Liverpool - Atalanta
0 - 3

Fem tankar efter Atalanta

Liverpool förlorade med 3-0 mot Atalanta i första mötet av kvartsfinalen. Ett avancemang ser nu avlägset ut. Redaktionen ger er fem tankar efter debaklet.

Formkurvan
Under de senaste veckorna har Liverpool haft en nedåtgående form. Man behöver bläddra tillbaka ett bra tag i matchkalendern för att hitta en riktig bra prestation. Resultaten och trepoängarna däremot fortsatt att ticka in på kontot, men dåliga prestationer över tid brukar oftast komma ifatt en. Samtidigt som Arsenal och Manchester City ser formtoppade och hungriga inför slutspurten, så ser Liverpool tröttkörda och oinspirerande ut. Att gå in i säsongsspurten med nuvarande form bådar inte gott. Det krävs att Klopp får igång spelarna nu. Det har blivit hög tid att börja prestera igen.

Defensiven
Att Liverpool ibland ser skakiga och ostrukturerade ut defensivt är inte någon nyhet, men igår var det extremt tydligt. Atalanta kunde utan några som helst problem spela igenom lagdelarna. Backlinjen såg väldig loj ut och brydde sig inte om att ta upp löpduellerna med de framstormande Italienarna. Det har gått åtta matcher sedan Liverpool senast höll nollan. Knappast optimalt. När man jämför med Arsenals defensiv blir det extremt tydligt. De behöver göra ett mål framåt, för där bak är det låst och larmat. Liverpool måste återfinna sin defensiva struktur om det ska vara realistiskt att drömma om en ligatitel.

Underskattning
Det brukar oftast användas som en klyscha, men det behöver inte betyda att det inte är sant. För igår kändes det verkligen som varen Klopp eller spelarna visade Atalanta den respekt som de både förtjänar och kräver. Laguttagningen vittnar om att Klopp inte såg framför sig vad som skulle ske ute på plan. Atalanta är ett väloljat och välorganiserat lag, som inte bör ses lätt på. Det kändes som att Atalanta hade mer vilja och desperation än Liverpool. Det är bara att hoppas att Klopp och spelarna lärt sig läxan inför returen. Ingenting är kört, men första steget är att behandla matchen med ödmjukhet.

Dublin-drömmen
Efter gårdagens resultat känns det avlägset med finalen i slutet av maj i Dublin. Det som hade kunnat bli en så perfekt dag supportermässigt verkar av allt att döma inte bli av. En Europeisk final i Dublin som en avskedsfest för Klopp hade tickat alla boxar som en värdig avslutning. En Europa League-titel väger självklart inte lika mycket som en Champions League- eller Premier League-titel, men just i år känns det som det. Med tanke på alla omständigheter och det oundvikliga farvälet från Klopp hade det känts så mycket roligare med en titel i slutet på säsongen. Att inte Dublin får färgas rött 22 maj känns deppigt.

Klinisk avslutare
Ett av de få glädjeämnena under gårdagen var att Diogo Jota var tillbaka på plan efter en tids skadefrånvaro. Det känns som precis den injektionen som laget behöver just nu. När anfallstrion varit så ineffektiva under den senaste tiden känns det perfekt att Jota är tillbaka. En klinisk och utpräglad målskytt är aldrig fel att ha i sitt lag. Innan skadan var Jota en av lagets mest formstarka spelare, det är bara att hoppas på att han har konserverat formen trots tiden i rehab-rummet. Det blir viktigt att Klopp matchar igång honom försiktigt, en halvtimme mot Palace i helgen vore fint.