Inför: Crystal Palace - Liverpool

Liverpool jagar sin sjunde raka bortaseger i ligan i hopp om att genom seger sätta en sista press på Manchester City. Tony Pulis har gjort ett bra jobb med Crystal Palace sedan han tog över i höstas och har guidat laget från nedflyttning upp till en elfteplats.

CRYSTAL PALACE

Januariövergångar

IN
Scott Dann, försvarare, Blackburn Rovers, okänd summa
Wayne Hennessey, målvakt, Wolverhampton Wanderers, £3M
Joe Ledley, mittfältare, Celtic, £0,7M
Jason Puncheon, mittfältare, Southampton, £1,75M

Lån IN
Tom Ince, mittfältare, Blackpool, resten av säsongen

UT
Kevin Phillips, anfallare, Leicester City, fri transfer
Florian Marange, försvarare, fri agent->Sochaux, fri transfer
Jason Banton, mittfältare, Plymouth Argyle, okänd summa
Matthew Parsons, mittfältare, Plymouth Argyle, okänd summa
Elliot Grandin, mittfältare, fri agent->Blackpool, fri transfer
Darcy Blake, försvarare, fri agent->Newport County, fri transfer

Lån UT
Jimmy Kébé, mittfältare, Leeds United, resten av säsongen
Jack Hunt, försvarare, Barnsley, resten av säsongen
José Campaña, mittfältare, Nürnberg, resten av säsongen
Ryan Inniss, försvarare, Gillingham, resten av säsongen
Jonathan Williams, mittfältare, Ipswich Town, resten av säsongen
Owen Garvan, mittfältare, Millwall, resten av säsongen
Kwesi Appiah, anfallare, AFC Wimbledon, resten av säsongen
Alex Wynter, försvarare, Colchester United, resten av säsongen
Lewis Price, målvakt, Mansfield Town, nödlån

Säsong 2013-14

En nykomling som inte har spelat i Premier League på åtta år har säkerligen realistiska föreställningar om möjlig prestation och är inställd på att prio ett, två och tre är att säkra kontraktet. Med detta sagt tror jag nog att både ägare och manager hade trott och framför allt hoppats på fler än 3 poäng efter tio spelade matcher!

Ja, nio förluster på de tio första omgångarna och sex av dessa matcher utan ett mål framåt skickade ner Crystal Palace till jumboplatsen och det stod klart att den här säsongen skulle handla om att rädda kontraktet – allt annat vore en bonus.

Redan efter den åttonde omgången fick ledningen nog och Ian Holloway lämnade managerposten med Keith Millen som interimslösning innan Tony Pulis tillträdde den 23 november förra året.

Crystal Palace hade kryssat hemma mot Everton i omgång elva och tog på dagen för Pulis tillträde sin andra vinst för säsongen när de bortaslog Hull med 1-0. Segern mot Hull markerade en uppryckning där laget vann tre av fyra matcher och mot viktiga bottenkonkurrenter som West Ham och Cardiff även om det blev förlust borta mot Norwich.

Spelprogrammet kring nyår tuffade till sig och det blev bara 4 poäng på sex omgångar, men återigen var det ”rätt” poäng mot Aston Villa och Norwich som togs. Slutet av januari påbörjade en ny fyramatcherssvit där laget tog 9 poäng och efter 25 omgångar hade Crystal Palace lyft till en fjortondeplats. Precis som i december följdes dock ”9 av 12 poäng”-perioden av några riktigt svaga veckor.

Trots överkomligt motstånd blev det bara 2 poäng på fem omgångar och när Crystal Palace tog emot Chelsea på Selhurst Park den 29 mars hade laget inte vunnit på sju veckor sedan den 8 februari. Matchen mot Mourinhos lag markerade dock början på ett mäktigt vårrus för Pulis Palace och en 1-0-seger följdes av 3-0 borta mot Cardiff, 1-0 hemma mot Aston Villa, 3-2 borta mot Everton och 1-0 borta mot West Ham. Crystal Palace fortsatte som synes att plocka viktiga kontraktspoäng samtidigt som de slängde in två riktiga skrällar. Förutom att besegra titeljagande Chelsea blev de blott andra lag att vinna på Goodison Park den här säsongen. Segerräckan tog slut hemma mot Manchester City förra helgen i en match som efter Edin Dzekos tidiga mål i den fjärde minuten kontrollerades väl av bortalaget.

Crystal Palace avslutar säsongen borta mot Fulham och efter Newcastles och Stokes vinster på lördagen talar det mesta för att det är på den nuvarande elfteplatsen som Palace kommer att återfinnas när ligan är slutspelad. West Ham, som är det enda laget som kan gå om dem i tabellen, måste slå Manchester City borta för att lyckas med det och på plats tio befinner sig Stoke 4 poäng före och med bättre målskillnad.

