Finnan: Min skada var det bästa som någonsin hänt Liverpool
Det är inte ett slag av storhetsvansinne som drabbat den publikskygge Steve Finnan utan högerbacken menar att hans skada i första halvlek av finalen i Champions League mot Milan 2005 innebar en avgörande förändring av matchen till det bättre för Liverpool.
Ett baklängesmål innan en minut av matchen var spelad, ett tredje precis före halvtid och däremellan 0-2 anfallet efter att Liverpool borde ha fått straff. Nej, inte mycket gick med Liverpool i den första halvleken mot AC Milan i finalen av Champions League 2005 och det som inför andra halvlek mest verkade handla om att spela av matchen med värdighet förvandlades till en av tidernas upphämtningar och en legendarisk cupseger för Liverpool.
Vi minns Djimi Traorés försök att se ut som en försvarare, Jerzy Dudeks enhandsräddning, Steven Gerrards kvittering och extraknäckande som högerback, Xabi Alonsos straffretur och Vladimir Smicer som motiverade hela sin Liverpoolkarriär med 2-3-reduceringen från distans. Mindre brännande på näthinnan är troligtvis Steven Finnans insats i matchen, men själv säger han i en intervju med Liverpool Echo på tioårsdagen av bragden i Istanbul att han var den verkliga matchvinnaren.
I mitten av första halvlek började Finnan känna av en stramhet i låret och han fick svårare och svårare att röra sig som vanligt. Högerbacken ville hemskt gärna fullfölja matchen, men fysioterapeuten Dave Galley informerade i halvtid Rafael Benítez att irländaren skulle tas av. Rafa hade först tänkt att byta av Traoré, men i stället blev det Finnan som lämnade plats för Dietman Hamann.
"Jag brukar säga att jag förändrade matchen den kvällen. Om inte jag hade skadat mig hade vi aldrig vunnit Champions League. Den skadan jag ådrog mig var det bästa som någonsin hänt Liverpool.
Jag ville inte kliva av, men jag visste att jag hade problem.
Just då var jag inte särskilt glad, men det var rätt beslut. I och med att jag klev av ändrade Rafa spelsystemet och Didi var så viktig för upphämtningen som följde.
Jag fick behandling i omklädningsrummet så jag missade alla tre målen, men jag förstod att något hände. Det förstod jag från vrålen och jag visste att det var vi som nätade eftersom ljudet var så högt.
Det var en overklig upplevelse och när jag väl kom tillbaka ut stod det 3-3."