Fem tankar efter Atalanta
Det var ett utgångsläge som innebar att det krävdes något alldeles extra av Liverpool. Trots den perfekta starten var det en prestation som inte gav någon tro överhuvudtaget på att de rödklädda skulle vända på steken och avancera. Här kommer redaktionens tankar efter uttåget.
Prestationen.
Jag hade knappast förväntat mig att Liverpool skulle vända på underläget från mötet på Anfield. Men, jag hade åtminstone velat se en prestation från ett lag som ändå ger det en chans och faller med flaggan i topp. Inget av det fick vi se igår. I stället vi fick vi se ett håglöst, likblekt fotbollslag med spelare som såg till synes helt utcheckade ut. När Klopp sedan efter matchen gick ut och sa ”I liked the game (tonight) a lot. The commitment, the desire, the power the boys showed was incredible. This was the reaction we needed. I am happy with big parts of the game”, så undrar jag verkligen om vi såg samma match.
Taktisk utklassning.
Vi visste redan innan dubbelmötet hur Atalanta spelar. Det är hög press för att störa motståndarlaget i speluppbyggnaden, det är en backlinje som står högt och lämnar ytor bakom sig men framför allt är det en man-man bevakning över hela planen som sticker ut allra mest. Det är inte många lag i dagens fotboll som använder sig av man-man spel över hela plan. Men det funkar alldeles lysande. Liverpool har extrema svårigheter i uppbyggnadsfasen och tvingas ofta slå längre bollar upp mot anfallande spelare. På de bollarna har trebackslinjen i Atalanta i stort sett koll varje gång, och de få gånger en boll hittar in bakom backlinjen så är det en sista utpost i Musso som är alert ut från sin linje för att städa upp. Med den kvalitén på spelare som Liverpool har borde det gå att utnyttja det i större utsträckning än vad vi lyckas med. Men det är bara att erkänna. Atalanta är otroligt bra, i stort sett fläckfria, över de två matcherna. Framför allt är det en tränare i Gianpiero Gasperini som totalt utmanövrerar Klopp. Det är bara att lyfta på den imaginära hatten.
Målskyttet.
Vad har hänt egentligen? För ett par månader sedan flög vi fram och öste in mål i nästan alla matcher vi spelade. Nu är det helt tvärtom. Just den här punkten är egentligen ingenting som främst ska relateras till gårdagens match, för där skapar vi knappt någonting. Det är Salah som har jättemöjlighet att göra 2-0 strax innan pausvilan, men en benskyddsträff senare så är bollen tre meter utanför. Men tittar man över de två matcherna mot Atalanta, och dessutom Crystal Palace-matchen i ligaspelet däremellan så skapar Liverpool 6,88 i expected goals, men man gör bara ett mål och det är på en straff. Det är så fruktansvärt uselt. Just nu, i den mest kritiska perioden på säsongen, är det ingen av våra fem anfallsspelare som är i form, möjligtvis Gakpo, men han är alldeles för ensam och kan knappast göra allt på egen hand. De, liksom hela laget, behöver ta sig i kragen och göra allt och lite till i de avslutande ligamatcherna för att se till så att den här säsongen blir något värt att minnas.
Sista dansen.
Gårdagkvällens match var inte vilken match som helst. Det var också Jürgen Klopps absolut sista Liverpool-match i Europa-sammanhang. Det är såklart trist att det skulle sluta med ett uttåg redan i kvartsfinalen i stället för en titel. Men zoomar man ut och tittar på helhetsperspektivet så har tysken gett oss Liverpool-supportrar så många, helt fantastiska minnen som vi kommer bära med oss under resten av våra liv. Semifinalen mot Barcelona 2019 och den efterföljande Champions League-titeln är naturligtvis det finaste av dem alla. Men han har också lett det här laget till ytterligare två Champions League-finaler och en Europa League-final. Han har fått mig att tro, att drömma, på ett sätt som inte kändes möjligt innan hans intågande. Tack för allt. Du är, och kommer alltid vara, en av de som jag håller allra högst. När han sedan gick fram till bortasektionen efter slutsignal i går och lyfte på kepsen så var det nog inte ett öga som var torrt. I alla fall inte hos mig.
Fullt fokus på ligan.
Nu gäller det att skaka av sig det här uttåget och fokusera till hundra procent på de sex matcher som återstår i ligaspelet. Även om det just nu är uppförsbacke ska det definitiva målet såklart vara att gå ut och vinna varenda match, och sen får vi helt enkelt se vart det landar. Precis som för Liverpool tog Europaäventyret även slut för Manchester City och Arsenal i veckan. Frågan är hur mycket det påverkar dem, det återstår att se. Det blir, även om det kändes riktigt tungt efter förlusten mot Crystal Palace, en spännande säsongsavslutning.
