Om konsten att använda sin egen hjärna
Erik Rosendahl fortsätter sin historiska resa och behandlar i dag bland annat hur Bill Shankly hjälpte till att förstärka banden mellan staden och laget Liverpool med hjälp av lokala popband.
"Jag som aldrig fick möjlighet att utbilda mig är tvungen att använda min egen hjärna”, som Shankly själv uttryckte det.
Mållöst mot Swansea häromveckan var ju en katastrof, men lika illa gick det faktiskt också för 30 år sedan, då det krävdes två straffar av Terry McDermott för att ens klara 2-2.
Swansea, med ingen mindre än John Toshack som manager, var inget svagt lag: vid julen 1981 toppade nykomlingarna sensationellt Division I-tabellen. Ännu 1977-78 hade den walesiska klubben spelat i fjärde divisionen!
Men det var ett Anfield i sorg och saknad som Swansea och ”Tosh” fick besöka. Hela Liverpool sörjde nämligen sin hjälte, Bill Shankly, som dött den 29 september 1981, 68 år gammal.
Tjugo år hade Shanks tillbragt i staden, en fabulös tid under vilken klubben vunnit ligan hela sju, Europacupen tre samt både FA Cup och UEFA Cup två gånger. Vid Shanklys död var efterträdaren Bob Paisleys starkt föryngrade lag visserligen inne i en högst ovanlig formsvacka, men den visade sig vara temporär...
Shankly hade kommit till Liverpool, ”staden som andas fotboll”, med huvudet fullt av idéer. Självförtroendet var det heller inget fel på: ”Jag som aldrig fick möjlighet att utbilda mig är tvungen att använda min egen hjärna”. Det skulle han minsann göra.
Det enda som skotten saknade var pengar, vilket däremot inte var fallet hos ärkerivalen Everton. John Moores, som grundat bookmakerföretaget Littlewoods på 1920-talet, hade i början av 60-talet donerat klubben hela 56 000 pund för spelarköp.
Därför var det väl inte så konstigt att Shanklys debutsäsong i Division I, 1962-63, dominerades av dessa "Merseyside Millionaires" som därmed vann ligan för första gången sedan 1939.
Men redan nästa säsong var det Liverpools tur att vinna ligan, med ett lag som kostat endast 135 000 pund, ungefär hälften av vad Everton använt för sitt mästarlag. Ett för Shankly typiskt trumfkort var Alf Arrowsmith, köpt från Ashton United för 1250 (!) pund, som började blomstra i mars och hann göra hela 15 mål i 20 matcher.
Utan Littlewoods skulle väl inte ens den skotska idésprutan ha lyckats. Ytterst viktigt var att Eric Sawyer från företaget valdes till LFC-styrelsen, vilket bl a möjliggjorde inköpen av Ian St. John och den tekniske vänsteryttern Peter Thompson. Tillsammans med Ian Callaghan och Roger Hunt bildade de ett anfall av världsklass.
Vad Shankly närmast hade i tankarna var att förvandla Liverpool FC till ett slags folkhem där alla skulle trivas men också göra sitt. Spelarna fick hjälpa varandra så att ingen behövde anstränga sig i onödan. Tommy Smith (med nummer 10 på tröjan!) t ex agerade extramittback bredvid Ron Yeats. Förutom ”Anfield Iron” kallades tuffingen Smith också ”Rons högerfot”.
Ett fullsatt Anfield blev ett helvete för bortalag vars spelare psykades på många sätt. Vem annan än Shankly skulle komma på idén att ge en toalettpappersrulle som ”present” åt motståndaren! Och hemmalaget skulle spela i helrött, vilket enligt managern såg rätt så aggressivt ut.
”This is Anfield” står det mycket riktigt ovanpå spelartunneln. Det gällde ju att låta alla veta att Liverpool FC spelade den bästa fotbollen och hade de bästa spelarna och fansen. Några gratispoäng från Anfield var det inget snack om.
Sommaren 1963 fick Shankly dessutom lite extrahjälp från ett oväntat håll. Gerry Marsden, Liverpool-fan och sångaren i Gerry And The Pacemakers, gav managern gruppens nya singel, "You’ll Never Walk Alone".
Och lagom till säsongsstarten släpptes en singel vid namn "She Loves You" av en annan Liverpoolgrupp, The Beatles. Låten blev snabbt väldigt populär och den började spelas också på Anfield.
Någon popdiggare var ”Shanks” knappast, men han insåg intuitivt Merseybeats potential. Som gäst i det populära och numera klassiska BBC-programmet ”Desert Island Discs” spelade han logiskt nog endast The Beatles och Gerry And The Pacemakers.
Framför allt ville Shankly ju sprida optimism i en gemenskap som drabbats hårt, inte minst ekonomiskt. Han ville vara stolt över Liverpool och se till att andra också var det.
Snabbt ökade också medieintresset för denna heliga treenighet med Shanklys duktiga lag, The Kop och Merseybeat. Då Liverpool slog Arsenal med hela 5-0 i säsongens sista hemmamatch i april 1964, var reportern från BBC-programmet Panorama på plats för att med egna öron höra The Kop sjunga ”She Loves You”.
De vackra orden "With a love like that/You know you should be glad" ekade under säsongen från Anfields legendariska ståplatsläktare. Det var ord som den store inspiratören Shankly själv skulle ha kunnat skriva.
