De mediokra norrmännens tid
Idag backar vi bandet till slutet av 1990-talet och en tid då Liverpools trupp innehöll förvånansvärt många norska spelare.
Utöver alla britter och irländare som under årens gång representerat Liverpool så innehåller varje upplaga av laget unika ihopsättningar av spelare med olika nationaliteter. I dagens trupp råkar brassarna utgöra den största gruppen utöver de inhemska spelarna. Liverpool hade gott om spanjorer då Rafa Benítez tränade laget, medan Gérard Houllier gillade att plocka in fransmän. Under slutet av 1990-talet fanns det dock även en avsevärd mängd norrmän i klubben som framförallt hade plockats in av Roy Evans. Liverpools trupp säsongen 1998-99 innehöll nämligen inte mindre än fyra norska spelare!
Många tänker nog på John Arne Riise när man förknippar Liverpool med Norge och det med all rätt. Riise är en legendar med 348 spelade matcher för Liverpool och han tillhör även de försvarsspelare som gjort flest mål under detta sekel. Nu är det dock inte Riise vi ska minnas, han anslöt nämligen först 2001. Istället ska vi minnas de med Liverpool-mått mätt rätt bortglömda och stundtals mediokra norrmännen som en gång i tiden faktiskt utgjorde en förhållandevis stor del av laget. Spelarna i fråga är Stig Inge Bjørnebye, Bjørn Tore Kvarme, Øyvind Leonhardsen och Vegard Heggem.
Störst avtryck satte nog Stig Inge Bjørnebye från Elverum som redan 1992 värvades av Graeme Souness. Försvarsspelaren Bjørnebye som varit en Liverpool-supporter sedan barnsben hade under sina första år i England svårt att ta plats. När han senare blev ordinarie säsongen 1994-95 fick han vara med och vinna ligacupen, men oturligt nog drabbades han av ett benbrott i april som höll honom borta under lång tid. Väl tillbaka från skadan gjorde Stig Inge sedan tre fullt godkända säsonger med många matcher och 1996-97 valdes han även in i säsongens lag som vänsterback. Han representerade också Norge i VM 1994 och 1998, samt i EM 2000. Till skillnad från sina landsmän som bara tillbringade ett par år i klubben gjorde Bjørnebye sju hela säsonger och 184 matcher i Liverpool. Allvarliga skador tvingade dock norrmannen att avsluta karriären 2003 då han tillhörde Blackburn. Därefter har Stig Inge både jobbat som tränare och som sportchef. I Rosenborg var han sportchef i fem år innan han klev av och här om dagen blev det klart att han nu tar sig an samma uppdrag i danska Århus.
I januari 1997 värvades Bjørn Tore Kvarme som Bosman från Rosenborg. Han kastades direkt in i hetluften och fick mycket speltid redan från början. Efter att stundtals faktiskt ha imponerat under sin första tid i klubben skulle verkligheten sedan komma ikapp honom. Den i Trondheim födde försvarsspelaren var helt enkelt för dålig. Att han överhuvudtaget representerade Liverpool under två och ett halvt år berättar om inte annat om hur pass svaga Liverpool hade blivit under 1990-talet. Kvarme som endast gjorde en landskamp fick med tanke på hur pass medioker han var ändå en fin karriär där han utöver 54 matcher i Liverpool även representerade klubbar i både Frankrike och Spanien innan flyttlasset gick hem till Rosenborg. Med tanke på alla stora profiler som huserat i Liverpool genom åren är det också ytterst märkligt att just Bjørn Tore Kvarme (som efter karriären blivit spelaragent) har bjudits in till ett par Legends-matcher. Mot Bayern München för tre år sedan var det många supportrar som inte ens visste vem han var, han hade tydligen inte ens en norsk Wikipedia-sida vi det laget. Som pensionär tackade dock Kvarme för inbjudan när han på halvvolley fick till sitt livs träff och dundrade in slutresultatet 5-5!
