Inför: Burnley - Liverpool

Ligans två motpoler möts på Turf Moor på nyårsdagen. Liverpools matcher har producerat dubbelt så många mål som Burnleys och medan Jürgen Klopp roterar för glatta livet försöker Sean Dyche ändra så lite som möjligt i ligan. Olikheterna till trots slutade matchen på Anfield 1-1 i höstas. Har Liverpool lärt sig läxan sedan senast?

BURNLEY FC

Truppstorlek: 24 spelare
Medelålder: 28,3 år
Truppvärde: 83 miljoner pund
Utländska spelare: 13 st (54 %)
Landslagsspelare: 11 st

Säsongen 2017-18

I den näst sista bortamatchen för säsongen 2016-17, 2-0 mot Crystal Palace, lyckades Burnley slutligen spräcka vinstnollan på resande fot och slutade säsongen med 1 4 14 i facit. Vid sidan av 3-poängaren på Selhurst Park kom tre av de fyra kryssen mot lagen allra längst ner i botten. Den sista bortapoängen att redovisa kom mot Manchester United i sluter av oktober 2016.

Mot slutet av den förra säsongen tappade Burnley, vars trupp inte hade samma möjlighet att rotera och hålla spelarna fräscha i nio månader, energi även inför hemmafansen och det blev bara två vinster på de avslutande sex hemmamatcherna. Faktum är att det bara blev två vinster på de avslutande femton ligamatcherna efter den 31 januari.

Med fjolårssäsongens svaga vår och urusla bortaspel var det nog flera som gnuggade sig i ögonen under premiäromgången när resultatet från Stamford Bridge förkunnade att Burnley ledde mot de regerande mästarna Chelsea med 3-0 i halvtid. Vinsten för Burnley hjälptes av Gary Cahills utvisning efter en kvart och chansen till en sen forcering av hemmalaget omintetgjordes när Cesc Fàbregas fick sin andra varning tio minuter från slutet.

Men det du tjänar på Torres förlorar du på Carroll och i en av de där matcherna där Burnley verkligen kunde förväntas att fixa åtminstone en poäng, hemma mot West Bromwich, föll The Clarets med 0-1 i en match med sammanlagt ett avslut innanför målramen. Så här fyra månader senare måste den hemmaförlusten svida oerhört för Burnley som har gjort så mycket bra, men samtidigt är ett av bara två lag som WBA har lyckats vinna över.

Efter målorgien på Stamford Bridge antog Burnleys matchresultat det hushållande med nätrassel som vi är mer beredda på i form av 0-1, 1-1, 1-0, 1-1, 0-0, 1-0 och 1-1. Burnley knaprade åt sig poäng på ett sätt som de inte skämt bort oss med i fjol och för varje 0-0 hemma mot Huddersfield fanns det ett 1-1 borta mot Tottenham och för varje 1-1 hemma mot West Ham spelade de 1-1 på Anfield.

Det krävdes bortamatch nummer fem och en på Etihad för att tillfoga Burnley deras första nederlag på resande fot. De skakade av sig den 0-3-fadäsen snabbt med full pott mot Newcastle, Southampton och Swansea City med sammanlagt 4-0.

En mycket billig, jag säger felaktig, straffspark på stopptid på Emirates berövade laget en poäng borta mot Arsenal och i stället kom säsongens tredje förlust i omgång tretton. Från två jämna bortamatcher mot Bournemouth och Leicester vann Burnley den första med 2-1 och förlorade den andra med 0-1.

Det skedde som vanligt inte med dricks och extra grädde, men Burnley befäste att de är på allvar med två raka 1-0-segrar hemma mot Watford och Stoke City i början av december. The Clarets var nu uppe och utmanade om en toppfyraplacering. 0-0 mot Brighton på The Amex innebar en ny bortapoäng i en match där hemmalaget missade en straff, men Burnley vann avsluten på mål med 7-2.

