Liverpool - Arsenal
1 - 1

Fem tankar efter Arsenal

Vi slets mellan förtvivlan och hopp, en oalert Ali, VAR-haveri, en fantastisk Mo och en felstuds i helt fel läge. Det ger följande fem reflektioner:

Det blev lika tufft som förväntat
Arsenal var bra förra året men är bättre i år. Förra året toppade Kanonjärerna länge ligan men föll ihop under andra delen. I år har dom förstärkt med ett knippe spelare där David Raya, Kai Havertz och framför allt Declan Rice har medfört stabilitet, hårdhet och skicklighet. Arsenal har cementerat bort sin tidigare skörhet.

Vi blev varse det på en gång på Anfield. Ett tidigt mål i baken, en stark frispark och Alisson Becker blev villrådig för en gångs skull och kom på mellis. Vi fightades för att komma tillbaka. Det var tufft, vi hade publiken med oss, men VAR-rummet emot oss när vi borde ha haft en straff. Men vår gudabenådade passningsspelare Trent Alexander-Arnold och vår gudabenådade avslutare Mohamed Salah ordnade kvitteringen med egna fötter.

Om första halvleken var jämn så hade vi tillräckligt med tryck under andra halvlek för att avgöra matchen, men det ville sig inte. Den tuffa matchen mellan två skickliga lag slutade 1-1. Dom röda var ganska missnöjda och dom gulspräckliga ganska nöjda.

Planskötningen inte enligt plan.
I den 72:a minuten får Arsenal en hörna, Joe Gomez nickar bort den, Mo suger tag i bollen och kontrar på snabba ben, många röda rusar med, vi blir fem röda mot två gula försvarare, bollkungen Trent får bollen och slår till, men i ribban. Nästan ofattbart, alla kan missa, men det var ett sådant praktläge för vår praktkille. På reprisen efteråt går det att se att bollen studsade till konstigt och och onormalt högt precis innan Trent skulle slå in den i nästan öppet mål. Vi skyller därför på planskötarna.

Överpresterare
Att Trent slår passningar som ingen annan och att Mo avslutar som ingen annan har blivit vardagsmat hos oss röda följare. Men varje sådan avgörande passning och varje sådant avgörande mål är en form av överprestation. Det är fantastiskt att få ha dessa två övermänniskor i laget.

Ibrahima Konaté ser ut som en bulldozer, men en skör bulldozer då han så ofta har varit skadad. Han kan ibland se lite kantig eller stel ut, men låt inte lura er, får han bara några matcher i kroppen så fixar han allt. Att han vinner alla nickdueller och alla närkamper är närmast självklart, men när han är inspelad funkar även tajmingen och passningsspelet. Nu är han där. Han dominerade. Arsenalarna såg närmast livrädda ut för honom. Ibou är ett monster, men han är vårt monster.

Det fanns en överpresterare till i denna match. Wataru Endo. När han värvades kändes det som ett sista-minuten-förvärv likt Paul Konchesky, Balotelli och Arthur Melo. Dom första matcherna gjorde inget för att förändra dessa tankar. Han såg långsam ut, tekniken brast och några större spår av speluppfattning syntes inte. Men Endo har bitit ihop, inte klagat och så sakteliga blivit bättre match för match. Mot Arsenal var han riktigt riktigt bra, han skyddade backlinjen, spelade enkelt och ofta framåt. Endo har gett alla tvivlare svar på tal.

Underpresterare
Vi spelar i regel två matcher per vecka, nästan alltid två viktiga och jättetuffa matcher. Det är klart att det sliter, både kroppsligt och inte minst mentalt. Vissa spelare fixar detta, kapen Virgil van Dijk och Mo Salah verkar oförmögna att mattas. Men dom flesta tar stryk, inte minst unga spelare och dom som kommer från andra ligor. Alla anfallare förutom Mo har sett gaddlösa ut under senare tid, det där sista, det där avgörande har fattats. Det är oroande nu när AFCON närmar sig.

Även mittfältarna Dominik Szoboszlai och Ryan Gravenberch har sett matta och spetslösa ut under senare tid. Båda dess gossar besitter stor talang, det är tveklöst, men batterierna och skärpan behöver laddas.

Med i matchen
Det kändes mycket retligt att kryssa mot Manchester United på Anfield och det känns också, men kanske något mindre, retligt att kryssa mot Arsenal på Anfield. Trots dessa poängtapp är vi med i racet. Vi ligger tvåa, ett poäng efter Arsenal, men med flera lag, inte minst Manchester City, i hasorna.

Vi har visat att vi kan stå upp mot alla lag. Har vi skärpa och medgång slår vi alla lag. Ligan avgörs inte nu, vi har inte ens kommit halvvägs. När vi möter Burnley borta på Annandagen blir det vår 19:e match i ligan, sedan vänder det. Kan vi högprestera i kommande matcher som Burnley borta, Chelsea hemma, Bournemouth borta och sjutton matcher till så kan allt hända. Vi har ett lag med potential att slå alla.