Manchester U - Liverpool2 - 2
Fem tankar efter Manchester United – Liverpool: ”Sista livlinan?”
Revansch skulle utkrävas och pressen skulle återigen läggas på titelutmanarna. Men efter en bra första första halvlek skulle Liverpool hitta ett sätt att skjuta sig själva i foten, igen. Liverpoolredaktionen ger er fem tankar efter det tunga krysset mot United.
Mindre charmigt facit #1
På årets två ligamatcher har Liverpool haft 62(!) avslut mot Manchester United, sett till Uniteds 15 över 180 minuter. Trots detta har lagen gjort lika många mål (två) och därav delat på samtliga poäng. Lägg därtill chanserna i FA-cupen så finns det ingen annan att skylla på än oss själva, och då framför allt de offensiva leden, som trots att vi gjort flest mål i Europa fortsatt är för ineffektiva framför mål. Denna match och en handfull till under året ska vara död, begraven och glömd redan efter 45 minuter men istället bjuder vi in till match och då kommer dessa plumpar titt som tätt. I Premier League är detta för kostsamt för ett lag som slåss om titeln så är det bara.
Mindre charmigt facit #2
På samma spår finner vi även nästa mindre charmigt facit som ändå måste belysas. Jag älskar Darwin Núñez, jag gör verkligen det, och 11 mål samt sju assist är inte dåligt men Mr. Kaos måste även kunna avgöra toppmatcherna. Detta har han ännu inte bevisat. Bortsett från vändningen mot Newcastle har han gjort mål mot ytterligare sex klubbar (i ligan) West Ham, Brentford, Nottingham, Burnley, Bournemouth och Sheffield varav fyra av de sex tillhör ligans fem sämsta lag. Under gårdagen tillhörde han den stora skara som faktiskt borde gjort minst ett mål och i toppmatcherna blir det kostsamt om man inte kan vara klinisk.
Ingen är odödlig.
Det blir en del negativitet, med viss förståelse, och så får det faktiskt vara. Men frågan är om avslutningen inte kräver lite extra tändvätska från Jürgen Klopp och ett bevis för truppen att ingen är odödlig? Det är nästan en handfull spelare i truppen som kanske behöver få inleda matcher vid sidan om planen för att få sig en tankeställare kring sina prestationer? Mohamed Salah, Darwin Núñez, Dominik Szoboszlai, Jarell Quansah och Conor Bradley kanske alla behöver sitta vid sidan när Europa League-slutspelet fortsätter på Anfield nu på torsdag? Detta är självklart inte för att dessa spelare är för dåliga eller att det är någon som gjort bort sig totalt, utan bara för att väcka tanken att det krävs ytterligare en nivå för att ge de sista titlarna en ärlig chans? Jag vet inte, men jag hade inte hängt Klopp om så är fallet på torsdag!
Var det nu som tåget gick…?
Verkligheten är en tuff sådan i ett titelrace, vi om några har upplevt det förr. Men jag blir lite orolig att tåget kanske faktiskt lämnade perrongen igår. Vi lämnade över taktpinnen till ett Arsenal, som trots ett relativt tufft spelschema med derbyn, ser ruskigt stabila ut. Om jag var tvungen att betta idag så ser jag inte det laget tappa särskilt många, om någon, poäng på de sju avslutande matcherna. Att plocka in nio plusmål känns också långsökt på de avslutande matcherna. Lägg därtill ett Manchester City hack i häl som har ett enklare spelschema och förmodligen så kommer det krävas sju vinster för att chansen ska finnas. Det som ännu talar till vår fördel är Champions League. I veckan inleder både Manchester City och Arsenal sin jakt och båda lagen känner nog att de har en bra chans att utmana om titeln, med de tuffare matcherna som väntar ska det mycket till om ett dubbelmöte ska vara avgjort efter match ett och då är det bara att hoppas att det fokuset kostar en plump i ligan. Den som lever får se!
Sista livlinan.
På presskonferensen inför Manchester United gav ändå Jürgen Klopp oss fans den sista livlinan. I veckan förväntas Trent Alexander-Arnold, Stefan Bajcetic, Alisson och framför allt Diogo Jota vara tillbaka i träning. Nyttiga tillskott till en trupp som behöver rullians. Trots att såväl Bradley och Kelleher stått för flera fina insatser i TAA och Alis frånvaro går det inte att förneka att det är två av världens bästa spelare på sina positioner som kommer tillbaka. Kan även Bajcetic, trots växtvärken, hitta formen han lämnade med ifjol är även det ett nyttigt vapen och en konkurrens på mittfältet. Slutligen kanske det viktigaste av allt, vår mest kliniska forward Diogo Jota. I ett lag som missar många chanser är Jota en konstant. Han kan göra något av inget, han kan vara totalt osynlig och ändå göra två mål och han kan komma in och ändra en matchbild och detta är precis vad som krävs i slutet om Liverpool ska kunna störa framför allt Arsenal men även Manchester City på slutet. Är det den sista livlinan?