Undantaget 0-3 mot Manchester City hade Burnley efter premiärsegern mot Chelsea släppt in 0 eller 1 mål i varenda match. I matcherna mot Tottenham och Manchester United på var sin sida om julafton fick laget släppa in 5 mål, men 0-3 mot Spurs var inte så ensidigt som det låter och hade inte Jesse Lingard petat in 2-2 på stopptid på Boxing Day hade Burnley inte bara rest hem med kompetenta 2-2 utan en riktigt bortaskalp.

Om du tycker att Huddersfield-Burnley låter lockande är du förmodligen sadist och matchen slutade just, precis, exakt 0-0. Efter sex vinster på åtta matcher undantaget två knappa 0-1-förluster har Burnley nu fyra raka matcher utan vinst där de gått mållösa från tre av dem. Ett annat sätt att vinkla det är att de har kryssat i tre av de fyra senaste och bara förlorat tre av de tolv senaste och hållit nollan i tio av tjugoen matcher den här säsongen.

Med 34 poäng strax efter att halvvägsmilstolpen är passerad kan Burnley slappna av och helt släppa tanken på att bli inblandad i någon form av bottenstrid. I längden är det svårt att se hur deras trupp och riskminimerande spel med låg högstanivå ska kunna utmana topp sex, men lyckas laget hålla plats 7-8 ska Sean Dyche och spelarna ha allt beröm.

Burnley gör märkbart bättre förstahalvlekar än andradito. De har 12-5 i målskillnad första fyrtiofem och har bara legat under i halvtid vid fyra tillfällen den här säsongen, samtliga gånger med inte större siffror än 0-1. Avslutande fyrtiofem är inte lika munter läsning och 6-12 efter pausvilan pekar mot att Burnley inte är ett lag som kommer ikapp, vänder eller står hela sträckan.

Chris Wood (4) är bäste målskytt före Ashley Barnes (3) och Sam Vokes (3). Johann Berg Gudmundssonn (5) och Robbie Brady (2) är bästa framspelare.

Tidigare möten (i Liverpools favör)

Totalt i ligan: 34 vinster, 20 oavgjorda och 27 förluster
Totalt Premier League: 5 vinster, 1 oavgjord och 1 förluster

På Turf Moor: 12 vinster, 9 oavgjorda och 19 förluster
Premier League på Turf Moor: 2 vinster, 0 oavgjorda och 1 förlust

Liverpools facit mot Burnley i Premier League var fläckfritt med fyra segrar av fyra möjliga och 11-0 i målskillnad före 0-2-debaclet hösten 2016. I returen på Anfield ett halvår senare vann Liverpool med besvär efter att ha hamnat i underläge redan efter sju minuter. Gini Wijnaldum fick in den viktiga kvitteringen på stopptid i första halvlek och Emre Can kunde avgöra med timmen spelad.

I mitten av september avlossade Liverpool hela 35 avslut mot Burnleys mål. Tolv av dem blockerades och nio gick innanför ramen. Tyvärr landade bara ett av dem i nät och det var lika bra eller dåligt som för Burnley som nätade med ett av sina fyra avslut på mål. Trots att Mohamed Salah kvitterade mindre än tre minuter efter att Scott Arfield gjort 0-1 och det återstod en timme av matchen lyckades Liverpool inte hålla uppe tempo och rörelse tillfälligt för att på allvar pressa Burnley och 1-1 utgjorde den första av flera frustrerande hemmakryss.

Säsongen 2009-10 slutade båda matcherna lagen emellan 4-0 till Liverpool, där den andra av de matcherna förseglade Burnleys nedflyttningsöde. Dessutom har vi matchen julen 2014 då Philippe Coutinho spelade fram Raheem Sterling till matchens enda mål med strax över timmen spelad samt 2-0-segern våren 2015 när Jordan Henderson och Daniel Sturridge stod för nätrasslet.

Före 2009 hade lagen inte mötts sedan i mars 1976 när två mål av David Fairclough gav Liverpool segern.

Mellan 1976 och 2009 hittar vi nio cupmatcher och bland dem återfinns förstås den ökända matchen i januari 2005 när Burnley slog ut Liverpool ur FA-cupen efter ett självmål av Djimi Traoré och en inte mycket bättre insats av någon annan i rött.

