Bournemouth - Liverpool
0 - 4

Fem tankar efter Bournemouth

Jürgen Klopps mannar fortsätter att prestera. Som vanligt var det en slöare förstahalvlek och en spetsigare andradel. Seger med 4-0 innebär att vi fortfarande tronar högst upp i tabellhierarkin. Fem tankar på det:

Mittbacksgiganterna
Vårt lag har en historia av framgångsrika mittbackspar. Dom som var med på Bill Shanklys tid, eller har läst in sig, kommer ihåg Ron Yeats och Tommy Smith, två “ironmans” som “inte släppte någon över bron”. Under Bob Pailsys tid hade vi först Phil Thompson och Emlyn Hughes och därefter kom Alan Hansen och Mark Lawrenson och nu snackar vi bollskickliga mittbackar. Vi hade ligans bästa mittbackspar flera gånger om.

Vi gled sedan in i en mörkare period, men när Gérard Houllier tog över hittade han det funktionella paret Sami Hyypia och Stephane Henchoz. Efter Houllier kom Rafa Benitez och Jamie Carragher blev en given mittback och spelade varierande med Daniel Agger eller Martin Skrtel.

Men det är först med Jürgen Klopp och Virgil van Dijk och Joël Matip som vi åter är tillbaka i den riktiga mittbackseliten. Efter Matip har nu Ibrahima Konaté tagit platsen vid Kapten Virgil och som han har gjort det. Kan bara Ibou och Virgil få vara skadefria finns det inget mittbackspar som straffar dom.

Ytterbacksvikarierna
Joe Gomez har fått regelbunden speltid på en inte helt ideal plats, men han har blivit stabilare och bättre ju mer han har spelat. Han var inte felfri i Bournemouth, men han gjorde det mesta bra och tar för sig alltmer.

Conor Bradley gjorde ligadebut som starter och var stark, tuff och frejdig. Vi får ett bättre försvar med Conor och det går att se en stor potential hos nordirländaren. Conor var delaktig i att vi höll nollan och han stod för en assist.

Alexis läxade upp alla
Alexis Mac Allister gjorde sin bästa match sedan han kom till oss. Han var bäst på plan. Alexis är ingen storvuxen spelare men mot Bournemouth vann han bollar på löpande band, använde kroppen som en sköld och blev inte av med bollen en enda gång, slog jättebra passningar och dikterade spelet. Det sägs ofta att han spelar på fel plats. Nu spelade han på helt rätt plats, ett outstanding “nummer sex”-spel.

Vi betalade 35 miljoner pund för en 100-miljonerpundsspelare. Säsongens värvning. Efter matchen fick Alexis en riktig björnkram av Jürgen som vägrade släppa taget och hela det tyska ansiktet lystes upp i det berömda solvargsleendet.

Fyra anfallsmål utan Kung Mo
Det har ju funnits en oro för målskyttet när Mohamed Salah lämnade för afrikanska mästerskapen. Desto roligare med två tvåmålskyttar. Diogo Jota är verkligen klinisk när det gäller. Två mål på två chanser och en fin assist. Jamie Carragher gick i taket och påstod att Diogo är en bättre och mer klinisk avslutare än Michael Owen, Fernando Torres och Luiz Suarez.

Hackkycklingen Darwin Núñez håller på att bli en örn. Han omnämns mest för sina missar, men har gjort tio mål och tio assist i sina tävlingsmatcher denna säsong. Han är fortfarande bara 24 år och i ett läroläge.

Sjukstugehjälp
I och med Mo Salahs AFCON-skada har vi nu nio seniorspelare i sjukstugan samt Wataru Endo i Asien. Optimisten säger att det går att se något positivt i allt elände. Och det går faktiskt att se vissa fördelar med vår digra skadelista. Laget blir lättare att ta ut, nästan så att det tar ut sig själv, vilket också minskar antalet missnöjda spelare.

Men framför allt ger det spelare, som annars inte hade fått chansen, chansen. Det har dessa spelare verkligen tagit. Conor Bradley har tagit chansen med stor entusiasm, Joe Gomez har blivit tryggare och säkrare med ökad speltid och Curtis Jones har växt så det knakar. Flera av våra juniorer har fått vara med i truppen och har fått speltidsminuter. Mot Bournemouth deltog sex spelare på 21 år eller yngre, Conor Bradley, Harvey Elliott, Ryan Gravenberch, Bobby Clark, Owen Beck och Kaide Gordon.

Nästan alla vikarier har presterat bra. När väl spelare börjar komma tillbaka får Jürgen angenäma problem att brottas med. Vi går en spännande framtid till mötes.