Liverpool - Everton
2 - 0

Fem tankar efter Liverpool-Everton

Det kan gå fort mellan förtvivlan och hopp. Nu leker livet, men hur länge varar denna känsla. Åtminstone fram till lördag kan vi vara glada och sväva på moln. Come On You Reds!

Tre blytunga poäng
Det är svårt att beskriva hur viktiga dom tre poängen mot Everton är. Efter sju väldigt väldigt usla matcher 2023 med fem gjorda mål och tretton insläppta och endast ett av tolv möjliga PL-poäng behövde mardrömsvandringen brytas. När matchen är slut och matchstatistiken studeras verkar segern glasklar. 59 procents bollinnehav, 15-6 i avslut och 6-1 i avslut på mål resulterade i en 2-0-seger. Men allt kunde faktiskt ha slutat helt annorlunda. Hörnstatistiken slutade 3-3 och det är livsfarligt att ge Everton hörnor. Hade James Tarkowskis nick i 36:e minuten studsat stolpe in istället för stolpe ut hade kontringen som gav oss 1-0 inte blivit av. Istället hade Everton tagit ledningen med 1-0 och deras moral hade höjts enormt och en uppgivenhet hade börjat tränga sig på i dom rödklädda kropparna. Men någon gång ska vi ha marginalerna med oss. Andra halvlek blev en "walk in the park".

Klopps "fist pump"
I dom senaste matcherna har såväl Jürgen Klopp som våra spelare sett trötta och energilösa ut. Vi har förlorat kampen, mittfältet och matcherna. Men i matchen mot Everton gick det att se en glöd hos samtliga inblandade. Spelarna, även Jordan Henderson och Fabinho som tidigare sett så trötta ut, sprang, jobbade och glödde. Ingen såg mer galen ut än Andy Robertson, han såg understundom ut som en bindgalen "maniac". För första gången på mycket länge tog våra mittfältare kampen och vek inte ner sig. Hendo pang på, Fabbe pang på och Stefan Bajcetic pang på. Jürgen "fistpumpade" som i gamla dar.

Stefan Bajcetic
Det går inte att reflektera över gårdagens match utan att nämna Stefan Bajcetic. Yngst på planen, vilket inte gick att se om inte ansiktet zoomades in. Han var coolast, hade bäst bollbehandling, tog bäst beslut, slog dom bästa passningarna och gick in stenhårt när det behövdes. Våran 18-åring var bäst på plan. Utan konkurrens. Nu dras det paralleller till Steven Gerrard, det görs det alltid så fort någon ung förmåga visar framfötterna, men än så länge har ingen kommit i närheten. Stefan är inte heller någon Gerrard. Han är något annat, han är Stefan Bajcetic. Någon kallade honom för Xabi Thiago Bajcetic. Det är en bra beskrivning, han liknar både Xabi Alonso och Thiago, men är ändå Stefan. Det finns stora chanser att det skapas en ny spansk superstjärna i Merseyside.

Hoppet växer
Med gårdagens framträdande börjar det döende hoppet få liv igen. Många av toppkonkurrenterna tappade poäng i helgen. Vi möter Newcastle på lördag. Kan vi slå dom och vinna vår hängmatch ligger vi bara tre poäng efter. Den egenskap och känsla som kallas hopp är väldigt förrädisk. Så snabbt kan hoppet dö, så snabbt kan hoppet väckas upp. Det känns skönare att hoppas än att vara logisk. Rent logiskt har vi spelat en bra match av åtta detta år. Men samtidigt är fotboll en färskvara. Nu är vi på gång, nu är vi laddade ... Nu jävlar!

Everton
Låt oss även skänka en tanke på stadens blå lag. I Sverige finns det ofta en stor aversion mot Everton, som att Liverpool och Everton hatar varandra. Så är det inte riktigt bland lokalbefolkningen. Lagen har väldigt mycket gemensamt. Liverpool bildades ju ur tomrummet på Anfield som Everton hade lämnat. Det finns inga politiska, religiösa eller geografiska skillnader mellan lagen vilket annars brukar vara fallet mellan lokalkonkurrenter. I staden Liverpool blandas dom röda och dom blå anhängarna, ofta även i samma familjer.

För Liverpool FC och för staden Liverpool vore det tråkigt om Everton åkte ur PL. Men som laget uppträdde i andra halvlek verkar mycket tyda på det. Sean Dyche hade lyckats pumpa upp deras vilja och disciplin i första halvlek, men efter det för dom retliga baklängesmålet sprack ballongen. Everton såg ännu missmodigare ut än vad vi tidigare har gjort. Mörkret lägrar sig över den blå delen av Merseyside.

TV: Salah ger Liverpool ledningen när Pickford går bort sig