The Kop Stand: Del II
Fråga två handlar om Roy Hodgson och denns emellanåt smått märkliga uttalanden.
Roy Hodgson har gjort en hel del minst sagt märkliga uttalanden på senare tid, känner han av pressen eller vad har hänt?
Jag hoppas att han känner av pressen, för det borde varje Liverpoolmanager som hittar sitt lag på elfte plats (inför West Ham) i ligan göra. Hitintills har säsongen varit allt annat än vad vi önskat, men vi får inte glömma att Roy tog över ett stormigt skepp när han anlände till klubben. Med den engelska journalistkåren surrande runt omkring sig 24 timmar om dygnet är det inte konstigt att det slinker ut något mindre vettigt någon gång då och då. Fråga bara Rafa Benitez.
Med det sagt vill jag tillägga att det vore allt annat än bra för klubben om Hodgson skulle få sparken under pågående säsong. Allra minst bör Hodgson få en full säsong. I Liverpool sysslar vi inte med att sparka tränare i tid och minut, och framför allt inte en som inte ens har suttit på sin post i ett halvår. Roy kom till klubben under väldigt stormiga förhållanden, och lägg därtill problem med skador och avstämningar och det är inte svårt att förstå att inledningen inte har blivit den bästa. Men framför allt handlar det om tradition. Liverpool har en stolt historia av att stå bakom sina spelare och tränare. Därför gör det lika ont varje gång jag hör publiken på Anfield högljutt visa sitt missnöje mot sitt eget lag. Sånt är inte värdigt oss. Sånt kan vi lämna till mindre klubbar.
Sven Olsson
Internets intåg har blottlagt vartenda litet förfluget ord om det så yttrades nyss avstigna på en fallfärdig flygplats i Långtbortistan, vilket gör att man inte riktigt kan jämföra med eran Roy Evans och före. Efter Gérard Houlliers och Rafael Benítez grodor är man dessutom luttrad som Liverpoolsupporter, även om det är märkligt att undantaget Arsène Wengers ”tyvärr, jag såg inte den incidenten” och Alex Fergusons domardiskussioner så verkar just Liverpoolmanagers särskilt klaverklantiga när man sätter en mikrofon framför dem.
Men, där jag accepterar att jag och Hodgson har olika syn på en matchbild och till och med kan ha överseende med något oövertänkta analyser i pressade situationer, trots att Roy inte kan skylla på någon språkförbistring, så finns det en sak som varken Houllier och Benítez gjorde och det var att ringakta Liverpools historia eller misskreditera fansen. Hodgons ger så här långt inte sken av att verkligen ha tagit till sig Liverpoolkulturen.
Roy har också väldigt snabbt intagit en martyrroll där han lyfter fram sig själv och då inte i en Mourinhotaktik att föra bort fokus från spelarna utan för att han verkar besitta ett oerhört stark behov av att förklara och försvara sig. När Liverpool mötte Manchester United fick jag uppfattningen att Hodgsons och Fergusons vänskap vägde tyngre än lagens rivalitet.
Mattias Herner
Från början var det nog en oförståelse kring vad det innebär att vara manager för Liverpool. Och därefter har snöbollen sats i rullning och det verkar knappt finnas någon hejd på vad han kan säga. Visst har en del uttalanden tagits lite för långt men det kommer ju som en följd av hur det började gå utför för laget och Roys mun.
Som han sa var förväntningarna mindre i Fulham och där fick han nog lite för mycket beröm än vad han förtjänade. Eller åtminstone för lite kritik. Där kunde han komma undan med bara en bortavinst på en hel säsong men i Liverpool märks det. I Fulham förväntades inte heller de att föra matcherna och det är väldigt talande att Liverpool har varit som bäst i de matcher som de varit underdogs där det enda undantaget är matchen mot Blackburn.
Per Bengtsson
Intressant fråga detta. Roy Hodgson har ju alltid varit känd som en sann gentleman inom engelsk fotboll, och det är med rätta han har förtjänat detta epitet. Att han nu uttryckt sig lite konstigt vid några tillfällen är något som förvånat mig, men jag tror vi kan finna förklaringen i en sådan enkel sak som ovana. Hodgson har själv sagt att han blev förvånad av uppmärksamheten som följde med hans nya uppdrag så på så vis kan man absolut säga att han känner av pressen. I mindre klubbar gick det obemärkt förbi om han kommenterade sina spelares dåliga form, men när det nu handlar om stjärnspelare blir situationen en annan. Egentligen anser jag att den gode Roy har fått för mycket kritik för flera av sina uttalanden, men han måste förstå att det inte går att framstå som nöjd efter oavgjort mot ligans mittengäng. Har man gjort ett dåligt framträdande och inte lyckats vinna en match som Liverpool, med all sin historia, ska vinna måste man också ta ansvar för det i sina uttalanden.
Tobias Sjöström
Jag skrev en krönika tidigare (här) som påpekade det faktum att Roy måste ändra tänk, han är i Liverpool nu och även om det inte är realistiskt att tro på tunga segrar den här säsongen som måste Roy visa att han tror på och vill ha ett Liverpool som vinner och som spelar för vinst. Det gör han nämligen inte nu och det gör att han sätter onödigt stor press på sig själv.
Det är ju några år sedan det vanns några pokaler och det är viktigt för supportrarna att vi har en ledare som visar tro på framtiden och på segrar, så är det inte nu.
Carl-Martin Landquist
Läs tidigare The Kop Stand här
