Om konsten att vara nummer ett
Erik Rosendahl fortsätter sin historiska resa och tar i dag upp vikten av kontinuitet mellan stolparna och om hur endast tre målvakter täckte upp i Liverpool under 30 år 1962-92.
Då Sepp Maier fick höra att FC Bayern München köpt Walter Junghans, en ung lovande målvakt, kommenterade den tyske legenden: ”Bei mir wird aus Junghans Althans!”. Alltså: gammal hinner ynglingen bli medan han sitter på bänken och väntar på sin chans...
Sådana” junghansar” känner vi flera stycken från Liverpools historia. Frank Lane (ej släkt med Penny Lane), Peter McDonnell, Steve Ogrizovic, Bob Wardle, Bob Bolder... alla fick de flytta till andra klubbar, de flesta utan att en enda gång ha stått mellan stolparna för ’Pool.
Det är nämligen så att mellan 1962-92, under ett trettiotal säsonger, använde Liverpool FC i praktiken endast tre målvakter: Tommy Lawrence, Ray Clemence och Bruce Grobbelaar.
Att något så unikt blev verklighet får vi tacka The Boot Room för, med ”fitnessgurun” Bob Paisley i spetsen. Hans spelare var ju sällan skadade.
Skotten Lawrence, en egen produkt, var en viktig kugge i Bill Shanklys mästarlag 1964 och -66. Den kraftigt byggde Lawrence var mycket omtyckt bland fansen som kallade honom ”The Flying Pig”. Flygande eller ej, men han fick agera ett slags ”goalsweeper” i Shanklys taktik, dvs. komma långt ut ur sitt mål för att vara med om att bygga upp anfall.
Lawrences personliga höjdpunkt var säsongen 1968-69, då han släppte in endast 24 mål i 42 ligamatcher. Shankly brukade skämta: ”Hur skulle det kännas, Tommy, att få sitta bekvämt i fåtöljen i ditt eget målområde, med cigarr i munnen och ta det lugnt medan vi anfaller och gör mål?” Så lär det också ha varit många gånger under Lawrences åtta säsonger på Anfield.
Shanklys ord om den mysiga fåtöljen kan i allra högsta grad tillämpas på Lawrences efterträdare,
Ray Clemence, som säsongen 1978-79 skrev historia med sina 16 insläppta mål. Så suverän var Liverpool att motståndarna endast lyckades göra fyra mål i 21 ligamatcher på Anfield!
Clemence brukade dessutom vara i kanonform i viktiga Europacupmatcher och hans paradräddninger i 1977 års Mästarcupfinal och i UEFA-cupfinalen 1973 då han räddade Jupp Heynckes straff, ingår numera i Anfield-folkloren.
En gång hade ”Clem” nobbats av Notts County, men Shankly visste vad han skulle få då han sommaren 1967 hämtade ynglingen från Scunthorpe. Vilken guldgruva, detta Scunthorpe, som något år senare sålde Kevin Keegan till Shankly för 33 000 pund. Clemence hade kostat 18 000, faktiskt bara någon tusenlapp mer än den eviga tvåan Frank Lane.
656 matcher blev det för Clemence i Liverpooltröjan innan det var dags att flytta till Tottenham. 61 landskamper för England är inte heller så dumt, men utan Peter Shilton skulle ”Clem” ha vunnit över 100 ”caps”.
Jag minns inte längre när det var jag för första gången hörde om Bruce Grobbelaar. Någon gång år 1981 måste det ha varit. Till saken hör att det exotiska namnet ofta felstavades, ”Grobbolaar”, ”Cobbelaar” och vad allt.
Den akrobatiske zimbabwiern kom närmast från NASL-klubben Vancouver Whitecaps, men hade spelat en fjärdedivisionssäsong i Crewe Alexandra där han blev uppmärksammad av The Boot Room.
Det måste ha varit otroligt tufft att komma från ingenstans och ta över från hjälten Clemence, men trots en trevande start för både det föryngrade laget och ”Grobbo” själv, tog den sydafrikanskfödde keepern sin chans och utnyttjade den maximalt genom att vara med att vinna tre raka liga- och Ligacuptitlar samt Europacupen 1984.
Vad både Shankly och Paisley efterlyste var ju kontinuitet, vilket personifierades av sådana spelare som Clemence och Phil Neal. Vi minns hur Shankly brukade roa nyfikna journalister: ”Inga nyheter, mina herrar. Laget är detsamma som i fjol!”
Men ändå, hör och häpna: Liverpool spelade från den 27 oktober 1962, då Tommy Lawrence blev ordinarie, fram till slutet av ”Double”-säsongen 1985-86 sammanlagt 869 ligamatcher och dryga 350 cupmatcher och det var bara ett tiotal gånger som någon annan, om han nu hette Ogston eller Ogrizovic, än Lawrence, Clemence eller Grobbelaar fick stå i mål.