Efter att Pulis tog över har Crystal Palace bara släppt in 22 mål på 25 ligamatcher och de har hållit nollan i elva av dessa. De har under samma period aldrig haft störst bollinnehav i en match och har snittat 37,9 % i bollinnehav under säsongen. Lägst av alla lag i ligan.

Bara Hull City (8) och Fulham (7) har tagit färre poäng mot topp 10-lagen jämfört med Crystal Palace (10).

Manchester City nätade två gånger i första halvlek senast, men det har inte hört till vanligheterna att Crystal Palace överlistats första fyrtiofem. På de föregående 15 matcherna hade de bara släppt in totalt 2 mål före paus.

Nu har Crystal Palace själva inte gjort så mycket väsen av sig framåt i första halvlek, något som deras 12-18 i målskillnad efter 36 förstahalvlekar skvallrar om.

4 mål på lika många matcher av Jason Puncheon under april bidrog starkt till Crystal Palace fem raka segrar och att han är lagets bäste målskytt den här säsongen med totalt sju fullträffar. Marouane Chamakh (5) och Dwight Gayle (3) följer i den interna skytteligan.

Skador

Mittfältaren Kagisho Dikgacoi satt på bänken mot Manchester City, men kan vara tillbaka i startelvan på måndagskvällen.

I övrigt har Pulis inga skadebekymmer.

Tidigare möten (i Liverpools favör)

Totalt i ligan: 16 vinster, 6 oavgjorda, 6 förluster
Totalt Premier League: 6 vinster, 2 oavgjorda, 1 förlust

Borta mot Crystal Palace: 4 vinster, 4 oavgjorda, 5 förluster
Premier League borta mot Crystal Palace: 2 vinster, 1 oavgjord, 1 förlust

Crystal Palace har bara lyckats besegra Liverpool vid ett tillfälle i Premier League och det var vid det näst senast tillfället som lagen möttes den 23 april 2005 på Selhurst Park. På Anfield i höstas, i det första ligamötet på åtta och ett halvt år, vann Liverpool med 3-1 efter tre mål i första halvlek som avgjorde matchen. Dwight Gayle tröstmålade en kvart från slutet.

Den 2 november 1991 hittar vi Crystal Palace enda seger i ligan på Anfield i historien. I februari 2003 vann de även borta mot Liverpool i FA-cupen.

LIVERPOOL

Sadistiskt genialt

Om det finns en fotbollsgud är det en sadistisk jävel. Jag har för all del för länge sedan insett att det inte finns något paradis och även om David får in några bra slag vinner nästan alltid Goliat i längden, men inte ens i de mardrömsscenarion som rullade för mitt inre inför säsongsavslutningen hade jag tänkt ut något sådant här brutalt.

En sadistisk jävel, men en genial sådan ska jag tillägga. Ett tecken på en genial idé är hur alla i efterhand påpekar hur självklar den är och att vem som helst skulle ha kunnat komma på den. För det är med bländande självklarhet det slår mig att det givetvis är en av ligans mest rutinerade spelare som burit laget och knappt satt en fot fel som ska halka som siste man minuten före halvtidsvilan och med en dubbelmiss släppa fram Demba Ba, en spelare som bara har givits speltid för att Mourinhos forwardsuppsättning är så usel. Lägg till uttalandet om ”this does not fucking slip now”, som nu riskerar att under resten av hans karriär följa och hemsöka Steven Gerrard långt mer än titlar, mål och matcher, och det som faktiskt skedde framstår som det enda som kunde ske.

Borinis mål till Liverpools nackdel?

Det är givetvis i lika stor grad oförmågan att utnyttja ett numerärt överläge i en hel halvlek borta mot Newcastle och bara lyckas rädda oavgjort eller att inte ha kraften att gå för segern borta mot West Bromwich efter Kolo Tourés misstag som har satt Liverpool i en position där 1 poäng till hade gjort så stor skillnad, men det blir alltid mycket mer definitivt när misstagen och poängtappen kommer så nära det slutgiltiga avgörandet.

De flesta jublade nog liksom jag när Fabio Borini sköt in straffen som innebar 2-1 på Stamford Bridge, men så här i efterhand är frågan om det inte hade varit att föredra att Chelsea vunnit den matchen och anammat en mer offensiv attityd på Anfield i den efterföljande matchen. Alla känner till att Liverpool trycker gasen i botten första kvarten på hemmaplan och Mourinho valde en psykningsmetod som moteld. Långa spelavbrott och maskningar fick mycket riktigt Liverpool att tappa allt vad flöde hette och även om det låga försvarsspelet gjorde sitt var det det mentala spelet som gav Chelsea en fördel och visade att i managermatchen mellan Rodgers och Mourinho så var gammal i slutänden äldst.

Gerrards miss och 0-1 precis för halvtid var givetvis ett slag i ansiktet och bar en smärtsamt stark symbolik, men vi ska inte glömma att det återstod en hel halvlek att få in ett ynka mål för att behålla kommandot i titelkampen och den mentala styrkan och de offensiva alternativen som krävdes besatt inte Liverpool.

