När värvar Liverpool? En tolvårig tillbakablick - del 3

Tre olika ägare, fyra olika managers. Det har rörts om i ledargrytan de senaste tolv åren i Liverpool men hur har det sett ut på transferfronten? Liverpoolsweden gör en djupdykning för att se om det mest blivit bottennapp och när baddare nappar på kroken.

Kommer bara gälla spelare som värvas under sommarfönstret så därför kommer Javier Mascherano, Daniel Agger, Maxi Rodriguez et al lysa med sin frånvaro. Tar också notis att det viktigaste är när spelarna anlände, inte vem som värvade dem. Därför kommer ni bland annat se Djibril Cissé under det året när Benitez tog över även om det var en Houllier-värvning.

Tolv år är valt för det ger en bra överblick över hur de två tidiga ägarna David Moores och Hicks + Gillett har agerat och båda de ägarskapen har fått kritik för att vara långsamma på transfermarknaden. Vi får också en komplett överblick över hur våra fyra senaste managers har agerat. Vart har förstärkningarna hamnat först? Kanske går det också att se en röd tråd i hur FSG kommer agera i framtiden.

Vi avslutar den här artikelserien med att gå igenom Benitez sista säsonger och avslutar med Dalglish första vid rodret.

08/09

Andrea Dossena – Udinese - 7 m pund – 4 juli
Diego Cavalieri – Palmeiras – 4 m pund – 11 juli
David N’Gog – Paris SG – 1,5 m pund – 24 juli
Robbi Keane – Tottenham – 19 m pund – 28 juli
Albert Riera – Espanyol – 8 m pund – 1 september

Det är märkligt hur Benitez kunde göra sitt sämsta transferfönster men samtidigt vara närmare ligatiteln än någonsin tidigare. Samtidigt pågick också en intensiv kamp mellan spanjoren och Hicks/Gillett där det knackade rejält i fogarna.

Cavalieri kom in som reserv till Reina och fick därmed spela hela åtta cupmatcher under sin tvååriga Liverpool-karriär.

Fanns det en svag i försvaret var det vänsterkanten där Riise hade stått för en stadig nergång i form och som kulminerade i det minnesvärda självmålet hemma mot Chelsea i Champions League året innan. Dossena blev ersättaren men hade svårt att följa med i tempot i Premier League och var till råga på allt tämligen usel på att slå inlägg.

På vänsterkanten fick han sällskap av Riera som inte rosade marknaden i England när han hade spelat för Manchester City några år tidigare. Hade en gedigen inledning där mycket gick med hjälp av adrenalin och jävlaranamma men när smekmånaden var över var Riera för långsam, för oteknisk, för dålig. Rapporterades också om att han ska ha slagit till en lagkamrat under en träning. Ogilla.

En ung talang ifrån Paris SG? Jo, man tackar. Gänglige N’Gog gjorde inte mycket väsen för sig till en början men har blivit en semibra målskytt men som skulle må bra av lite mer muskler och ett litet vassare klipp i löpsteget.

Och så till sommarens stora övergång. Spelaren som skulle ta Liverpool närmare titeln. Och nog kom Liverpool närmare. Men de gjorde det utan Keane. Irländaren kom aldrig rätt i laget utan drev mest runt i ingenmansland mellan anfall och mittfält. Såldes tillbaka till Tottenham under januarifönstret.

09/10

Glen Johnson – Portsmouth – 17,5 m pund – 22 juni
Alberto Aquilani – Roma – 20 m pund – 7 augusti
Sotirios Kyrgiakos – AEK Aten – 1,5 m pund – 21 augusti

Sommaren 2009 var ångestladdad. Ryktena om att spelare var på väg ifrån Liverpool än till klubben var mer förekommande och det trots att Liverpool bara slutade fyra poäng efter Manchester United året innan.

Johnson var först för att bidra med lite flärd och fart på högerkanten men han kom aldrig att stå för samma stabilitet som Finnan eller Arbeloa. En annan stöttepelar i Hyypiä gick till Leverkusen då han inte kunde garanteras speltid och in kom istället Kyrgiakos. Bättre än vad ryktet gör gällande men långt ifrån toppklass, om vi säger så.

