Crystal Palace - Liverpool1 - 2
Crystal Palace – Liverpool 1–2 – matchcoachning gav serieledning
Liverpool hade mycket på spel när man avslutade en intensiv vecka med att gästa Crystal Palace. Men återigen stämde inte spelet på bortaplan, men återigen kunde Jürgen Klopps byten och den starka karaktären vända på ytterligaren en match. Liverpool tog en sen seger mot Palace och tar tillfälligt över serieledningen.
Liverpool hade chansen att, åtminstone tillfälligt, ta över serieledningen borta mot Crystal Palace med en seger. Inledningsvis såg det däremot inte ljust ut.
Bortalaget inledde visserligen med kontrollen på sedvanligt manér, men Liverpool hade stora problem med att bryta ner den starka hemmadefensiven och skapade inget nämnvärt. Närmast var Tsimikas som testade att bryta sin fem år långa måltorka men avslutet drog sig bort från målet.
I stället var det Crystal Palace som via kontringar skulle skapa de riktiga farligheterna. Efter knappt en halvtimme spelad stormade Jordan Ayew fram längst hemmalagets högerkant och med hårt inspel fann han en framstormande Jefferson Lerma som bara skulle bomba in bollen, men tillbaka mellan stolparna var Alisson och det besked. En fantastisk räddning stod hindrade Palace att ta ledningen.
Liverpool avslutade halvleken med nästan 80 procent bollinnehav, men spelet med bollen var alldeles för långsamt och förutsägbart och när Wataru Endo strax innan klockan tickat 30 drällde med bollen var det dags igen. Will Hughes knuffade omkull japanen och van Dijk blev tvungen att riva ner Edouard och hemmalaget tilldelades en straff. Trodde de flesta.
Efter en lång VAR-granskning menade videodomaren att Hughes tackling på Endo var ett ”clear and obivous”-misstag av huvuddomare Madley och Liverpool kom undan med blotta förskräckelsen. I min bok var det en tydlig frispark, men med det sagt eventuellt viss tur också då vi absolut sett tydligare ojustheter frias.
Två snabba väckarklockor för Liverpool kan man tänka? Men icke i den första halvleken. Liverpool fortsatte att ha mycket boll men med bollen var spelet fortsatt långsamt och slarvigt. Bortalaget skapade mer eller mindre inget och när Jürgen Klopp sprang ner till omklädningsrummet var det mer talande än på länge.
När den andra halvleken sedan rullades i gång var det inte mycket bättre. Det var snarare ett Palace som kom ut med mer självförtroende och vågade rulla mer boll och närmast kom dem när Mateta vräkte sig fram på ett inlägg.
Eller, de skulle komma närmare i samma situation. Flera minuter gick men helt plötsligt blåste Madley av, sprang till skärmen och blåste straff. Efter en bedrövlig mottagning av Mateta hade Trent nuddat anfallaren över vaden och det var tillräckligt för att kompensera upp en straff. Två halvsituationer blev en hel och Mateta fick själv slå in straffen och ge hemmalaget ledningen.
En mardröm för Liverpool och även när målet såg man inte någon direkt desperation utan Palace drog ner på tempot och tog många taktiska frisparkar, något som i dag skulle bli matchavgörande.
Först ska dock nämnas att Klopp fortsätter göra tidiga byten, och även denna gång bra byten, när spelet hackar. I halvtid klev Gomez in i stället för Endo och innan straffen kom Gakpo och Konaté in där Gakpo var den saknade länken mellan mittfält och anfall medan Konaté och Gomez möjliggjorde att Trent klev upp på mittfältet. Det matchavgörande bytet skulle dock komma i den 74:e matchminuten när Szoboszlai klev av för Jones men framför allt när Núñez klev av för Elliott.
Strax efter Elliott klev in på planen drog han på sig en frispark som renderade i Jordan Ayews andra gula kort och ett guldläge för Liverpool att vända matchen. Bara sekunder senare var det dags för momentumet att växa. Gomez spelade in bollen i straffområdet och Curtis Jones mottagning studsar fram till Mohamed Salah som med sitt 200:e mål kunde kvittera för Liverpool. Trots kvitteringne grämde det mig nästan i det läget att Salah gjorde mål, för strax innan hade Curtis Jones blivit kapad av Joel Ward vilket kunde renderat i straff och ytterligare ett rött kort, men men det blev bra ändå.
Bortalaget jagade sin femte comeback från underläge till vinst i årets Premier League och när tilläggstiden på tio minuter dök upp så kom äntligen den desperationen som behövdes.
I den första av tio minuter så dök han upp, matchhjälten, Harvey Elliott som återigen visade sin klass med ett inhopp från bänken och med ett distinkt avslut satt han dit ledningsmålet och sköt upp Liverpool till en tillfällig serieledning. Det var dessutom Liverpools fjärde mål utanför straffområdet på de senaste sex, något som tyder på att årets Liverpool har ytterligare ett anfallsvapen från mittfältet.
I och med det tidiga målet på tilläggstid så var helt plötsligt de förlösande tio minuterna ganska ångestframkallande. Liverpool spelade dock av tiden bra, fram till matchens sista skvalpande sekunder.
En onödig frispark orsakad av Luis Díaz ledde fram till ett sista läge för Palace, och när frisparken spelades in var Joakim Andersen längst fram. Men som så många gånger förut är han där som en räddande ängel och avslutningsvis vill man bara visa sin uppskattning för att Alisson är tillbaka.
Liverpool red ut även den sista stormen och visar prov på en stark karaktär när ytterligare en tre poängare säkrades utan att spelet glänste. The Reds parkerar nu på förstaplats i ligan fram till kvällen när serietvåan Arsenal gästar serietrean Aston Villa och en hemmaseger eller åtminstone ett oavgjort hade väl inte suttit så fel?
