Redaktionen spår - del 1
I den första frågan i årets upplaga av Redaktionen spår diskuteras frågan om vilka krav och förväntningar vi kan ha på årets upplaga av Liverpool.
Säsongen börjar närma sig och till höger och vänster kan man hitta diskussioner om hur det kommer att gå, vilka nyförvärv som kommer att fungera bäst och vem som kommer att vinna skytteligan. Den första frågan redaktionen behandlar handlar om just kravbilden på Liverpool under Kenny Dalglish första hela säsong som manager.
I fjol fick vi se två rejäla förändringar i Liverpool. Dels lämnade Tom Hicks och George Gillett och in kom Fenway Sports Group med John W Henry i spetsen, dels överlevde Roy Hodgson knappt sex månader innan King Kenny Dalglish återigen tog plats som manager för Liverpool. Ny säsong väntar - den första hela med Henry och Dalglish vid rodret - vad kan vi ställa för krav på Liverpool denna säsong?
Mattias Herner: Det är åtminstone min åsikt att Dalglish bygger upp laget om inte från grunden så i alla fall transformerar det över längre sikt än att snabbtoppa truppen över en sommar och jag tycker också att värvningarna som helhet blir lättare att förstå då. Tråkigt nog får flera av Roy Hodsons insatser sägas ha försämrat möjligheten och förlängt transportsträckan tills Liverpool kan göra det slutgiltiga lyftet från en stabil och slimmad stomme. Att göra sig av med överåriga och/eller högavlönade och/eller spelare utan kvalité är just nu en högre prioritet än att fånga en £35M-superstjärna.
Att på 1år gå från sjätte till första plats är inte många lag som klarar av och dessutom har vi fortfarande ett par defensiva hål att fylla i truppen i tillägg till att jag gärna skulle se ytterligare något riktigt offensivt inriktat namn ansluta för att ligaguldsdrömmen skulle kännas mer realistisk. Förutom detta kommer det troligen att behövas någon månad innan laget har satt sig med nya spelare och taktiska justeringar. Att döma av försäsongen kan jag inte påstå att jag förväntar mig ett flödande felfritt framförande mot Sunderland.
Det är dessutom fler lag som har närmat sig plats 4-5 i Premier League och ”big four” får väl slutligen sägas ha slagits isär förra säsongen, men samtidigt har Liverpool ingen distraktion i form av spel i Europa så jag tycker att det får anses vara en stor besvikelse om laget inte slutar bland de fyra översta lagen. Sedan hoppas man alltid på mer.
Fredrik Johansson: Luis Suarez och Andy Carrol i all ära, men för klubbens bästa i det långa loppet var just nyförvärven av John W. Henry och Kenny Dalglish höjdpunkterna under förra säsongen och efter att ha fått en hel försäsong på sig att mönja skrovet så är nu skutan färdig att sjösättas. Eller är den det egentligen?
Vi är fortfarande en vecka från säsongspremiär och ytterligare två veckor från stängning av transferfönstret och jag tror vi kommer att få se ytterligare en del rörelser i spelartruppen innan augusti är slut, och jag tror att Kenny är ganska långt ifrån den trupp han vill se, även om han aldrig skulle erkänna det.
Utifrån detta är det lite svårt att veta vilka krav som skall ställas på klubben den kommande säsongen. Jag hade ganska stora farhågor inför förra säsongen men tippade ändå med hjärtat att vi skulle kunna nypa en fjärdeplats. Det var vi ju egentligen aldrig riktigt nära att uppnå någon gång under säsongen, och efter en miserabel inledning med bara sex tagna poäng på de inledande åtta matcherna så var ligan körd redan i början av oktober, och det blev till slut bara 58 poäng totalt och 10 poäng upp till fjärdeplatsen. Jag tror att poängskörden kommer att bli betydligt högre den kommande säsongen, och det baserar jag på att vi nu har en betydligt bättre bredd på våra offensiva vapen än enbart Torres-Gerrard vilket kommer att göra oss mera svårlästa och göra det lättare för oss att slå hål på fram för allt de lag som förra säsongen enbart backade hem och koncentrerade sig på att ta bort våra spetsspelare.
Bara för att tydliggöra vilka enorma problem vi hade mot ”lesser teams” förra säsongen så tog vi totalt 14 poäng på tio matcher mot de fem lag vi till slut hade före oss i tabellen, men bara 12 poäng på de tio matcherna mot de fem sista lagen i tabellen. Klart anmärkningsvärt.
Hur långt räcker då, säg 70 poäng? Ja, det kommer inte att räcka för att rubba vare sig Man Utd, Man City eller Chelsea det är jag rätt övertygad om. Vi har klar kapacitet att slå samtliga de tre lagen i enstaka matcher under säsongen men jag tror inte vi rubbar dem i en serie över 38 matcher. Med det sagt tror jag att en fjärdeplats är det som vi kan hoppas på att vara med och kämpa om, och det är nog också en realistisk målsättning. Främsta utmanare för oss i den kampen kommer att bli Arsenal, med Tottenham strax bakom.