Øyvind Leonhardsen blev sommaren 1997 den tredje norrmannen i Liverpool. Yttern från Kristiansund hade likt många andra norrmän och norskor växt upp med Liverpool som sitt favoritlag. Han värvades inte direkt från Rosenborg (där han såklart också hade spelat), utan från Wimbledon där han fått erfarenhet av engelsk fotboll under några säsonger. Första säsongen på Anfield skulle komma att bli rätt lyckad då Øyvind med nummer åtta på ryggen stod för sex mål i ligaspelet från sin ytterposition. Det skulle dock inte bli mer än ett år som ordinarie och när Houllier tog över tränaransvaret var Leonhardsens dagar räknade. Efter 49 matcher i Liverpool gick flytten 1999 till Tottenham och därefter Aston Villa, innan karriären avslutades hemma i Norge. Den löpstarke yttern gjorde även 86 landskamper och två VM-slutspel för sitt land. Har efter karriären främst varit aktiv som ungdomstränare.
Sommaren 1998 värvades en 23-årig högerback från Trondheim vid namn Vegard Heggem, vilket innebar att hela fyra norrmän återfanns i Liverpools trupp samtidigt. Några starka säsonger i Rosenborg följdes upp av en fin debutsäsong i Liverpooltröjan. Heggem som gillade att delta i offensiven gjorde även ett riktigt snyggt solomål mot Middlesbrough under säsongen där han spelade totalt 36 matcher. När Steven Gerrard debuterade genom att hoppa in i slutet av matchen mot Blackburn samma år var det för övrigt just Heggem han ersatte. Trots goda prestationer hade dock en ond cirkel sakta påbörjats och under sin andra säsong blev det mindre och mindre framträdanden. Orsaken var de ständigt återkommande skadorna. Under tredje säsongen blev det bara fyra matcher och de efterföljande åren enbart spel i reservlaget när han förgäves kämpade på mot skadorna. Efter 65 matcher totalt, där nästan samtliga kom under de första två åren, lämnade Heggem Liverpool 2003 då hans kontrakt gick ut. Vid 28-års ålder tvingades han avsluta karriären och sin sista tävlingsmatch gjorde han tragiskt nog som 25-åring. Skadorna stoppade såklart även upp landslagskarriären, även om det blev 20 landskamper och speltid i EM 2000. Vegard Heggems liv efter fotbollen är däremot speciellt i jämförelse med många andra före detta spelare. Han har nämligen främst ägnat sig åt laxfiske. Som guide har han drivit ett turistföretag som erbjudit gäster att fiska lax i en fjord söder om Trondheim i hela 17 år, innan han i höstas tog ett steg tillbaka och numera enbart verkar som ägare av stället. Heggem har också förblivit en stor Liverpool-supporter efter karriären och var bland annat på plats vid miraklet i Istanbul 2005. Han hade också åkt till finalen i Madrid 2019 om det inte hade krockat med öppningen av laxfiskesäsongen!
Dessa fyra norrmän spelade alltså samtidigt i Liverpool under slutet av 1990-talet. Bjørnebye kom tidigare än de andra och blev mest långvarig, medan övriga egentligen bara gjorde två säsonger var. Gemensamt för alla var att de tidigare hade spelat i Rosenborg, som under den tiden var oerhört framgångsrika och satte avtryck i Champions League. Tränaren Roy Evans som hämtade in samtliga (förutom Bjørnebye) hade imponerats av deras prestationer med Rosenborg och måste nog ha haft en förkärlek till just norrmän. Liverpool som klubb var heller inte på topp under denna tid och det är nog också en bidragande orsak till att dessa spelare ingick i laget. Utnämningen av Gérard Houllier som huvudtränare innebar också slutet för den norska skaran då samtliga förutom Heggem rensades ut av fransmannen.
Vi kan väl helt enkelt summera norrmännens karriärer så här: Bjørnebye var stundtals helt okej, Leonhardsen gjorde en hyfsad säsong, Kvarme var snällt sagt inte bra, medan Heggem sänktes av sina skador. Hur gick det då säsongen 1998-99 då Liverpools trupp innehöll samtliga dessa fyra norrmän? Det gick inte så värst bra alls kan vi konstatera. Liverpool slutade sjua och åkte tidigt ur samtliga cuper man deltog i. De mediokra norrmännen skördade inga större framgångar och för många supportrar har de nog fallit i glömska, kanske rent av avsiktligt hos vissa. Hade historien slutat här hade nog många på Anfield förknippat Norge med allt annat än framgång, men några år senare skulle ju dock en rödhårig hårdskjutande vänsterback för lång tid framåt ändra på detta.
Källor: liverpoolfc.com, lfchistory.net
