Redaktionen spår - del 2
I den andra delen av Redaktionen spår diskuterar redaktionen vilken typ av spel Liverpool kommer att prestera den kommande säsongen.
Kenny Dalglish var under sin tidigare tid i klubben en förvaltare av vad som får kallas den fotbollsmässiga delen av The Liverpool Way. Fråga nummer två som liverpoolsweden.ses skribenter brottas med i Redaktionen spår behandlar just hur vi kommer att få se Liverpool spela den här säsongen.
De franska och spanska glosorna behöver ingen spelare lära sig längre, för nu är det brittiskt så det förslår i klubben. Hur kommer det här påverka sättet Liverpool spelar på?
Tobias Siöström: Visst är det bra att klubben satsat på fler britter, inte minst eftersom dessa känner till såväl spelet som mentaliteten och kulturen. Däremot blir det förstås kontraproduktivt om en viss spelare värvas just på dessa grunder. För att slåss i toppen behöver Liverpool värva kvalitativt och klokt, och det ska komma många mål från Carrolls fötter (eller huvud) innan hans prislapp är rättfärdigad i mina ögon. Förhoppningsvis kan han vända min skepsis, men om inte annat får han åtminstone bidra med en sådan fysisk närvaro som nästintill bara britter kan. För att mer konkret svara på frågan skulle jag säga just detta – Liverpool kommer att bli något mer fysiska och sannolikt även tuffare att möta. Nu kan vi kanske äntligen ta de där nödvändiga segrarna mot bottenlagen genom att bekämpa eld med eld.
Carl-Martin Landquist: Liverpool har råkat ut för allt möjligt de senaste åren och Kenny visar med sina värvningar att han försöker hitta klubbens identitet igen, folk skall känna igen sig i Liverpool FC och jag gissar att han hoppas hitta den där lilla extra kraften i staden som gör att laget faktiskt kan baxa sig upp i det allra översta skiktet igen.
Hur mycket det faktiskt kommer att påverka spelsättet är jag inte lika säker på, fotbollsvärlden krymper och det finns vältubildade fotbollsspelare i snart hela världen. Förhoppningsvis ger det fördelar med att plocka in spelare som är vana vid Premier League och som vet vad det innebär istället för att hämta spelare som behöver acklimatisera sig.
Mattias Herner: Mer fysiskt och tempostarkt spel, är väl det man förväntas att svara på den frågan, men svarar man så reflexmässigt tar man inte hänsyn till spelarnas personliga kvaliteter utan hakar upp sig på klichéer om brittiskt kontra sydländskt spel. Nu tror jag visserligen att det är just tempostark fysik kryddat med poängegenskaper (Damien Comollis sufflerande har säkert bidragit till att så många nyförvärv utmärkte sig statistiskt i fjol) som Kenny Dalglish har velat ha och att första halvlek mot Valencia visade exempel på hur han vill att Liverpool ska uppträda framöver.
Förra säsongen fick vi se flera avvaktande förstahalvlekar och ett Liverpool som på bortaplan uppträdde räddhågset och aldrig tog kampen. Nyförvärven har bidragit till att Liverpool kommit närmare ett lag som kanske förlorar då och då resultatmässigt, men aldrig ska kliva av planen efter att ha sprungit kortast sträcka eller efter att ha backat ur duellerna.
Fredrik Johansson: Helt motsägelsefullt med färre sydeuropeer, flera britter och Andy Carroll i laget så tror jag att vi kommer att spela en fotboll med mera boll inom laget, bättre rörelse och snabbare spel och det tror jag kommer att ge oss ett bättre offensivt spel med flera avslut och förhoppningsvis också flera mål, precis som jag var inne på redan i gårdagens svar. Med det sagt skall vi ändå minnas att vi ändå gjorde 59 mål förra säsongen, medan lag som t.ex. ”offensiva” Tottenham (55) gjorde färre och Man City (60) bara ett mer.
Det som oroar lite så här en knapp vecka före ligastart är försvarsspelet, och med Martin Skrtel skadad på okänd tid och Glen Johnson som klev av mot Valencia så är det orosmolnet som jag kan se, för även om det blev en nolla i genrepet mot spanjorerna så ser jag försvarsspelet, över hela planen, som det som inte riktigt har satt sig så här långt.
Per Bengtsson: Det brittiska spelare saknar är tålamod. Både välsignelsen och förbannelsen med Steven Gerrard är att han bara kan spela i ett tempo och när motorn inte vill komma upp i varv blir spelet i otakt. Bland det finaste med Xabi Alonso var hur spanjoren kunde värdera lägena, ta sin tid och vänta in en öppning istället för att slå första bästa passning. Kan Charlie Adam göra det?
Annars kommer vi få se en fortsättning på den friformsfotboll som implementerades förra säsongen där den viktigaste delen blir att integrera Andy Carroll i laget utan att det övergår till långbollande.
Sven Olsson: Brittifieringen av Liverpool började redan förra sommaren med Roy Hodgsons kortlivade regim i klubben. Joe Cole, Jonjo Shelvey och Paul Konchesky hämtades in till klubben och de två förstnämnda ser ut att bli kvar under nästa säsong. Dessutom får det inte glömmas bort att det faktiskt var just Hodgson som började spela Martin Kelly i A-laget på regelbunden basis. Andelen britter har nu under Dalglish fortsatt att stiga och i nuläget skulle vi kunna ställa upp med en fullt duglig startelva endast bestående av brittiska spelare.
Kenny vill spela fotboll som han kommer ihåg den och det innebär hård och tidig press, inläggsspel och ett klassiskt anfallspar som kompletterar varandra väl. Ytterbackarna ska hänga med i anfallen och inte backa ut ur en tackling. Det klassiskt brittiska får dock en välbehövlig sydländsk injektion i form av Luis Suarez. Vilddjuret från Uruguay går inte att beräkna och kan när som helst göra vad som helst med bollen. Att ha den vetskapen kommer vara väldigt betryggande för Liverpool under 2011/12. Och när allt annat skiter sig – släng upp en långleffe på Andy Carroll.
Björn Grafström: Inte nämnvärt, utöver att det kanske klassas som brittisk fotboll att ha en stor och stark anfallare som är bra på huvudet. Kenny Dalglish vet om någon hur Liverpools DNA rent spelmässigt är och fungerar, och jag tror han kommer att försöka kombinera detta DNA med en modern form av fotboll. Vi lär med andra ord få se ett Liverpool som många gånger håller bollen inom laget och gör detta längs marken, samt att Liverpool kommer att försöka ställa om snabbt. Jag inbillar mig att Dalglish mer är ute efter att skapa ett bra lag än att plocka samman många bra spelare och få dem att spela bra tillsammans. Stewart Downing är ett typexempel på en spelare som inte alls känns som en vettig investering när det kommer till priset, men för just Liverpool kan han fungera mycket väl i systemet och med de övriga spelare som finns här. För just Liverpool kan Downings prislapp kanske motiveras.
