Freiburg - Mainz 051 - 3
Hull - Liverpool 1-0
Hull gör en bra match, de försvarar sig väl och utnyttjar sina styrkor på ett exemplariskt vis. De har också lagt upp en matchstrategi som bygger på Liverpools svagheter och det blir extremt tydligt i den här matchen. Hemmalaget vinner rättvist matchen med 1-0 efter att ha fått precis det önskescenario de ville ha. Liverpool gör å andra sidan ungefär ingenting för att på något vis hindra det Hull försöker åstadkomma. Det är tempofattigt, oinspirerat och fullt av individuella misstag. En match at
Matchfakta
Mål
Hull: Michael Dawson (37)
Varningar
Hull: Livermore, Ramirez
Arena: KC Stadium
Publiksiffra: 24 843
Domare: Lee Probert
Matchrapport
Brendan Rodgers gör en ändring jämfört med matchen mot West Bromwich, Steven Gerrard är inte ens med i truppen. In i startelvan kommer Joe Allen.
Simon Mignolet står givetvis i mål, men framför honom är det före avspark oklart om vi spelar med tre eller fyra backar. Jag gissar att det blir en trebackslinje med Emre Can, Martin Skrtel och Dejan Lovren.
På mittfältets kanter spelar i så fall Glen Johnson och Jordon Ibe. Gissningsvis den senare till höger. Mittfältet är annars ganska givet med Jordan Henderson och Joe Allen centralt.
Vad det gäller de offensiva positionerna är det uppenbart att Mario Balotelli är anfallare. Om han har sällskap av Raheem Sterling eller om italienaren är ensam på topp återstår att se. Det gör också om Sterling spelar mer ute på en kant eller om han figurerar i mitten tillsammans med Philippe Coutinho.
Avbytarbänk: Brad Jones, Kolo Touré, Javier Manquillo, Lazar Markovic, Adam Lallana, Rickie Lambert och Cameron Brannagan.
Första halvlek
Liverpool öppnar med att föra spelet och vinner snabbt en frispark som Mario Balotelli skjuter i muren vidare till hörna. Matchens första riktiga målchans som kräver någon form av ingripande tillfaller dock Hull, där Simon Mignolet tvingas rädda en nick från nära håll.
En spelare som tidigt utmärker sig är Emre Can. Han är ofta delaktig i Liverpools uppbyggnad en bit in på offensiv planhalva, och gör det ofta på ett bra sätt också. Om det rör sig om ett taktiskt direktiv eller ren slump under den första kvarten återstår att se, men anmärkningsvärt är det i alla fall. Att han också är med och försvarar visar en snygg glidtackling strax utanför straffområdeskanten på Liverpools högerkant inom samma tidsram.
Jag måste säga att jag är en smula förvånad över Hulls start på matchen. De har bara en futtig poäng som marginal till nedflyttningsstrecket men har i princip inte visat något större intresse att mer än sporadiskt försöka skapa något på offensiv planhalva. Räknas inte fasta situationer är det i princip bara fasta situationer som Hull ens försökt göra något vettigt på. Fast det är klart, det är mot sådant här spel Liverpool har svårt så på sätt och vis är planen genial.
En något märklig hörnvariant av Liverpool resulterar i gästernas bästa målchans efter nästan tjugo minuter. Jordan Hendersons hörna ser nästan komisk ut, men Philippe Coutinho har lyckats ta sig loss från sin bevakarare och ett skott på halvvolley tvingar fram en reflexräddning av Steve Harper i Hullmålet. Otur för Coutinho att avslutet går rakt över huvudet på målvakten, men fortfarande bra av Harper att hänga med i den situationen.
Hull spelar upp sig i mitten av halvleken, och Liverpool spelar väl ungefär samtidigt ned sig. Visst, Liverpool har i perioder mycket boll men det är nästan bara Hull som klarar av att skapa målchanser och om något lag skulle vara närmare ett ledningsmål så är det definitivt hemmalaget.
Mål: Hull tar ledningen efter 37 minuter på en fast situation som egentligen borde vara över. En hörna som passerar samtliga i straffområdet fumlas sedan bort av en Hullspelare, men trots detta kommer ett inspel från andra kanten till stånd och Michael Dawson får ohotad nicka in 1-0 till Hull.
I minut 40 kan vi, med stor förvåning, rapportera att Dejan Lovren har gjort en väldigt snygg glidtackling. Det föregås av att han först blivit grundlurad av sin motståndare, men pluspoäng för att han inte ger sig och glidtacklingen är väldigt fin.
Precis före halvlekens slut skapar Glen Johnson en jättechans genom att ta sig in i straffområdet och nå kortlinjen varpå han spelar bollen parallellt med mållinjen några decimeter ut och trots närvaro av både Balotelli och Henderson smiter bollen retfullt förbi alla spelare.
Sammanfattning
Hull har rimligtvis fått matchen precis dit de vill ha den. De har fått med sig ett mål på en fast situation, de spelar stundtals långa perioder av att bara försvara sig och när de väl växlar om till att spela anfallsfotboll har de förvånansvärt lätt att ta sig förbi en Liverpoolspelare och skapa farligheter. Liverpool har mycket boll, 65% av tiden enligt statistiken, men har svårt att göra något av detta bollinnehav. Liverpools överlägset vanligaste metod att skapa målchanser är att bollen förr eller senare hamnar hos Jordon Ibe som sedan får försöka ta sig förbi en eller flera spelare och slå ett inlägg. Det har inte fungerat särskilt väl i den första halvleken.
