Fem tankar efter West Ham
I matchen mot West Ham tog Liverpool sin tredje raka seger och är uppe på vinnarspåret igen, även om rälsen känns lite knagglig. Matchen mot West Ham präglades av en dominant första halvlek och en minst sagt svajig andra halvlek.
Rotation
Jürgen Klopp gjorde fem byten i startelvan inför West Ham-matchen. Diogo Jota bytte ut sig själv genom den olyckliga vadskada som han drog på sig i slutet av Manchester City-matchen. Förutom Jota fick även James Milner, Andy Robertson, Fabinho och Harvey Elliott vila. Det var många dominanta spelare som försvann från startelvan, men vi har väldigt tätt mellan matcherna fram till VM och Jürgen räknade med att det skulle räcka för seger ändå. Det gjorde det, men med minsta möjliga marginal.
Det nya spelsystemet
Efter 3-3-matchen mot Brighton den 1/10 sjösatte Jürgen och hans medansvariga ett nytt spelsystem som består av fyrbackslinje, två defensiva mittfältare, två yttrar och två centrala anfallare. Jürgen kallar systemet för 4-4-2 vilket det mycket tydligt är i försvarsspel. I anfallsspel blir formationen oftast 4-2-4, 4-2-3-1 eller 4-2-1-3.
Vi får en bättre defensiv täckning med två "sexor". Våra yttrar är både försvarare, mittfältare och anfallare vilket ställer stora krav på löpstyrka. Anfallarna kan spela parallellt eller med en anfallare något tillbakadragen. Vi pressar inte lika högt och inte lika intensivt som med vårt gamla 4-3-3, vi startar i regel pressen något lägre. Det gör att också att vår backlinje behöver inte ligga lika extremt högt som tidigare. Vi får kanske något mindre bollinnehav, men mer kontringschanser.
Vi har spelat tio tävlingsmatcher med 4-3-3 fram till Brightonmatchen vilket gav fyra segrar, fyra oavgjorda och två förluster och målskillnad 24-15. Dom senaste fem matcherna har vi spelat 4-4-2 vilket gett fyra segrar och en förlust, målskillnad 13-4. Med 4-3-3 släppte vi in i genomsnitt 1,5 mål per match. Med 4-4-2 har vi 0,8 i insläppta mål i genomsnitt. Vi släppte in tre mål mot Arsenal, ett mot Rangers men har hållit nollan mot Rangers, Manchester City och West Ham. Vi har också något bättre målsnitt med 4-4-2, 2,6 mot 2,4. Det är egentligen för få matcher för att analysera spelsystemsskiftet, men vi känns klart stabilare med detta system.
Rollförändringar
Ett nytt spelsystem kan ge möjligheter, men också sätta käppar i hjulet för den individuelle spelaren. Spelsytemet ger ju dubbelt så stor plats för den defensive mittfältaren vilket borde gynna flera spelare. Ytteranfallspositionen som Mohamed Salah och Sadio Mané har briljerat i under många säsoner har förändrats och blivit något mer tillbakadragen. När Mo har spelat i den positionen har han inte sett så bekväm ut och inte fått till så många chanser, men när han har spelat i en av dom två centrala anfallspositionerna har han sett livsfarlig ut. En bra spelare ska kunna behärska flera roller och våra spelare är ju bra spelare.
Alisson
Många spelare har svajat och varit ojämna denna säsongsstart, men vår nummer 1 har varit en koloss. Han har stått som en stabil klippa i blåsten. Han har räddat oss många många gånger. Jag vågar knappt tänka på hur läget hade varit om vår målvakt hade varit lika ostabil som resten av laget. Ali har hållit nollan i fem av femton matcher. Hade försvaret hållit normal klass hade det varit dubbelt upp.
Vinnarkultur
Mycket i fotboll handlar om självförtroende, att veta att jag är bättre än dom flesta, att veta att vi brukar vinna. Med ett bra självförtroende är det lättare att mobilisera den där extra lilla viljan som avgör närkamper och matcher. Det gäller kort sagt att skapa en vinnarkultur. En vinnarkultur tar tid att bygga upp, men kan raseras väldigt snabbt. Det känns som om vi är på väg mot en vinnarkultur igen. Det är i alla fall vad vi röda hoppas på.
