The Kop Stand: Del I
The Kop Stand är tillbaka och första frågan den här gången handlar om vad de nya ägarna betyder för klubben på lång och kort sikt.
Liverpool har fått nya ägare. Vad betyder detta på kort och lång sikt?
På kort sikt innebär det först och främst att vi slipper det ägarkaos som har stormat runt klubben det senaste året. Benitez sista tid med Hicks och Gillett var så infekterad att det var svårt att driva klubben på ett effektivt sätt. Förhoppningsvis betyder ägarbytet dessutom ett mer lättillgängligt transferkonto, vilket kan leda till att det är andra än Christian Poulsen som anländer till klubben i framtiden. Våra nya ägare och kanske främst John W. Henry har gjort ett positivt första intryck där de bland annat har diskuterat med Spirit of Shankly och Share Liverpool FC angående deras syn på klubben. Att ägarna dessutom redan har visat upp sig på Anfield vid ett flertal tillfällen och deltagit i intervjuer med officiella hemsidan angående visioner och målsättningar ger en försiktigt positiv magkänsla.
Det är svårt att sia om vad ägarbytet kommer betyda på lång sikt. Just nu kan våra nya ägare för allt vad vi vet likväl vara lika usla som de förra, det positiva första intrycket till trots. Det är bara tiden som kan utvisa vad ägarbytet verkligen kommer att betyda men om John Henry och co. till skillnad från sina föregångare sätter handling bakom sina ord kan vi räkna med en ljus framtid där vi står på en stabil ekonomisk grund och med en löst arenafråga. I en perfekt värld betyder denna lösning ett utbyggt Anfield.
Sven Olsson
På kort sikt att alla som har någon anknytning till Liverpool FC nu kan lägga energin på rätt saker. På lång sikt är för tidigt att uttala sig om, men av det jag har sett och hört hittills så ser jag positivt på framtiden och den nya toppstaben verkar gå mycket strukturerat till väga. I slutänden är det dock alla positiva indikationer till trots i första hand resultaten på planen och påfyllnaden i prisskåpet som kommer att fälla avgörandet för hur domen blir över de nya ägarna när vi sammanfattar om 5 år.
Det mest anmärkningsvärda är annars att ägarbyte gjort det smärtsamt uppenbart hur illa vi har haft det. Jag har vid ett par tillfällen skrivit att det jag främst saknade från Tom Hicks och George Gillett var en närvaro i form av strategiska beslut, kommunikation om visioner och vad de ville åstadkomma med klubben och laget. John W Henry och Damien Comolli har på tre dagar kommit med fler och tydligare besked än Hicks och Gillett gjorde på tre år.
Sedan är det självklart att Henry känner till att tv-kamerorna kommer att bevaka honom på Anfield och är medveten om PR-kraften i att knyta näven när Steven Gerrard nätar, men jag tar ju hellre ett extra leende i media jämfört med Hicks och Gilletts buttra uppsyn om de ens behagade dyka upp. Det verkar finnas ett helt annat genuint intresse för att förstå staden, folket och klubben Liverpool, och kan ni se framför er hur Hicks bjuder in till ett frukostmöte med ShareLiverpool FC eller Spirit of Shankly? Sedan känns ju Henrys 31-åriga dotter… förlåt fru klart hetare än Hicks mejlmarodör till son Thomas.
Mattias Herner
På kort sikt tror jag vi redan har fått se viss effekt i den korta formtoppen Liverpool befann sig i. Precis som Benitez till viss del sänktes av Hicks och Gillett fick Hodgson ärva de problem som de medförde men fick också skörda den positiva boost som klubben fick när John Henry och kompani tog över.
På lång sikt är det såklart svårare att förutse vad som kommer ske men de verkar ha de rätta idéerna om att satsa på ungdomar och hemmafostrade spelare. Med Ian Rush och Kenny Dalglish har de också två utmärkta ambassadörer för vad Liverpool innebär och kan säkert övertyga många ungdomsspelare vilken som är den rätta klubben för dem.
Anställningen av Damien Comolli visar också på deras långsiktiga tänk då en modell med sportchef har visat sig leda till långvariga framgångar i andra europeiska länder såsom vi sett i bland annat Frankrike och Lyon eller varför inte Sevilla i Spanien som också är ett bra exempel på att även om managers kommer och går finns det alltid ett stabilt spelarmaterial att tillgå. Istället för att varje ny manager ska sätta sina idéer på laget är det bättre om Liverpool anställer en manager utefter hur laget är tänkt att spela.
Per Bengtsson
Även om de flesta, till varje pris, ville bli av med Tom Hicks och George Gillett var ett ägarbyte ingen garanti för att alla problem skulle försvinna. På kort sikt innebär det dock att de akuta finansiella problemen försvunnit, vilket ger lite lugn och ro och gör att klubben nu åter kan fokusera på fotbollen. Vad ägarbytet kommer att betyda på längre sikt beror självklart på vilka de nya ägarna faktiskt visar sig vara och hur de agerar och beter sig. När köpet gick igenom visste vi inte mycket om NESV eller John W Henry och egentligen vet vi fortfarande inte tillräckligt för att göra en bra bedömning. Även om jag anser att externrekryterade Damien Comolli verkar ha fått lite väl stor roll (om nu Director of Football Strategy innebär så mycket makt som titeln ger sken av) tycker jag att de första tendenserna överlag har varit positiva. Möten med supportrar och konstanta framträdanden på Anfield ger givetvis fina poäng, men jag är än så länge bara försiktigt optimistisk och vill se konkreta åtgärder innan jag börjar hylla.
Tobias Sjöström
På kort sikt lovar ett ägarbyte, som alltid, guld och gröna skogar. Allt pekar uppåt och det kommer att ske så många positiva förändringar i klubben. Så på kort sikt kan vi säga att ett ägarbyte ger energi och tilltro på framtiden.
På lång sikt är det svårare, det finns så många aspekter i affärer med den här digniteten och jag tvivlar på att Henrys första prioritet är att göra Liverpool till världens bästa och största klubb. Det är säkert en del av förhoppningarna men det finns utan tvivel en helt annan bakgrund till det än den anledning som merparten av supportrarna har nämligen kärleken och passionen för sporten och Liverpool FC. Stora affärsmän som är framgångsrika agerar inte med hjärtat, det finns alltid en affärsmässig baktanke även om den kan vara så enkel som att få mer tid och plats i media.
Det vi vet är att bytet var nödvändigt och nu återstår att se vad det kommer att betyda för klubben på lite längre sikt.
Carl-Martin Landquist
Läs tidigare The Kop Stand här