Fördel Manchester City

Manchester City tog sig förbi det svåraste hindret mot titeln genom att bortaslå Everton på Goodison Park. Roberto Martinez valde en backlinje som möjligtvis försökte få till samma effekt som för Wigan i FA-cupfinalen mot City. Hur som helst såg Everton inte ut som sitt vanliga defensiva jag och även om City inte gjorde en spelmässigt övertygande insats fick de in tre mål och när slutsignalen ljöd var det trots det täta resultatet aldrig riktigt nära poängtapp för dem.

Återigen var det en match i vilken de ljusblå visade sin styrka minuterna kring halvtidsvilan då bortalaget gick från 1-1 till 2-1 (43 min) till 3-1 (48 min). Sekvensen där Joe Hart dyker vid Steven Naismith fötter och räddar ett potentiellt 2-2-mål följt av att Manchester City i första anfallet åt andra hållet gör 3-1 blev inte bara matchavgörande utan framstår som ett av de där säsongsdefinierande ögonblicken. Everton hotade förvisso i djupled, framför allt genom Ross Barkleys löpningar, men målen kom om än snygga lite ur tomma intet och City behövde aldrig riktigt förta sig. Den här matchen hade behövt komma 3 veckor tidigare för att verkligen sätta City i trubbel.

Det var för övrigt en omgång då mer gick emot Liverpool. Manchester City avslutar hemma mot Aston Villa och West Ham, två lag som båda säkrade kontraktet i helgen. Villa vann hemma mot ett FA-cupfinalsinväntande Hull City och West Ham hemmaslog ett Spurs man alltid kan lita på inte är till någon hjälp.

Hur ser chanserna nu?

Manchester Citys hemmafacit senaste tre säsongerna

2013-14         15 1 1
Chelsea manövrerar ut City för deras enda hemmaförlust och Sunderland fixar ett kryss.

2012-13         14 3 2

Arsenal, Everton och Liverpool ordnar oavgjort. Manchester United vinner borta i derbyt och sedan fixar Norwich seger i säsongsavslutningen när United redan säkrat guldet.

2011-12         18 1 0

Sunderland fixar 3-3 och blir enda lag att ta poäng borta på Etihad.

Undantar vi Norwich seger säsongen 2012-13 i omgång 38 när City inte hade något att spela för har laget bara tappat poäng till topplag samt Sunderland, som verkar ha hittat en speciell lönndörr in på Etihad, och hade inte Vito Mannone fumlat hade de troligen fixat en 3-poängare den här gången.

Aston Villa
Manchester City har troligen gjort säsongens snubbel på hemmaplan, men hur ser det ut för motståndarna då? Aston Villa har inte vunnit en bortamatch sedan de besegrade Sunderland på nyårsdagen och har därefter bara tagit 2 poäng av 21 möjliga. Att en av dessa togs på Anfield känns i nuläget extra plågsamt. De fixade även 0-0 borta mot jumbolaget Cardiff.

Villa har läckt 29 mål på 16 matcher sedan 1-0-segern mot Sunderland och hade 4-15 i målskillnad på sex matcher innan de vann mot Hull i helgen. Jag har mycket svårt att se att de skulle ha den minsta chans borta mot City.

West Ham
West Ham då? Med Kevin Nolan som murbräcka och Andy Carroll samt andra huvudstarka forwards på topp erbjuder West Ham ett annat hot och är inte lika beroende av att få till spelet över hela planen för att ändå få med sig något. Går laget inte in hundraprocentigt och slarvar i pressen kommer det gå ut över defensiven, men laget är så pass giftiga på fasta situationer att det kan räcka med 5-6 hörnor och frisparkar framåt för att få in två mål.

Hammers är ett mer nyckfullt lag som har vunnit åtta och förlorat åtta av de senaste 17 ligaomgångarna. Tre av deras totalt fyra vinster på bortaplan under säsongen har kommit under den här perioden, men eftersom segrarna tagits mot Cardiff, Aston Villa och Sunderland inser ni att det ger en klen tröst inför resan till Etihad. Hemma har de efter nyår vunnit mot Swansea, Hull, Southampton, Norwich och så Tottenham nu senast. Bra utdelning mot lagen i botten, men West Ham har bara tagit 12 poäng mot lag från den övre halvan.

Den enda matchen som resultatmässigt väcker hopp är West Hams 0-0 på Stamford Bridge den 29 januari, i en låst affär som präglades av en rätt extrem belägring av Chelsea utan att få in bollen, men det krävs något liknande om inte Manchester City ska ta en enkel seger. Samtidigt nätade Stewart Downing i matchen mot Tottenham sitt första ligamål sedan mars 2013, så det finns fortfarande utrymme för mirakel.

Källor: BBC Sport, liverpoolfc.com, stats.football356.com, en.wikipedia.org