Andra halvlek
Halvlekens första ögonhöjare är att en Hullspelare kommer ut i en lagkamrats tröja på sig. Domaren tvingar honom att byta efter några minuter. Märkligt och lite lustigt.
Hull ser ut att fortsätta på den inslagna vägen, de ligger på försvar i perioder och anfaller främst via att vinna fasta situationer som de sedan satsar en hel del på. Hull jobbar med andra ord på flera av de kända Akilleshälarna dagens Liverpool har.
Den andra halvleken ser ut att vara en kopia av den första om vi utgår från de första tio minuterna. Liverpool skulle med andra ord behöva ändra någonting och mitt förslag på ändring är att få in antingen Adam Lallana eller Lazar Markovic på bekostnad av Jordon Ibe.
Brendan Rodgers gör ett dubbelbyte efter 65 minuter, ut går mycket riktigt Ibe men också Mario Balotelli. In kommer Lallana och Rickie Lambert. Ingen förmodad ändring i den taktiska dispositionen, och jag sätter föga hopp för att Lambert skall göra något så hoppet står väl till Lallana eller att firma Raheem Sterling – Philippe Coutinho skall göra något oväntat.
Tio minuter senare, då exakt samma matchbild varit trots Rodgers dubbelbyte, får Dejan Lovren kliva av och in kommer Lazar Markovic. Nu händer i alla fall något, men i värsta fall är enda förändringen att Markovic tar Glen Johnsons plats och Johnson flyttar in som mittback. Markovic verkar dock hålla till på högerkanten, så riktigt så illa blev inte förändringen ändå.
Det kanske är inbillning eller möjligen en löjlig förhoppning men i och med Markovic inträde känns det som att matchen tände till lite. Liverpool visar någon form av ökat intresse för att göra någonting på offensiv planhalva i alla fall, men totalt sett har den andra halvleken varit ett rejält sömnpiller.
Åh, fem extra minuter att spela. Vad har vi gjort för att behöva genomlida fem minuter till av den här matchen…
Sammanfattning
Hull gör en bra match, de försvarar sig väl och utnyttjar sina styrkor på ett exemplariskt vis. De har också lagt upp en matchstrategi som bygger på Liverpools svagheter och det blir extremt tydligt i den här matchen. Hemmalaget vinner rättvist matchen med 1-0 efter att ha fått precis det önskescenario de ville ha. Liverpool gör å andra sidan ungefär ingenting för att på något vis hindra det Hull försöker åstadkomma. Det är tempofattigt, oinspirerat och fullt av individuella misstag. En match att bara glömma bort för Liverpools del.
Spelarkritik
Simon Mignolet är en av få spelare som gör flera positiva insatser i den här matchen. Gör många utboxningar på Hulls fasta situationer och står för en stabil insats utan någon negativ anmärkning att tala om.
Försvaret brister delvis i koncentrationen och måste ibland göra onödigt svåra saker, något som samtliga mittbackar kan ställas till svars för. Emre Can öppnar matchen bra men försvinner snabbt in i den medelmåttighet som präglar kvällens Liverpool. Martin Skrtel konsekvent strax under okej, och (som vanligt) är det Dejan Lovren som sticker ut negativt. Om någon skulle få för sig att göra ett youtubeklipp med försvarsmisstag Lovren gör blir det ett långt klipp och inte särskilt svårt att hitta lämpliga situationer.
Glen Johnson har en situation i slutet på den första halvleken där han visar vad han skulle behöva göra regelbundet (men som vi inte sett på över två år känns det som). I övrigt väldigt blek och under långa perioder osynlig. Jordon Ibe på andra kanten väldigt delaktig i spelet i fösta halvleken men också extremt lättläst. Motståndarna har sällan något vidare problem för att stoppa honom.
Joe Allen och Jordan Henderson får väl strax under godkänt. Hårt jobb men på fel saker ibland. Kommer inte in i press på det sätt som krävs och spelar för mycket på säkerhet i perioder. Allen gör en del defensivt jobb som skall berömmas, så ett plus i kanten för walesaren.
På de offensiva positionerna står Philippe Coutinho för några läckra nummer men det skapar egentligen ingenting. Med den bristande rörlighet och avsaknad av kreativitet i övrigt i anfallet blir det svårt att på egen hand åstadkomma något och i vissa situationer tycker jag nästan synd om Coutinho. Lite som att se ett leksuget barn på gården men det finns inga andra barn att leka med. Raheem Sterling visar inte upp en endaste manöver som skulle antyda att han är värd mer än dagens lönenivå. Mario Balotelli får inte ut någonting och upphäver offsiden (även om det är märkligt att tre spelare kan vara i offsideposition utan att någon anser att de påverkar spelet vid ett inlägg), ingen vidare dag på jobbet för Super Mario heller.
Ingen av inhopparna lyckas göra något speciellt, möjligen Lazar Markovic men om det är just Markovic eller bara en slags desperation över att något måste hända som skakar lite liv i Liverpool i slutskedet låter jag vara osagt.
Bäste Liverpoolspelare enligt liverpoolsweden.se: Simon Mignolet
