverpoolsweden gör en djupdykning för att se om det mest blivit bottennapp och när baddare nappar på kroken.
Detta kommer bara gälla spelare som värvas under sommarfönstret så därför kommer Javier Mascherano, Daniel Agger, Maxi Rodriguez et al lysa med sin frånvaro. Ta också notis att det viktigare när spelarna anlände, inte vem som värvade dem. Därför kommer ni bland annat se Djibril Cissé under det året när Benitez tog över även om det var en Houllier-värvning.
Tolv år är valt för det ger en bra överblick över hur de två tidiga ägarna David Moores och Hicks + Gillett har agerat och båda de ägarskapen har fått kritik för att vara långsamma på transfermarknaden. Vi får också en komplett överblick över hur våra fyra senaste managers har agerat, vilka positioner har de valt att förstärka? Och kan vi se en röd tråd i hur FSG kommer agera i framtiden?
Vi börjar med Gerard Houlliers första säsong som ensam manager.
99/00
Sami Hyypiä – Willem II - 2,5 m pund – 19 maj
Vladimir Smicer – Lens – 4,2 m pund – 24 maj
Titi Camara – Marseille – 2,6 m pund – 1 juni
Stephane Henchoz – Blackburn - 3,5 m pund – 2 juni
Sander Westerveld – Vitesse – 4 m pund – 15 juni
Dietmar Hamann – Newcastle – 8 m pund - 22 juli
Houlliers första säsong utan Roy Evans tog en tuff vändning direkt när han tvingades ersätta både David James och Steve McManaman.
En klar indikation till hur fransmannen ville bygga sitt lag var att han började bakifrån med att förstärka backlinjen med att värva in det nya mittlåset Hyypiä-Henchoz och plockade in Westerveld som förstamålvakt.
Samt att eleganten Hamann kom in för att bilda en fantastisk defensiv triangel med de båda mittbackarna.
Vi fick också se Smicer ersätta krulltotten McManaman men tjecken var aldrig närheten av samma höjder som den han ersatte.
Ibland räcker det med en säsong för att bli kult. Man ska kanske inte spela mer än en säsong för att bli kult. Det var vad Camara gjorde innan han såldes till West Ham säsongen efter. Mest minnesvärd är att han spelade mot West Ham dagen efter att hans far hade gått bort, satte segermålet och firade framför Anfield Road med tårarna rinnande nerför hans kinder.
00/01
Emile Heskey - Leicester - 11 m pund – 3 mars
Bernard Diomede – Auxerre - 3 m pund – 7 juni
Marcus Babbel – Bayern München – Bosman – 1 juli
Gary McAllister – Coventry – Bosman – 1 juli
Nick Barmby – Everton - 6 m pund – 18 juli
Christian Ziege – Middlesbrough - 5,5 m pund – 25 juli
Andra året brukar betyda en finjustering av värvningar. De större luckorna hade täppts igen året innan och nu var det dags att förstärka där det fanns behov. In med en stark targetspelare i Heskey, en floppande ytter i Diomede, en kontroversiell övergång i kloka Barmby och glasmannen (den första av många) i Ziege.
Men det var återigen i värvningarna av de defensiva spelarna som Houllier briljerade. McAllister var en oväntad och något kontroversiell värvning – vad hade en 35-årig föredetting i Liverpool att göra?
En hel del. När Liverpool vann sin tredje pokal för säsongen efter att ha besegrat Alaves i Uefacupfinalen var det McAllister som blev utsedd till matchens spelare efter att ha legat bakom fyra av fem Liverpool-mål. Inte illa för en gubbe.
Babbel bidrog också med sin beskärda del till Liverpools framgångar det året men han drabbades tragiskt nog av Guillain-Barrés syndrom som höll honom borta ifrån spel ett helt år och han återhämtade sig aldrig efter det.
01/02
John Arne Riise – Monaco - 4,6 m pund – 16 juli
Chris Kirkland – Coventry - 6 m pund – 31 augusti
Jerzy Dudek – Feyenoord - 4,8 m pund – 31 augusti
Med Westerveld som växte till en säkerhetsrisk i målet valde Houllier att återigen bygga på grunden i Liverpool. Skam den som ger sig och återigen kom det en målvakt ifrån en holländsk klubb men frågan är hur mycket säkrare det blev med Dudek mellan stolparna.
Det kan vara svårt att tro men när Kirkland kom till Liverpool för 6 miljoner pund och 20 år gammal blev han den dyraste målvakten i brittisk historia. Vojvoj. Resten vet ni. Skador på skador på utlåning på skador på utlåning på skador och fem år senare lämnade han slutligen för Wigan.
Ziege spenderade bara en säsong i Liverpool och med Carragher på vänsterbacken (huh) värvades Riise från Monaco. Vilka vänsterfötter han hade. Men återigen en säsong utan förstärkningar framåt. Tre offensiva värvningar på tre år där den ena av de tre gjorde fem matcher för Liverpool. Fem.
02/03
El Hadji Diouf – Lens - 10 m pund – 1 juni
Salif Diao – Sedan - 4,7 m pund – 6 augusti
Vet ni vad ett av tipsen till framgång är i Soccernomics? Värva aldrig spelare som gjort succé i ett stort mästerskap. Entré för Diao och Diouf. Båda hade gjort succé för Senegal i VM som slog ut Sverige i åttondelen. Båda är två av Liverpools värsta värvningar någonsin.
Anfallaren/yttermittfältaren Diouf gjorde sex mål på 80 matcher i Liverpool och det minnet som består är hur han spottade mot Celtic-supportrar och det är ingen överraskning att när Old Firm urartade förra året så fanns Diouf mitt i smeten.
Diao, vad finns det att säga? Fick spela mittback och ytterback under Houllier och gjorde det inte bra. Fick spela på sin vanliga position som defensiv innermittfältare under Benitez och var då ännu värre.
Vad tycker ni om Houlliers fyra första år? Diskutera i kommentatorsfältet nedan.
