Liverpool - Brentford2 - 0
Fem tankar efter Brentford
Inget drama och inte så mycket rock’n’roll men en stabil seger hemma på Anfield mot Brentford. Publiken på plats och alla röda fans framför skärmarna var säkert tillfreds. Fem tankar på det:
Stabilare med Arne
Liverpool är ett annat Liverpool i år. Vi är lugnare, tryggare och mer passningsorienterade. Arne Slot har satt sin prägel på laget och han har gjort det snabbt. Det är svårt att inte imponeras över att spelet flyter så pass bra och att organisationen känns så tydlig och efter bara någon månads arbete och ett fåtal träningsmatcher.
“Every pass counts” har Arne sagt och passningarna är säkrare och mer fokuserade. Mot Brentford hade vi 92 procents lyckade passningar vilket är det högsta resultatet sedan säsongen 2002-03. Vi slog 602 passningar mot Brentfords 358. Det handlade inte heller bara om kortpassningar utan Trent Alexander-Arnold slog sina långa killerpassningar, Virgil van Dijk slog långa crosspassningar till Mohamed Salah och även andra spelare slog långa passningar, men kanske slogs dessa längre passningar med mer urskillning.
Arne har ett större fokus på försvarsspel och vi har hållit nollan i två matcher vilket är både framgångsskapande och moralhöjande.
Vi kan fortfarande pressa högt och hårt men inte hela tiden och inte lika ofta. Förhoppningsvis kan Arnes modifierade spel leda till mindre utmattning och mindre skador, i så fall kan det vara guld värt.
Klopp-kontringarna finns kvar
Det som stuckit ut med Jürgen Klopps Liverpool är tempot och intensiteten och kronan på verket har varit det makalösa omställningsspelet, dom sylvassa kontringarna, en fröjd för oss och en skräck för motståndarna.
Tack och lov verkar detta DNA finnas kvar i laget. Vi såg det vid 1-0-målet, Brentford hade hörna, Ibrahima Konaté nickade bort, Mohamed Salah vann bollen som gick till Diogo Jota, Diogo och Luis Diáz rusade som skjutna ur raketer mot Brentfords två backar, Diogo drev i full fart och frispelade den smart löpande Lucho, PANG! 1-0! Mumma för oss röda.
Kan vi kombinera ett något lugnare och mer bolltryggt spel med dessa fantastiska kontringar bävar nog våra konkurrenter.
Graven imponerar
Att vi behöver en ny sexa har varit en följetong under hela sommaren, Martin Zubimendi var klar men tackade nej, sedan har det funnits ett otal tilltänkta kandidater om vi ska tro alla mer eller mindre seriösa rykten som florerar under “Silly season”.
Men kanske är det så att vi redan har den perfekta sexan i truppen. Ryan Gravenberch ser oförskämt bekväm och bolltrygg ut i rollen som den mer defensiva av dom två balansspelarna. Han är den bollspelande sexan som Arne vill ha, han är snabb i steget, han har långa ben och långa tår att bryta med och han kan också vinna dueller. Mot Brentford stod han för mest passningar (72), mest bollerövringar (8) och delat mest antal tacklingar, tillsammans med Ibrahima Konaté, (3). Boss!
Andra halvlek
Precis som i matchen mot Ipswich var det en tuff och relativt jämn första halvlek mot Brentford. Brentford var som en bisvärm och störde oss en hel del i första halvlek för att sedan mattas i den andra.
I andra halvlek ökade vi farten och motståndarna tröttnade. Vi hade vi 70 procents bollinnehav och dominerade andra halvlek utan att ta ut oss, vi hade 14-3 i avslut och 6-1 i skott på mål. Hade det inte varit för att Brentfords Nathan Collins blockade sex skott (rekord på Anfield sedan 2003-04) hade det kunnat rinna iväg mer.
Tuffare tider
Nu har vi mött nykomlingarna Ipswich och Brentford hemma, två lag som vi ska slå om vi vill vara med och kampa i toppen. Vi har gjort det bra, det finns inga givna segrar i Premier League, men samtidigt så väntar tuffare tider.
Nästa söndag ställs vi på hårdare prov när vi åker till gamla slitna Old Trafford för att möta våra antagonister Manchester United. Att United förlorade mot Brighton kommer inte att spela någon roll i den matchen. I stället för att möta en bisvärm kommer vi att möta elva djävlar.