I augusti blev det proppen ur när både Arbeloa och Alonso såldes till Real Madrid och en skadad Aquilani fick köpas in ifrån Roma. Liverpool inledde säsongen bedrövligt och därefter blev det en nedåtgående spiral som kostade Benitez jobbet.

Benitez nämnde vid flertalet tillfällen att Liverpool måste vara snabba på marknaden för att få de spelarna de ville ha. Som vi kan se kom bara en enda värvning under juni men problemet där ligger nog inte i vilka som kom till klubben, utan snarare vilka spelare som inte kom till klubben. Spanjoren har efter sin tid i Liverpool hintat om att de ska ha varit nära att värva bland annat Dani Alves samt Alexandre Pato men att styrelsens tröga agerande gjorde att övergångarna gick i stöpet.

Annars är det Benitez som fått mest kritik när det gäller Liverpools transfers. Men var det verkligen så illa? Precis som Houllier var magisk när det kom till att värva backar hade Benitez sina stunder med spelare centralt i banan. Ryggraden Reina – Carra/Agger – Mascherano/Alonso – Gerrard – Torres som tog Liverpool andraplatsen 2008 var till över hälften Benitez verk.

Ej heller att förglömma Sissoko som var bra ända tills Mascherano kom in och var ännu bättre. Eller Crouch som blev engelsk landslagsman under Benitez. Eller varför inte Lucas som har blommat ut till en av ligans bästa defensiva innermittar.

Värre ställt har det varit med kanterna. Undantagen har varit Arbeloa och Benayoun (Kuyt kom till Liverpool som anfallare så honom räknar vi inte med) men därefter har det varit bister läsning där det framförallt aldrig blivit någon ordning på vänsterkanten. Jag gillar grabben, men det säger en del när Insua varit den bästa vänsterbacken de senaste åren i Liverpool.

10/11

Jonjo Shelvey – Charlton – 1,7 m pund – 10 maj
Milan Jovanovic – Standard Liege – Gratis – 8 juli
Joe Cole – Chelsea – Gratis – 19 juli
Danny Wilson – Rangers – 2m pund – 21 juli
Fabio Aurelio – Liverpool – Gratis – 31 juli
Christian Poulsen – Juventus – 4,5 m pund – 12 augusti
Brad Jones – Middlesbrough – 2,3 m pund – 17 augusti
Raul Meireles – Porto – 11,5 m pund – 29 augusti
Paul Konchesky – Fulham – 5 m pund – 31 augusti

Blandade karameller eller ”fyndhörnan” i något dunkelt varuhus på vischan? Hur man än väljer att benämna Liverpools transferaktiviteter sommaren 2010 är det bara att konstatera – en spelare höll måttet.

Med två dagar kvar av transferfönstret presenterades Meireles som Liverpoolspelare. Cool som få, snyggare än de flesta. Ett fantastiskt målstim efter att Dalglish höjde statusen ännu mer och under skotten klarade han även av att lira som vänster/högermittfältare – något som han hade misslyckats miserabelt med under hodgson.

Om vi bortser ifrån Jovanovic, Shelvey och Wilson då alla tre i princip var klara innan Hodgson tog över kan vi se en gemensam faktor för alla andra nyförvärv. En snittålder på 29 år för resterande värvningar och där alla redan hade passerat zenit.

En övertänd Cole drog på sig rött i debuten mot Arsenal och hade sedan skadeproblem som kom och gick. Sägs nu ha sålt sitt hus till Downing och ryktas tillbaka till London och nyuppflyttade QPR.

Fiorentina var intresserade av honom men till slut blev det en utlåning av Insua till Galatasaray och så stod Liverpool där utan vänsterback. Aurelio togs till nåder och bidrog med det gamla vanliga; skador. Men som alltid, stilig och elegant när han väl är på planen.

Och på transferfönstrets sista dag. Den perfekta värvningen för att symbolisera allting. Konchesky. 29-årig engelsman som spenderat hela sin karriär i lag som tillhörde den undre halvan av Premier League (Charlton, West Ham, Fulham) och som inte hade en enda egenskap som stod ut. Inte speciellt snabb, dåliga inlägg, mediokert positionsspel. Hans mamma läste lusen av scousers efter att hennes son blivit kritiserad under en match. Lånades ut till Nottingham under januarifönstret där de inte ens lyckades stava hans efternamn rätt.

