Liverpool - Manchester C1 - 1
Fem tankar efter Liverpool – Manchester City 1–1: Positivt och negativt
Det var två lag som kunde vinna, det var ett som borde och slutligen inget som gjorde. Liverpool och Manchester City bjöd på ytterligare en högkvalitativ fotbollsmatch och återigen delade de på poängen. Liverpoolredaktionen ger er fem tankar efter gårdagens kryss.
Missen.
Det som avgjorde denna match var, som det ofta är, missarna. Vi inleder med den defensiva missen. Först och främst ska man hylla Manchester Citys hörnvariant, den höll en hög nivå och resulterade i bästa möjliga utgång men jag ställer mig frågande till försvarsspelet vid målet. Jag är ganska traditionell när det kommer till defensiva hörnor, jag tycker att tre försvarare i zon och resten markering är en ganska simpel men effektiv metod. Att den första zonen (Alexis Mac Allister) blir överspelad av offensiv briljans är okej, det händer. Att Darwin Núñez blir ifrånsprungen av John Stones kan bero på att han tillhör zonförsvaret, men då blir frågan vem som håller markeringen på John Stones? Att en mittback eller en forward (om ens någon) får stå omarkerad är det något som är fel och sådana detaljer kan man inte bjuda på i en ligafinal.
Missarna.
Vi har till stora delar av säsongen vunnit på grund av stundtals briljant offensiv, under gårdagen flödade också offensiven men dock bara fram tills det viktigaste. Avsluten. Inledningsvis kom missarna genom feltajmade löpningar och onödiga offsideavblåsningar, i slutet var det ineffektiviteten framför mål. Liverpool skapar tillräckligt med chanser för att vinna denna match, och i ärlighetens namn tillräckligt bra chanser för att kanske till och med punktera denna match. Som tidigare nämnt är det detaljer som avgör och för mig blir det nästan lite bittert, en poäng kunde på förhand ses som acceptabelt men med facit i hand känns det för mig nästan som två tappade snarare än en vunnen.
VAR-haveri #987?
Min ståndpunkt har alltid, och kommer nog alltid att vara, att fotboll är en känslosport. Utan känslor dör fotbollen och även om ekonomin inom fotbollsvärlden tar visserligen död på en del men det finns ännu chans för David mot Goliath-historier. Däremot finns det inget positivt med VAR. Ett mål kan aldrig firas fullt ut och fel kommer uppenbarligen alltid att ske, varför då implementera ett verktyg som korrigerar en promille av besluten men som dödar den största delen av känslan?
Sanningen är att VAR bara skjuter på problemen, för där bakom sitter fortfarande en domare som gör en bedömning och är nivå på domarkåren för dålig, ja vad gör det för nytta? Jag tror att Michael Oliver, som trots allt är en av Englands bästa domare, blåser straff till Alexis Mac Allister innan VAR finns. Hans positionering är oklanderlig men en falsk trygghetskänsla från stöttningen från VAR finns där, och det speglar sig åt andra hållet på VAR. Oliver tar inte straffen och har en utmärkt position varför ska en domare som mest troligt är lägre rankad än Oliver då gå in och korrigera? En ondspiral som, vad jag tror, igår kostade Liverpool två poäng. Detta verktyg skapar mer kontroverser med den falska tryggheten än de kontroverser jag minns pre-VAR och dessutom tar den bort känslorna sakta men säkert. Är det verkligen värt det?
Prestationen.
Det blir alltid så här. Jag ser det negativa och investerar för mycket i det. Jag ber om ursäkt men det är bara sådan jag är. Men nu ska jag försöka uttrycka det positiva.
HERRE-GUD vilken insats? Fyra givna startspelare borta, en bänk som förutom Salah och Robertson inte har särskilt mycket erfarenhet under sitt bälte och ändå går truppen ihop ger allt i varje kamp. Utöver det så är de mycket bättre än Manchester City under de största delarna av matchen? Det är inte många lag i världen som kan. Denna insats förtjänade såklart mer, men den tyder på att Liverpool är där de är av en anledning. Jag hoppas att van Dijks självklara ledarförmåga, Wataru Endos orädda briljans och alla andras kämparvilja bär fram laget och ger energi för att ta avslutningen av denna säsong och Klopps era så långt det bara går. För når vi upp till 80-90 procent av denna prestation i resten av matcherna denna säsong kan vi vara nöjda, och då är det mycket som tyder på att Liverpool stänger säsongen med betydligt fler titlar än den som redan finns.
Hylla den som hyllas bör #2
Jag nämnde Caoimhin Kelleher under denna punkt för ett par veckor sedan. Virgil van Dijk har fått flertalet MOTM:s och hyllningar. Alexis Mac Allister fick MOTM av mig igår, och alla dessa är välförtjänta men då finns det en till som ska hyllas. Wataru Endo.
Jag minns inte senast jag såg den typen av fläckfria insats, i den typen av match, i den betydelsefulla rollen i Liverpool senast? Han vann allt, han hittade rätt varje gång och han fullständigt dominerade mot de som under de senaste åren varit överlägset bäst på sina positioner och själv har han harvat runt i botten av Bundesliga? De som låg bakom värvningen ska hyllas, och tillsammans borde Endo och värvningsteamet få dela på de 100 miljoner euro som klubben sparade när de värvade japanen framför Moises Caicedo för hel-vete vilken säsong han gör.