Per Bengtsson: Med den positiva vårsäsongen färskt i minnet och ett transferfönster där inga nyckelspelare har försvunnit (Alonso, Mascherano) utan där det istället har handlat om att förstärka där det har varit skriande behov (Downing) och därefter göra sig av med överflödet (Konchesky) börjar det se ljusare ut. Men som John W Henry sagt är det för tidigt för att sikta på titeln utan ett mer rimligt mål är en Champions League-plats.
Det som krävs är ingen hopplöst undermålig säsongsinledning där resultaten är dåliga och moralen värre. Och med tanke på den mördande konkurrensen från resten av gängen av Premier League – alla topplag har förstärkt – gäller det att hänga på från början och utnyttja fördelen att inte ha något spel i Europa den kommande säsongen.
Sven Olsson: Med sina köp av Fernando Torres och Ryan Babel i januarifönstret betalade Chelsea och Hoffenheim inköpen av Andy Carroll och Luis Suarez till klubben. I sommar har dock Fenway Sports Group hostat upp lite mer än £40m ur egen ficka för inköpen av Jordan Henderson (£16m), Charlie Adam (£7m) och Stewart Downing (£20m) – detta ger naturligtvis båda ägarna och supportrarna rätt att förvänta sig en betydligt bättre säsong 2011/12 än vad vi har sett de två senaste åren. John W. Henry har visat sig vara allt vi ville ha i en ägare och nu är det dags för Dalglish/Clarke/Keen att tillsammans med spelarna leverera resultat.
Försäsongen dalade efter en fin start och även om resultaten under en försäsong inte ska ses på med alltför dömande ögon hade nog varje Liverpoolsupporter föredragit annat än 3-0-förluster mot Galatasaray och Hull. När detta publiceras kommer vi ha spelat vår sista försäsongsmatch med en mer eller mindre toppad elva mot ett starkt Valencia vilket kommer ha bidragit till magkänslan inför nästa lördag.
Rykten säger att John W. Henry har krävt en topp-fyra-placering i år vilket i sin tur skulle ge Champions League-spel 2012/13, och det känns som en rimlig målsättning inför säsongen, även om det kommer bli långt ifrån lätt med Manchester City och Spurs starkare än på länge. Personligen skulle en titel i någon av cuperna betyda mycket. Står vi i maj med Champions League-spel säkrat och en seger i FA-cupen skulle undertecknad vara mer än nöjd, skulle en av de två uppfyllas är jag tillfredsställd.
Björn Grafström: Kraven på Liverpool skall alltid vara höga. Vis av fjolårets alltför optimistiska förväntningar ligger nu snarare kravbilden på ungefär den nivå ägaren John W Henry lagt upp, nämligen Champions Leaguekvalificering. Liverpool må ha fått tillbaka ekonomiska muskler att hävda sig med de stora plånbokslagen igen, men de andra lagen har antingen ingen som helst sans vad gäller att göra en rationell budget eller så har de haft gott om tid med växande plånbok. Detta skall vi ha i åtanke, och för att Liverpool skall komma bättre än fyra tror jag att det krävs en kombination av överprestation från Liverpools sida och underprestation från något eller några av de övriga topplagen.
Kraven och mina förväntningar enas den här säsongen, och det är att Liverpool tar sig till Champions League när säsongen är slut.
Tobias Siöström: Först och främst är det skönt att ha fått till den förändringen, och nu sitter vi med en ägare och en tränare som tillsammans utgör någon slags dream team. Kenny Dalglish behöver ingen presentation och alla är medvetna om hur rätt John W Henry har agerat sedan övertagandet. Med det sagt har klubben nu en trygghet som kan visa sig nog så viktig även för spelet på plan. Med en allt tuffare konkurrens i ligan är det svårt att ställa några krav, men vi kan ha klart större förhoppningar den här säsongen än vad vi kunde ifjol. Tar Liverpool sig tillbaka till Champions League kan vi vara nöjda, och med en bra start på säsongen är det inom räckhåll och när man väl är med i racet kan allt hända.
Carl-Martin Landquist: Ja, vad kan vi ställa för krav på Liverpool FC den här säsongen? I ett längre perspektiv förvandlas alltid alla matcher till något väldigt litet eftersom där alltid kommer att fortsättas spelas matcher i framtiden och jag kommer med största sannolikhet sitta här om ett år igen och se fram emot en kommande säsong med alldeles för höga förväntiningar.
Precis som jag har gjort de drygt tio senaste åren.
Samtidigt som fotbollen följer en genom livet är det ironiskt nog inget, förutom med väldigt få undantag, som sätter sig på sikt. Det är mest oklart om fotbollen är en del av ens liv eller om ens liv är en del av fotbollen.
Så kravet är detsamma som alltid, spela på ett sätt så att matcherna blir en bra del av min vardag, spela på ett sätt så att vi återigen får sitta där med en stigande puls när det drar ihop sig till stormatcher, spela på ett sätt så att samhörigheten med alla supportrar därute gör att jag inte vet om fobollen är en del av livet elller om livet är en del fotbollen.
Spela som Liverpool FC.