När Cavalieri flyktade till Cesena föll det på Jones lott att fylla reservrollen. Hann inte göra något som helst intryck och huruvida det var en längtan efter a-lagsspel eller om han misslyckades som reservmålvakt (hur man nu gör det) som tog honom till Derby i januari finns det inget svar på.

Danske Poulsen var en succé i Sevilla fram till han skulle bli en del av Juventus nybygge. Där blev det ett monumentalt fiasko och det höjdes ögonbryn upp till hårfästet när han blev klar för Liverpool. Onödigt att säga, men det blev samma sak i Liverpool.

Rapporterna innan Jovanovic kom till Liverpool talade gott. Tongivande i sin liga (förvisso belgiska) och serbisk landslagman. Men att det skulle bli så här? Styltig som få och med blicken konstant i backen är inget recept för att bli en bra anfallare. Har skeppats tillbaks till Belgien.

Av de två talangerna Wilson och Shelvey är det den senare som fått mest förtroende från Dalglish och han har tackat med en sådandär självklar idiotisk självsäkerhet som kommer med ungdomar. Skott ifrån halva plan? Check. Inbytt i slutet av en jämn match mot Chelsea och försöka sig på svårt spel? Check. Det lovar gott.

Wilson har inte fått lika många chanser men har dessvärre visat upp viss valpighet med sina insatser men det är alltid tufft för en försvarare att komma in i ett lag.

Att bara lyckas med en värvning och till råga på allt sätta honom på fel position under tiden man tränade laget är inte okej. Det blir IG med råge till Hodgson som skickade iväg yngre, talangfulla spelare (Insua, Aquilani) och hämtade in sämre, äldre, mer begränsade ersättare (Konchesky, Cole) och då ska vi inte ens nämna hur laget spelade.

11/12

Jordan Henderson – Sunderland – 16 m pund – 9 juni
Charlie Adam – Blackpool – 8 m pund – 7 juli
Doni – Roma – Gratis – 15 juli
Stewart Downing – Aston Villa – 18 m pund – 15 juli

Hur har då Dalglish och Comolli hanterat sin första sommar tillsammans? Det började med att talangfulla Henderson kom ifrån Sunderland och en månad senare blev nästa mittfältsförstärkning klar i och med Adam.

Två viktiga kuggar i Alonso och Mascherano hade försvunnit de två tidigare säsongerna och i Adam har Dalglish en spelare som kan ligga djupt och bredda spelet. Henderson har redan haft två säsonger i Premier League för Sunderland och är ett framtidsnamn men frågan är hur mycket speltid han kommer få under Dalglish.

Jones som blev utlånad till Derby i januari fick med all tydlighet besked om hur han värderas i Liverpool. På fri transfer kom Doni ifrån Roma, en rutinerad målvakt som kan täcka upp om Reina skulle bli skadad.

Vänsterkanten har varit Liverpools akilleshäl ända sedan John Barnes, och i min bok Patrik Bergers, dagar men förhoppningsvis kan Downing fylla ut tomrummet. Vänsteryttern har erfarenhet i multum och kommer in där Liverpool så desperat behöver en rutinerad spelare.

Det går såklart att inte bedöma firma Dalglish & Comolli efter så kort tid men lägger vi till januarivärvningarna är det ungt och stor mån brittiska spelare som värvas. Men istället för att lägga fokus på nationalitet kan vi kolla på om de passar in?

Utan att jämföra dem rakt av med sina tidigare motparter har vi Adam som tar Alonsos roll, Downing som bjuder på erfarenhet på sin kant, Henderson som avlastar innermittfältet och som bara är i början av sin karriär. Hur det väl slår ut återstår att se men de följer samma logiska mönster där synbara luckor tätas igen för att laget ska bli starkare.

Förtjänar Benitez sitt rykte? Hur har Dalglish skött sig hittills på värvningsfronten? Diskutera här nedan!

Källor: bbcsport.com, liverweb.org.uk, wikipedia.org, liverpoolfc.tv, lfchistory.net