Gästkrönika: En seger för fotbollen! Men vad händer nu…?
Superligan är död. Nu är det upp till oss supportrar att fortsätta påverka för att styra fotbollens framtid i rätt riktning. Det skriver Henric Wahlgren i en gästkrönika.
Kort och torrt, utan vidare självinsikt, kom ett meddelande från Liverpools ledning igår som löd:
”Liverpool Football Club can confirm that our involvement in proposed plans to form a European Super League has been discontinued.
In recent days, the club has received representations from various key stakeholders, both internally and externally, and we would like to thank them for their valuable contributions.”
Hur hamnade vi här?
Jaha ja, så var det med det. Ingen Superliga, inga ökade intäkter för de tolv klubbarna och vardagen kan återgå till det normala. Eller? Frågan många fans nu ställer sig är ’hur i hela friden klubben kunde vi hamna här?’.
FSG är amerikaner och verkar inom sport i hemlandet. Där har de endast stängda ligor. Under 1990-talet när jag som ung följde NHL förstod jag aldrig riktigt hur Winnipeg, Quebec m.fl. klubbar helt plötsligt bara kunde flyttas. Inte bara få nya namn och nya städer utan helt nya länder (från Kanada till USA). Idag vet jag att det är så en stängd liga fungerar. Ägaren köper varumärket, inventarierna, spelar- och ledarkontrakt och allt däremellan. Sen gör ägaren vad den vill med det ”företaget”. En europeisk Superliga hade varit ett första steg mot en utveckling mot hur exempelvis NHL fungerar. Det är inte en helt otrolig tanke att Liverpool FC, någon gång i framtiden, skulle flyttats till en annan europeisk stad för att marknadsförutsättningar anses bättre där. Bättre klimat, mer publik, lägre löner för personal, bättre ”samverkan” (läs: marknadsfördelar) från det lokala styret m.m. Vi ska inte tro något annat än att företagare som driver sportklubbar har sitt eget vinstintresse som prio 1, 2 och 3. Och god företagssed säger att du ska arbeta för att maximera din vinst. Superligan var ett förslag som tog vinstmaximeringen till en extrem och just så extrema är inte alla företagare. Men tydligen tillräckligt många i dagens fotboll.
Situationen i fotbollsvärlden har drivit fram under lång tid. Vi har gått ifrån medlemsägda föreningar som såg andra klubbar bli föremål för ”sugar daddys”, rika välgörare som gärna kastade en slant eller två på sitt älskade lag för att ge dem bättre förutsättningar. Det blev snart praxis och en nödvändighet för att lagen skulle kunna fortsätta att konkurrera i toppen på ligorna. Nästa steg var företagarna. De ”rika välgörare” som även såg en möjlighet att sko sig och kamma hem en slant på de pengar som de stoppade in i klubben. Det tredje steget var de superrika välgörarna som likt välgörarna i mitten av 1900-talet mest gjorde det ”på kul” och för att de hade ett intresse. Sen kom investmentbolagen och sportföretagen som vuxit fram i skuggan av skenande löneutveckling, upptrissade transfersummor, TV-avtal och spelarkontrakt. Ju mer ”företagiserad” fotbollen blivit desto fler företagare har gett sig in i och anställts av branschen. Toppat idag av stater som nu äger fotbollslag och använder dessa för s.k. ”sportswashing”. Konkurrensen inom fotbollen är redan fundamentalt satt ur spel.
Just pengar är idag det centrala i fotbollen. Fans diskuterar sig själva blåa över vem som har minst/mest netspend och därmed borde vara ett bra lag, vad spelare kostar eller borde kosta och vi slänger oss med siffror som om vi spelade monopol. Mo Salah kostade i rund slängar €45 miljoner. 450 miljoner kronor, en summa som knappt någon inom fotbollen idag skulle säga var orimligt hög. Snarare tvärtom, lite av ett kap. För att sätta det i perspektiv är 450 miljoner SEK nästan dubbelt så mycket som Jönköping – en medelstor svensk stad med 142 000 invånare – gick med vinst 2019. Är det rimliga pengar för att köpa loss en fotbollsspelare från en klubb till en annan? Ovanpå det ska du lägga agentavgifter, spelarkontrakt m.m. Svaret är ”ja” sett till de ökade vinster denna spelare kan ge dig som klubb och företag. Men ett rungande ”NEJ!” sett till vilken nytta de 450 miljoner kronorna kunnat gjort på annat håll.
FIFA och UFA har såklart stor skuld i den situation som uppkommit. Jag har sett många fans från olika klubbar uttrycka sig positiva till Superligan med motivering att slippa de korrupta maffiafasoner som FIFA/UEFA använder sig av. Här gäller det att kunna hålla flera tankar i huvudet. Det är okej att vara emot Superligan samtidigt som du tycker att FIFA/UEFA är genomruttna organisationer som behöver förändra hur de arbetar.
Aleksander Ceferin och UEFA oförtjänta vinnare i den här soppan.
Så vad innebär allt detta för framtiden?
Jag tror att FIFA/UEFA känner sig enormt malliga och har fått en bekräftelse på att de sitter säkert. Förhoppningsvis kan fotbollsfans uppbådade engagemang nu kanaliseras mot dessa två organisationer för att få till en bättre, jämlikare och mer varaktig förändring av fotbollen på sikt. Om FIFA/UEFA undviker kritik eller om de vägrar lyssna på varför dessa klubbar agerat som de gjort kommer vi se historien upprepa sig inom en femårsperiod. Det är jag relativt säker på.
