Fem tankar efter Fulham: "Som natt och dag"
Finalen hägrar efter att Jürgen Klopps fingertoppskänsla återigen fällde avgörandet. Liverpool-redaktionen ger er fem tankar efter den första semifinalen.
Som natt och dag.
Darwin Nunez får väldigt mycket, ibland oförtjänt, kritik för att han bränner en hel del chanser. Men tittar man på när han spelar så ser man vilken skillnad han gör för detta Liverpool med sitt rörelsemönster, sin energi och sitt sätt att underhålla en backlinje helt på egen hand. Mot Fulham såg det i knappt en timme trögt ut för Liverpool. Det var tempofattigt och de farliga chanserna lyste med sin frånvaro. Då byttes Nunez in och direkt ser man vilken skillnad han gör, det är som natt och dag. Han är ett hot hela tiden både med och utan boll och är den som ligger bakom vändningen med sina två assister. Han har dessutom tre chanser att sätta dit den själv men just nu vill bolluslingen inte in för honom. Men det kommer lossna, och när det gör det så kommer det lossna rejält. Exakt allt annat är han bra på. Det är bara målskyttet som saknas.
Hög risk.
Som Liverpool-supporter satt man som på nålar under inledningen på den andra halvleken när backlinjens utgångsposition var extremt hög vilket öppnade för flera fina kontringslägen för Fulham. Turligt nog för Liverpool slarvas alla dessa bort, som allra farligast var det när Bobby Reid helt blicklöst sköt själv i stället för att spela över till en fri Andreas Pereira. Mot ett bättre lag så kommer Liverpool bli straffade med en fyrbackslinje som alla står på offensiv planhalva när man har boll. När det är ett dubbelmöte så känns det onödigt, enligt mig, att spela med så stora risker. Även om det hade slutat 1-0 till Fulham är det inte kört för det.
Förändrad matchbild.
Jag har redan berört Nunez. Men i samband med att uruguayanen byts in så kommer även matchvinnaren Cody Gakpo in och återigen är det bytena Klopp gör som blir det som fäller avgörandet. Vi har påpekat det väldigt många gånger den här säsongen men tysken matchcoachning har verkligen utvecklats och just nu har han, Lijnders och Krawietz icke att förglömma, sådan otrolig fingertoppskänsla när det handlar om att förändra en matchbild. Hatten av.
Skjut!
Joe Gomez kom till Liverpool 2015 men har, trots att han gjorde sin 200:e match för klubben under gårdagen, ännu inte nätat i den röda tröjan. Den här säsongen har han dock skjutit mer än dubbelt så många skott, 18 till antalet, som under sin allra mest skottglada säsong tidigare, vilket var förra säsongen då han avlossade bössan åtta gånger. Publiken hördes skrika ”SHOOT!” i stort sett varje gång han hade bollen på offensiv planhalva. När han väl gör sitt första mål är känslan att jag nästan kommer fira det mer än något annat Liverpool-mål. Jag hoppas verkligen också att hans första i den röda tröjan dessutom är ett avgörande mål.
Finalen hägrar.
En åttonde final under Klopps era hägrar för Liverpool. 2-1 är inget fantastiskt resultat men visst ska väl Liverpool ändå kunna lösa åtminstone ett kryss på Craven Cottage. Känslan är det i alla fall, även om Fulham är ett riktigt bra fotbollslag. Det är också i stort sett samma manskap som gjorde det på Anfield som ska göra det i returmötet, förhoppningsvis också med en Dominik Szoboszlai adderad till den mixen. Nu löser vi den här finalplatsen och sen hoppas vi Chelsea ryker i den andra semifinalen.
Liverpools blixtvändning