Danny Ings gjorde 38 mål på 122 framträdande i Burnleytröjan innan han lämnade klubben för Liverpool förrförra sommaren.

Skadeläget

Försvararen James Tarkowski är tillbaka efter tre matchers avstängning. Allroundspelaren Stephen Ward har problem med ett knä och kan missa även matchen mot Liverpool.

Ett annat frågetecken är anfallaren Chris Wood som dras med en skada i benet.

Målvakten Tom Heaton är långtidsskadad, men Nick Pope har skött vikariatet med den äran.

LIVERPOOL FC

Det bästa med matchen mot Leicester City är att vi när allt kommer omkring slipper att ägna så mycket tid och energi åt att älta den i efterhand utan direkt kan skifta fokus på vad som väntar inom 48 timmar. 1-1 och vi hade suttit med ett nytt Burnley 1-1, Everton 1-1 eller WBA 0-0. Nu blev det en lätt krampaktig slitseger, som på sitt sätt gladde mer än 5-0-utskåpningen av Swansea, och i övrigt kan vi konstatera vad vi redan visste.

Kontinuitet är bland det mest avgörande för framgång inom alla former av prestationsbaserade utövande i världen och det är ingen tillfällighet att en matchotränad bänkvärmare i Loris Karius slår en snål passning till en från skada nyss tillbaka Matip som slår en ännu snålare passning mot (tror jag det var tänkt) Emre Can. Osnyggt att hänga ut Karius för målet? Inte när det redan efter en halvminut stod klart att Leicester hade som plan att stressa Liverpool högt och möta eld med eld. Då spelar du inte kortpassningar med små marginaler.

Annat vi visste var att Mohamed Salah bränner för mycket för att vara där uppe på världsklassnivå, men ändå ges tillräckligt med målchanser och är tillräckligt effektiv för att göra mål i var och varannan match. Sadio Mané är kvar i formsvackan, men räddade sin insats med klacken till 1-1. Can syns första gången efter Matips misslyckade passning när han varnas för att vilja få igång spelet snabbt och stressar i upprinnelsen till 2-1-målet, men gjorde inget annat som visar att han kommer att glänsa under 2018.

Ytterligare saker vi fick bekräftat är att domarnivån i ligan fortsatt är ojämn. Andy Robertson ska ha en straff, särskilt om Dominic Calvert-Lewin kan få en för att bara söka kropp på Dejan Lovren, och hur Jamie Vardy undgår varning för armbågen på Joël Matip, men att domaren i stället delar ut kort till en spelare som är het efter en kvittering och vill sno åt sig bollen, ja det är inte vettigt.

Gas och broms

Det är Premier Leagues verkliga motpoler som möts på Turf Moor på nyårsdagen. Liverpools matcher har genererat 72 mål, Burnleys 35. Medan Liverpool nästan är en garant för mål i alla riktningar kan du trycka upp en tröja om det ramlar in mål åt båda hållen när Burnley spelar. Okej, det var lite orättvist, men en målskillnad på 18-17 skvallrar ändå högljutt om många målsnåla kryss och uddamålsresultat. Av tjugoen matcher har nio slutat 1-0 till endera laget och sex 0-0 eller 1-1.

Klopp och Dyche representerar också de managrar som genomfört flest respektive minst antal förändringar i startelvan under säsongen.

Ett formsvagt Manchester United (1-2, 2-2, 2-2, 0-0) tappade nya poäng när det bara blev 0-0 hemma mot Southampton och nu reser de till ett under Sam Allardyce pånyttfött Everton på nyårsdagen. Liverpool tog sig inom 3 poäng från José Mourinhos lag och 2018 års första omgång bjuder på ett ypperligt tillfälle att stänga gapet ytterligare inför den riktigt kniviga matchen hemma mot seriesuveränen Manchester City den 14 januari.

Källor: BBC Sports, liverpool.no, en.wikipedia.org, whoscored.com