Liverpool - Everton2 - 0
Liverpool - Everton 2-0: Flera steg i rätt riktning
Det var spänt inför matchen. Båda lagen hade kniven mot strupen. Våra röda tog sig ur knipan men dom blå känner nog blodsmak nu. Det kan ha varit det sista Merseysidederbyt på ett tag. Dom blå såg inte bra ut, eller ska vi våga hoppas på att det var vi som var bra.
Jordan Henderson tar hand om avsparken i det 242:a Merseysidederbyt. Han rullar bollen till Mohamed Salah som spelar bakåt. Det är kris i båda lagen. Djup kris. Det vankas kamp. Everton är ett nytt Everton, Sean Dychestrukturerade och Sean Dychetaggade. Efter fem minuter tappar Joel Matip bollen till Evertons ångvält Ellis Simms som tack och lov inte är världens bästa avslutare. Ska det bli en sådan där misstagens dag igen?
Men det börjar se bättre ut. Vi tar för oss på planen. Alla som trodde att Evertons mittfältshuliganer Abdoulaye Doucoure, Idrissa Gueye och duktige Amadou Onana skulle käka upp oss fick fel. Fabinho, Hendo och inte minst Stefan Bajcetic stod upp och krigade väldigt bra. Vi fick till några halvchanser. Mo fick en möjlighet inne i det blå straffområdet i sjunde minuten, men det gick för sakta och det blev för trångt. Darwin Nüñez tjongade in en boll som Cody Gakpo mycket väl kunde ha nickat in.
Vi hade mycket boll och det började kännas bättre, som om vi var på väg att hitta hem, när Joel lite onödigt gav bort en hörna i 36:e minuten. Evertons mittbacksbjässe James Tarkowski nickade bollen i stoplen och efter ett skott och en block fick Darwin bollen och startade en jätterusch. Han väggspelade med Mo, fortsatte rusha och slog sedan en perfekt cross som Mo bredsidade in. Anfield exploderade. Ojojoj vad viktigt för oss och viktigt för Mo.
Everton gick in till halvtidsvilan med tunga huvuden. Dom blå hade spelat disciplinerat och inte släppt till så mycket mer än den kontring som vi gjorde mål på. Det var garanterat gladare miner i det röda omklädningsrummet. Det skulle bli än värre och än bättre. Fyra minuter in i andra halvlek var det kontringsläge igen. Nu var det Andy Robertson som satte högsta fart. Via Mo fick Trent Alexander-Arnold bollen, en liten rusch och det patenterade inspelet som dom blå backarna inte fick bort och det blev en barnlek för Cody Gakpo att bredsida in 2-0.
Vi rullar boll. Vårt sargade självförtroende började gro så smått, det känns bra att vara röd. I den 62:a minuten borde även Darwin ha målat efter en finfin kontringsrusch av Gakpo, men Darwin curlar den utanför. Everton börjar känna sig missmodiga. Stefan är otroligt bra med bollen och skapar problem och kort för Everton.
I den 69:e minuten utbryter en stor applåd, Diogo Jota gör comeback, Darwin har gjort sitt för denna gång, men han har jobbat kopiöst i vanlig ordning. Det mindre laget i Liverpool känns mindre. Det känns märkligt att ett Sean Dychelag inte krigar till sista blodsdroppen, men så ser det ut som. Men plötsligt i den 80:e minuten så somnar Trent till och inbytte Tom Davies blir aningen förvånad och missar ett fint nickläge.
James Milner och Roberto Firmino kommer in för Hendo och Gakpo och vi spelar av matchen. Känslor dyker upp i slutskedet när Robbo inte släpper bollen efter avblåsning och Jordan Pickford går in med en hockeytackling. Båda får var sitt kort. Vi har en del skapliga chanser till att göra 3-0, men jag tror att dom allra flesta i våran grupp är väldigt nöjda med slutresultatet. Tre blytunga poäng, mycket bättre kamp, bättre spel även om inte allt flyter och kontringarna sitter som en smäck. Anfield sjunger "You'll Never Walk Alone" och halva stan kommer att fira vilt.
TV: Liverpool vann Merseyside-derbyt
