Arsenal - Liverpool
3 - 1

Fem frustrerade tankar efter Arsenal

Frustrerad match och frustrerade tankar efteråt. Undertecknad har lugnat ner sig efter söndagskvällen och sammanfattat sina fem tankar efter förlusten i London.

90 procent är alldeles för lite

Det är någonstans här jag framför allt landar när jag dagen efter har lugnat ner mig lite efter förlusten. Min frustration under matchen handlade för en gångs skull inte om någon domare eller skandal. Även om vi kommer dit om en stund. Min frustration rörde framför allt vår egen insats. Överlag var det ingen dålig insats, det var ingen stor katastrof rent spelmässigt. Liverpool spelade kanske på 80, eller till och med 90 procent av max. Det var långt ifrån tillräckligt. Det går inte att släppa på gaspedalen ens med tio procent den här säsongen. Nivån bland topplagen i premier league är så pass hög. Om Liverpool spelar på max, med alla reglage uppvridna, så är laget bättre än Arsenal. Men det krävs bara att laget är lite lite sämre än så för att de rödvita ska vara bättre och sno med sig alla tre poängen. Med facit i hand räcker det med lite ofokus mellan lagets defensiva stöttepelare för att det ska bli noll poäng och sänkta huvuden på bussen norrut.

Avsaknaden smärtsamt tydlig

Där satt han och saknades. Det är imponerande hur många matcher som slutar med någon form av slutsats som rör Darwin Nunéz. Den här matchen tycker jag det blev smärtsamt tydligt hur mycket han saknades. Luis Diaz gjorde sitt bästa men det saknades löpningar och rivighet. Utan Darwin och Mohamed Salah lyckades inte Liverpool riva upp tillräckligt med hål i Arsenals försvar för att kunna skada dem. Och precis som den förra punkten så räckte med att Liverpools offensiv bara var några procent under max för att Arsenals kompetenta försvar skulle lyckas stänga ner den. Att Arsenals defensiva block lyckades stänga ner Liverpools offensiv skapade även deras egen offensiv. De vann ständigt bollen högt när Liverpool försökte spela sig upp och tog då tillvara på Liverpools oorganiserade försvar. När Darwin väl kom in var det lite för sent för att lyckas vända på steken.

Frustrerande inkonsekvens

Ja jag tänker ändå ta upp det här för det gör mig irriterad. Anthony Taylors insats var ingenting som påverkade utgången av matchen i min mening. Det vill jag verkligen förtydliga. Spelmässigt var Arsenal betydligt bättre och vann välförtjänt. Men inkonsekvensen domarteamet visade upp gör min frustrerad. Framför allt grundar det sig såklart i Ibrahima Konatés röda kort. I ett titelrace går det inte att ta det röda samtidigt som domarteamet några minuter senare helt ignorerar ett ännu tydligare andra gult kort på Gabriel i Arsenal. Nu kan Arsenal ställa upp med sitt ordinarie mittbackspar in i nästa omgång samtidigt som Liverpool tvingas pussla lite. Små detaljer som tyvärr kan bli avgörande. Nu hoppas jag inte det blir så, men ändå.

Den detaljen kan tyvärr bli avgörande

Jag gick in i den här säsongen med en farhåga. Den har stävjats en del – men lever fortfarande kvar. Liverpools brist på en skicklig defensiv mittfältare. Alexis Mac Allister har skickligt där men det har varit just ett vikariat. Wataru Endo har spelat där och också gjort det bra, men där saknas det lite skicklighet. Arsenal plockade inför den här säsongen in Declan Rice för rekordbelopp och i går fick vi se varför Mikel Arteta värderade det så högt. I Liverpool lyckades inte det defensiva mittfältet täcka ytan framför mittbackarna tillräckligt väl, samtidigt som Rice gjorde det jobbet extremt effektivt åt andra hållet. Det är en liten detalj och i många matcher har Liverpool klarat sig väldigt bra men någon av lösningarna som finns tillhands. Men under matchen i går såg jag en brist där som spädde på min farhåga en aning. Jag hoppas det inte blir så, men om Liverpool faller på mållinjen tror jag tyvärr att det kommer gå att peka på den positionen som en anledning. För i övrigt är det svårt att se brister i lagbygget.

Ett “three horse race”

Det är den här känslan jag ändå lämnar en frustrerad söndagskväll med. För Arsenal var det livsviktigt att vinna den här matchen. Det hade inte varit kört om de inte hade gjort det, men nu har de istället för bara några fingrar ett ordentligt grepp om titelstriden. Aston Villa och Tottenham är båda strax bakom trion i täten men det här handlar om tre lag. Arsenal, Manchester City och Liverpool är alla tre oerhört jämna och det syns varje gång lagen ställs mot varandra. De är mer färdiga än övriga lag och spelar på en högre nivå. I min värld kommer det handla om två saker in i det sista. Små detaljer och att aldrig släppa gaspedalen. Det återstår att se om Jürgen Klopp och hans Liverpools sista dans blir tillräckligt vacker och frenetisk för att få avsluta kvällen med kronan på huvudet.