Dokument: Mamadou Sakhos väg till toppen
Sedan Jürgen Klopp tog över Liverpool har han varit lagets bäste spelare. Han börjar så smått få det erkännande han förtjänar. Det här är historien om Mamadou Sakho.
I augusti 2013 blev det officiellt. Mamadou Sakho lämnar sin barndomsklubb och byter Paris Saint-Germain mot Merseyside och Liverpool. Mittbacken blev i och med flytten Liverpools dyraste mittback någonsin. Under sin första säsong var han in och ut ur startelvan. Det märktes ganska fort att Brendan Rodgers inte riktigt gav honom sin tillit. Nordirländaren hittade ofta andra mittbackslösningar och när vi summerade Sakhos första år i England noterade vi bara 17 ligastarter. Säsongen i stort hade gått väldigt bra för Liverpool, men försvaret läckte, rejält. Man hade släppt in över 50 mål på 38 matcher.
Under sommaren därpå reste Mamadou Sakho med Frankrikes landslag för att spela VM i Brasilien. Les Bleus hade i för sig varit oroväckande nära att misslyckas med att kvalificera sig över huvud taget. Efter en andraplats i gruppspelet lottades ett Didier Deschamps-lett Frankrike mot Ukraina i play-off. Bortamatchen i Kiev blev en mardröm. En mållös första halvlek utvecklades till en jobbig andra, och Roman Zozulya och Andriy Yarmolenko gjorde ett mål vardera.
Nu höjdes det ögonbryn runt om i fotbollsvärlden. Skulle inte Frankrike, som hade en spännande och bra trupp, inte ens ta sig till VM? Svaret fick vi i returmatchen på Stade de France. Mamadou Sakho gjorde 1-0 i första och Karim Benzema ökade på ledningen i första. Med en dryg kvart kvar kom målet som skulle visa sig bli Frankrikes biljett till Rio de Janeiro. Målet, även denna gång, signerat Mamadou Sakho.
Ett imponerande världsmästerskap från Sakho var inte tillräckligt, inte för Brendan Rodgers. Han bestämde sig istället för att öppna upp plånboken och lägga 20 miljoner pund på Southamptons kroatiske mittback Dejan Lovren. Han och Martin Skrtel blev förstavalen och försvaret såg om möjligt ännu sämre ut nu än det gjort innan. Men låt oss pausa där. Låt oss backa bandet sisådär 25 år.
Paris, 1990. Mamadou Sakho föds som son till senegalesiska föräldrar i Paris utkanter, det fjärde barnet av vad som skulle komma att bli bli. Han växer upp i Goutte d’Or, ett område i Paris nordligare delar. Ett kvarter som till stora delar befolkas av invandrare, bland annat från västafrika och Algeriet. Paris är uppdelat i 20 olika områden, arrondissemang. Goutte d’Or, som ibland kallas ’Little Africa’, tillhör det 18:e och är ett av Paris tuffare.
– Jag har växt upp med en tuff mentalitet. Jag växte upp i en ganska tuff del av Paris. En del av människorna från min uppväxt är antingen i fängelse - eller döda. Jag antar att det ger en bild av hur det var, berättar Sakho.
– I ung ålder var man tvungen att stå upp får sig själv och förtjäna respekt av andra.
Mamadou fick ta stort ansvar sedan väldigt tidig ålder. För sig själv, för sin familj och sedermera även för fotbollslaget. I 12-årsåldern hamnade han i Camp des Loges, Paris Saint-Germains akademi. Till en början fungerade det inte helt som Sakho var van vid.
– Plötsligt hade jag massa regler att följa. Nu sa någon till mig att gå och lägga mig vid 22-tiden, och inte ens mina föräldrar brukade säga åt mig det. Människorna i akademin var inte mina föräldrar, så varför skulle jag lyssna på dem?, säger Sakho.
– Det var jobbigt i början eftersom där jag kommer ifrån finns inga regler. Det handlade om att anpassa sig till den mentalitet och jobba stenhårt.
När Sakho fyllt 13 var han ytterst nära att lämna PSG. Tanken på att misslyckas gjorde honom vansinnig, och Mamadou förklarade för sin far att han planerade att lägga av helt med fotbollen. Ungdomstränarna i PSG såg att han gick en stor framtid till mötes och lät honom inte lämna. Det var i den här vevan som Sakhos far avled, vilket naturligtvis blev ett tungt bakslag. Men faderns död blev också en vändpunkt för Mamadou. Han har själv berättat att det i tidiga tonår kunde bli gruff med andra spelare. Ibland fysiskt, ibland verbalt.
– Det gjordes klart för mig att om jag inte tog ett steg tillbaka i ledet så skulle jag vara i fara. Jag lärde mig snabbt att jag var tvungen att ta itu med det och fokusera på fotbollen. Det var för mitt eget bästa, förklarar han.
