Fem tankar efter Liverpool–Bournemouth 3–1
Liverpool tog säsongens första trea på det andra försöket. Hemmamatchen mot Bournemouth innebar sannerligen både toppar och dalar. Här kommer fem tankar efter segern.
Tidernas konstigaste kvart
Vad var det egentligen som pågick under matchinledningen? De röda spelarna verkade varken ha koll på sig själva, bollen eller något däremellan. Trent lyckades ställa till det för sig själv två gånger om vilket resulterade i ett underkänt, och ett godkänt, baklängesmål. Han var dock långt ifrån den enda. Flera spelare verkade inte klara av att överhuvudtaget slå en passning i tid eller göra rätt. I en annan värld hade jag nästan trott att någon haft i något i spelarnas dricksvatten, men den tanken känns väl konspiratorisk. Efter det inledande kaoset vaknade dock hemmalaget till och började spela mer som vanligt. Vad det egentligen var som hände under inledningen får vi nog aldrig reda på, men jag hoppas det inte händer igen. Min halsgrop hanterar inte mitt hjärta på det sättet så många fler gånger.
Det ungerska lokomotivet.
En tuff bortamatch på Stamford Bridge och en väldigt märklig hemmapremiär på Anfield har gjort att det känns något svårt att bedöma spelare för sina insatser så här långt. En spelare som jag dock inte har några problem alls att bedöma är Dominik Szoboszlai. Vi trodde att vi hade värvat en bra ungersk mittfältare, men det är något form av lokomotiv vi har plockat in. Han har verkligen imponerat på mig under inledningen. Han besitter en löpstyrka som påminner om en ung Jordan Henderson, därtill en snabbhet som är något annat än vad Henderson någonsin visade upp. Men det är inte det enda. Den här box till box-mittfältaren har dessutom väldigt fina fötter och är väldigt spelskicklig. Jag trodde att han skulle bli bra, men hans insatser så här långt vittnar om att han kan vara bra mycket bättre än vad jag vågat hoppats på. Det ska bli kul att se hans utveckling den kommande tiden. Att vi har en ordentlig tvävägsmittfältare med nummer 8 på ryggen gör inte ont det heller…
Imponerande välbehövligt
Några rader ny japan ska vi väl även få med. Det var inget enkelt läge Wataru Endo kastades in i direkt. Med Alexis Max Allister utvisad skickades Endo in för att stävja det centrala mittfältet och se till att Liverpool bibehöll kontrollen. Det går inte att säga annat än att han lyckades tämligen väl med den uppgiften. Han såg rutinerad, kontrollerad och träffsäker ut i både tacklings- och passningsspelet. Att han dessutom inte gömde sig utan direkt såg ut att tvivla i uppmärksamheten som Anfields strålkastarljus ger lovade bara om en fin framtid. Att han lyckades komma in så smärtfritt direkt var dessutom oerhört välbehövligt. Med Mac Allister borta framöver kommer Endo sannerligen behövas på det där centrala mittfältet. Det återstår att se om ledningen plockar in någon mer där, men som det ser ut just nu är han vårt enda alternativ på positionen. Om vi inte räknar med en ung Bajcetic som precis kommit tillbaka från en lång skada.
Ge mig mer!
Jag bibehåller vad jag sade privat om Luis Diaz under inledningen av förra säsongen, innan han tyvärr försvann i en skada. Colombianen är Liverpools bästa offensiva spelare. Det är en fröjd att se honom spela fotboll. Det händer hela tiden saker och han påminner sannerligen om Sadio Mané på många sätt. Hans viktiga 1-1 mål mot Bournemouth var en underbar liten delikatess. Med en annan spelare hade jag möjligen trott att den lilla lobben till sig själv var en dålig touch, men med Diaz är jag övertygad om att det var helt och hållet meningen. Den typen av briljant improvisationsförmåga är det inte många spelare som besitter, men han gör sannerligen det. Om bara Diaz kan hålla sig hel i år, samtidigt som Salah får vara Salah och den centrala anfallaren (vem det nu kommer vara) kan växa med uppgiften kan det bli en oerhört rolig offensiv säsong.
Först och främst – tre poäng
På samma sätt som mot Chelsea i premiären var det ingen fullfjädrad insats. Även om det fanns fina sekvenser och en hel del som talar för en rolig säsong, knakar det rejält i fogarna ibland. Det finns en hel del som måste utvecklas och förbättras, inte minst defensiven. Det har inte bara att göra med positionen som defensiv mittfältare, utan även i samarbetet överlag. Men först och främst var det seger och tre poäng. Det är det absolut viktigaste i det här läget. Två matcher in och två bra resultat in i säsongen. Det finns fundament att bygga på och så länge slutet av transferfönstret sköts på rätt sätt har den här säsongen alla möjligheter att bli både underhållande och minnesvärd, det har de två första matcherna visat.