Och för Liverpool då? Helt ärligt har jag inte en aning. Vad exakt som kommer att hända vet nog knappt ens John W. Henry. Om jag får gissa bär han och andra ledande personer i Liverpools styre på en del förvåning och agg gentemot fans som de nu ser som en otacksam pöbel. De har ju gett oss en CL- och en PL-titel. Varför litar ni inte på att vi fortsätter att fatta rätt beslut? Här kommer vi tillbaka till hur sport fungerar i USA jämfört med Europa. Det är faktiskt väldigt stora kulturella skillnader mellan det stora landet i väst och här i Europa. Mått på framgång är en sådan. I USA är det viktigaste att vinna och att vara en vinnare. Hur du sen tog dig dit spelar lite mindre roll och väl där har du gjort dig förtjänt av en massa fördelar och respekt.
Kanske väljer nu FSG att sälja Liverpool. Vem ska då köpa och vad kommer det nya styret innebära för klubben?
John W. Henry och hans Fenway Sports Group (FSG) köpte Liverpool Football Club för elva år sedan.
Föraktet är totalt
Oavsett vad som händer med FSG:s framtid i Liverpool så är det en bister verklighet vi Liverpool-fans behöver möta i att Liverpools varumärke för en lång tid framöver är fläckat. Liverpool har på en säsong gått ifrån att vara ett av de mest attraktiva klubbvalen för en spelare, sett till trupp, tränare och troféer, till att nu riskera att stå utan Champions League-spel, har en trupp och tränare som gått i öppen konflikt med ägarna och ägare som aktivt vill förstöra hela den ”fotbollspyramid” som europisk fotboll bygger på. Det är inte en miljö som lockar till sig de bästa spelarna såvida inte klubben väljer att hosta upp ännu större fantasisummor än vad som var tänkt från början.
På ett personligt plan så är det över för mig. Jag kände en stor stolthet över att Liverpool vann på det sättet de vann, med de spelare och tränare som gjorde allt lite smartare än alla andra istället för att lösa problemen genom att endast kasta pengar på dem. Den stoltheten är nu helt borta. Föraktet för FSG är totalt och jag kan inte längre stötta den förening som jag följt sedan 1998. För om det är pengar som driver de ägare som stod bakom besluten så är det enda jag kan göra att se till att de inte får mer pengar från min plånbok. Så väljer jag att hantera det svek som FSG utsatt vår förening för.
Liverpoolsupportrarna firar 2020 års ligatitel utanför Anfield.
Upp till oss supportrar
Så vad händer nu? Vi har nu ett fönster av osäkerhet som kan nyttjas. Förhoppningsvis leder allt detta till konstruktiva dialoger som utvecklar fotbollen. Sannolikheten är dock rätt liten sett till att det är äldre, berättigade män med uppblåsta egon och sjuklig självbild som ska komma överens. Det är sällan en bra start för konstruktiva dialoger.
Vi kan istället komma att få se ett ställningskrig mellan klubbar och FIFA/UEFA där allianser snabbt skiftar.
Mitt i alltihop står vi fans som bara vill se och uppleva fotboll med våra favoritlag. Vi kommer att matas med propaganda och argument från höger och vänster. Vi kommer att se biljettpriser stiga, kostnader för tv-abonnemang likaså och värvningar av spelare av tveksam kvalitet till hutlösa priser. Risken finns att vi kommer att leva i en fotbollsvärld under en lång tid framöver där ingen är nöjd. Ingen kommer inte ens vara i närheten av att vara nöjd. Och så kommer det förbli innan människorna – spelarna, tränarna och fansen – kan gå samman för att skapa långsiktig och varaktig förändring. För vi såg hur snabbt vi kunde påverka 12 av fotbollsvärldens största maktfaktorer. Det är vi – spelarna, tränarna och fansen – som sitter på den verkliga makten i våra röster och vårt beteende. Denna makt måste nu kanaliseras genom påtryckning och tydlighet i kraven. För frågan är, om vi nu inte ville ha en stängd Superliga med mer pengar åt klubbarna men samtidigt tycker att så som inkomster fördelas idag och kostnaden för att se fotboll är för hög – hur vill vi då att det ska fungera?
Svaret på frågan ”vad händer nu” är helt enkelt att ”det är upp till oss!”. Fortsätter du att betala din medlemsavgift till klubben, köpa merch och ha ditt Viaplay-konto, sitter ned och håller käft ja då skickar du signalen att du skiter i hur det funkar eller att vad som händer är helt i sin ordning. Om du däremot skär av intäkterna för föreningen och gör din röst hörd så finns en möjlighet att påverka. FSG är inte dummare, även om de i detta fall fattade ett monumentalt korkat beslut, än att de vet att de är beroende av fansen för sina intäkter. Minska mängden tillgänglig ”business” i fotbollen och intresset för att göra business av fotbollen kommer att minska.
Beslutet är ditt eget. Du avgör om du vill lägga tid och energi på att vara en del av en möjlig förändring eller sitta bredvid och betrakta vad som händer. Antingen är du föraren som bestämmer färdriktning eller baksätesåkaren som är ett offer för omständigheterna. Men fråga dig själv om du om tio år vill kunna säga ”jag gjorde vad jag kunde för att påverka” eller ”jag gjorde inte ett skit och jag gillar inte hur utvecklingen blev”?
Stå upp, gör din röst hörd och se till att detta beslut inte bara blev en seger för fotbollen som bevarade status quo utan endast var startskottet för ett större förändringsarbete som vi alla kan dra nytta av – fans, föreningar, spelare och tränare – under en lång tid framöver.