– Jag var över den rebelliska fasen i mitt liv innan min far dog, men det var då jag bestämde mig för att helhjärtat koncentrera mig på att bli en professionell fotbollspelare. Livet var rätt hårt under den tiden men jag gjorde det till en skyldighet mot mig själv att bli proffs och kunna försörja min familj.
’Kirikou’, som Sakho ibland kallades (efter den tecknade franska filmen om en pojke med liknande frisyr), mognade fort, fortare än de allra flesta tonåringar. Ansvarstagandet och allt det där.
– Jag växte upp otroligt snabbt. När jag var 13 tänkte jag som en 18-åring. Jag bröt barriärer mycket snabbt och chansen i Camp des Loges var något jag inte ville slarva bort eftersom detta var min passion.
Vi spolar fram några år, närmare bestäm till 2007. Mamadou Sakho är 17 år gammal. Den dåvarande Paris Saint-Germain-managern, Paul Le Guen, väljer att ge Sakho sin A-lagsdebut. Men Le Guen bestämmer sig inte bara för att ge en 17-årig akademiprodukt chansen att spela på högsta nivån. I en match mot Valenciennes i oktober 2007 debuterar Mamadou Sakho för PSG. Han gör det med kaptensbindeln på armen, och vi får här någon slags kvitto på att pratet om en snabb mognad stämde helt och hållet. En kille som inte backar undan, utan omfamnar ansvaret.
Samma säsong vinner PSG franska ligacupen. Karriären går stadigt framåt och Sakho etablerar sig så småningom i startelvan. 2010-11 blir han vald till årets unga spelare i
Ligue 1. I juli blir ’Qatar Sports Investments’ nya ägare för Paris-klubben. Det innebär gigantiska förändringar. Nasser Al-Khelaifi, som nu är ny president och vd i klubben, vill vinna allt som går att vinna, och han är beredd på att det kommer att kosta. Det innebär tunga, dyra spelarköp under de kommande åren. Javier Pastore, Thiago Motta och Jérémy Ménez hämtas in direkt. Året efter anländer storstjärnor som Thiago Silva, Ezequiel Leavezzi och Zlatan Ibrahimovic. Detta följs upp med köp av Marquinhos, Cavani och Cabaye. Mamadou Sakho konkurrerar nu med världens bäste mittback, och ytterligare en ung, högt aktad dyrgrip, om sin plats till vänster i mittlåset. Den naturliga följden av detta blir att Sakho får mindre och mindre speltid. Han är inte längre en ordinarie kugge i sitt PSG.
Under sommaren 2013 tog han själv beslutet att lämna sin barndomsklubb, trots att klubben ville behålla honom.
– Att lämna var ett stort steg för mig. Jag hade varit i PSG sedan jag var 12 år gammal, men det finns en tid i livet då du måste göra karriärval, säger han.
– Jag hade uppnått allt jag alltid velat i PSG och jag bestämde mig för att jag ville ta mig an någonting annat.
Det var då Liverpool kom in i bilden. Trots att Sakho bara hade ett år kvar på kontraktet hostade man upp 17 miljoner pund för fransmannen.
– Jag ville uppleva en annan kultur och lära mig nya saker. När Liverpool ville ha mig var jag inte svår att övertyga.
Under sin tid i Paris Saint-Germain hade Mamadou Sakho blivit en symbol för klubben. En spelare som supportrarna kunde identifiera sig med. I och med ’projektet’ de nya ägarna skapat fanns det inte många symbolspelare kvar i klubben, om ens någon.
En del supportrar gjorde paralleller mellan Eiffeltornet och Mamadou Sakho. Att Eiffeltornet var för Paris vad Sakho var för PSG. Han tillhörde supportrarna.
I Liverpool fick han två jobbiga inledande säsonger. Inte för att han var dålig, han var nästan alltid bra, men Brendan Rodgers trodde aldrig helhjärtat på honom.
– Under den period jag inte spelade var jag som ett inburat lejon som inte fått mat på ett tag, säger Sakho.
Det är andra tider nu. Jürgen Klopp tränar klubben och Sakho har för första gången på många år chansen att vara den ledare han faktiskt är. Han har växt ut till en väldigt populär spelare hos Liverpoolfansen. Hans genuina personlighet, den konstruktiva spelstilen och sitt stora engagemang både på och utanför planen har gjort att Sakho blivit lätt att ta till sig för en stor del av supportrarna. Det är en naturlig ledare och för första gången sedan flytten från Paris har han nu chansen att växa. Nu har han chansen att leda försvarslinjen och vara en nyckel i framtida framgång.
Källor: FourFourTwo, The Guardian, The Telegraph, L'equipe, Daily Mail.
