Fem tankar efter Manchester United
Liverpool gick segrande ur rivalmötet mot Manchester United. Här nedan följer tankar kring matchen:
1. At the end of a storm, there´s a golden sky
Ibland får man öppet mål för att involvera orden och tonerna ur den ljuvliga inmarchslåten "You’ll never walk alone" i en artikel och då är det dumt att missa. För faktum är att orden beskriver den initiala känslan, i vart fall hos undertecknad, som uppstod vid slutsignalen. Liverpool och Old Trafford har allt som oftast inte gått hand i hand, i synnerhet sedan Erik Ten Hag blev mannen vid rodret hos rivalerna. De förstnämnda har nästan alltid äntrat arenan som favoriter, men någon timme senare lämnat densamma tomhänta och besvikna. Oftast ologiskt, oftast märkligt, oftast med en växande "bollen är rund och i fotboll kan allting hända"- aktie. Matchbilderna har ofta varit lika, nästintill (frustrerande) identiska. Liverpool har ofta tagit tag i den berömnda taktpinnen, kanske fått betalt genom valutan mål, men sedan tappat den vid första lilla vindpust, första lilla embryot till misstag eller tvivel, och därefter fått jobba i motvind. Det har ofta lett till matcher genomsyrade av högt tempo av böljande karaktär kombinerat med mycket kamp, passion och vilja. Kort och gott, matchbilderna kan beskrivas som just, komiskt nog, stormiga. När Liverpool i våras slarvade bort en biljett till en FA-cup semfinal och bara någon vecka senare med all säkerhet begravde sina egna titelchanser i ligaspelet på just Old Trafford efter två stormiga tillställningar, satt man länge och undrade när den där förbannade "golden sky" skulle komma. Den där himmelen som utlovas efter storm. Och frågan är om övergången skedde under söndagen. I vart fall kändes det äntligen vindstilla på Old Trafford och en gyllene himmel (om än kanske tillfällig) bredde ut sig.
2. Dumstruten på
Ibland är fotbollen sannerligen inte logisk. Under i princip hela sommaren har svaret på ekvationen mellan Liverpool och transferfönster varit en defensiv mittfältare. Länge ryktades det om Martin Zubimendi, en spanjor som var på samtligas läppar under ett par hektiska, omtumlande dagar innan säsongsstart. Ena dagen var han i princip klar, andra dagen hette det att det var tjafs och strul med övergångssumman och tredje dagen ville den defensiva mittfältaren hellre stanna och fortsätta spela hemma i Spanien. Det sistnämnda blev det riktiga och Liverpool fick se sig själva lämna förhandlingen med svansen mellan benen. Och därefter var det locket på. "The reds" valde aldrig att återvända till den marknad av defensiva mittfältare man nyss skämt ut sig på för hela fotbollseuropa och applicerade således indirekt den klassika retoriken "ersättaren finns i truppen". Då var man tveksam och tvivelaktig, men idag är det bara att rätta till den dumstrut man behöver bära. Ryan Gravenberch har inledningsvis visat sig fungera galant i den roll som så länge kändes tveksam och söndagen var inget undantag. Bra med bollen, stark i duellerna och brytningssäker. I en fotbollsvärld när det hela tiden handlar om att man ska köpa, gärna för överpris, till sig framgång och hela tiden pumpa in mer och mer pengar, är det både uppfriskande och mycket kul att se när man även faktiskt förädlar det som redan finns inneboende hos spelartruppen.
3. Ta fram ett blankt papper och en penna
När jag började på redaktionen för lite drygt tre år sedan hade jag redan då svårt att finna nya superlativ för att beskriva Mohamed Salah. Alla mål, alla assister och alla framgångar hade lett till att det annars enorma smörgåsbordet av superlativ uppfattades som litet och ynkligt. Idag vet jag faktiskt inte om det finns någt matnyttigt överhuvudtaget kvar på det där smörgåsbordet. Men det hade nog behövts påfyllning, för Mohamed Salah bara fortsätter och fortsätter att fullständigt osa världsklass match efter match, säsong efter säsong. Det är inte alltid sjuttioelva dribblingar och rabonas, men det är alltid en poängproduktion som får väldigt, väldigt många av hans konkurrenter att verka fjuttiga i jämförelse. Det är numera nästan en garanti att egyptiern lämnar en match med åtminstone ett poäng med sig i registret, oavsett dagsform, oavsett humör. Och garantier bör hållas hårt vid och belönas. Om Salah är sugen på att fortsätta slå rekord och fylla den där pennan som används för att skriva historieböckerna med ännu mer bläck, så måste den sportsliga ledningen ta sitt ansvar och, enligt mig, erbjuda honom den möjligheten.
4. Den colombianska renässansen
Luis Diaz har i princip under hela sin tid som Liverpoolspelare varit lite av en vattendelare bland supportrarrna. Det går snabbt att förälska sig i hans energi och frenesi, skickliga teknik och iögonfallande finter. Men kanske lika snabbt går det att gräma sig över effektiviteten, den låga poängproduktionen och beslutsfattandet. En trollkarl som inte alltid får betalt för sina magikonster. Det är alltid svårt att veta den interna hierarkin inom laget, men bara det faktum att det verkade finnas geniunt intresse föra Anthony Gordon tidigt under sommaren borde kanske indikera att den sportsliga ledningen började tröttna lite på att den colombianska trollkarlen ofta hade fickorna tomma efter föreställningen. Men nu har det börjat hända saker och det har hänt snabbt. Bara tre omgångar in visserligen, men känslan är att det finns något riktigt spännande som ligger och gryr här. Utan att ha tappat sina styrkor, verkar yttern ha adderat en bättre beslutsförmåga, en mer klinisk avslutsfot och en mer imponerande poängproduktion. Personligen blir jag väldigt glad över detta, mycket med tanke på den traumatiska upplevelsen colombianen behövde gå igenom mitt under brinnande säsong för knappt ett år sedan. Just därför känns den här rennäsansen som lite extra glädjande och välförtjänt. Må det hålla säsongen ut!
5. Bara att hålla tummarna
Den fina formkurvan kommer att behöva sättas på tillfälligt stopp under knappa två veckors tid framöver. Anledningen stavas landslagsuppehåll och förhoppningsvis stagnerar inte den där formkurvan när vi återigen är tillbaka med glödhet ligafotboll. En förutsättning för detta är ju givetvis att de spelare som är iväg för att representera sina landslag kommer tillbaka i dugligt skick, vilket till skillnad från Salahs poängproduktion, är allt annnat än en garanti. En stor anledning, tror jag, till det fina spelet och de magnifika resultaten under augusti månad bland annat infinner sig i att i princip samtliga spelare funnit tillgängliga för spel. Inte bara bidrar detta till att man kan välja och vraka bland kvalitativa spelare och förändra matchbilder med byten, utan även en sorts konkurrenssituation för startspelarna, som hela tiden känner sig flåsade i nacken av sina skickliga lagkamrater. Kanske går Luis Diaz fina säsongsstart att bland annnat förklaras av att Cody Gakpo-aktien kanske var på sin peak efter ett fint EM-slutspel? Hur som haver, ett sista medskick blir således att hålla tummarna för att spelarna återvänder friska och krya.
