Inför: FC Basel 1893 - Liverpool FC

Mötet med schweiziska FC Basel väcker hemska minnen om veckan i november för tolv år sedan när allt rasade för Gérard Houlliers lagbygge både på kort och lång sikt. En seger i Schweiz skulle ge Liverpool ett utmärkt utgångsläge för avancemang från gruppspelet, men den här säsongen tar vi inga vinster för givna och Daniel Sturridge saknas fortfarande i truppen.

FOOTBALL CLUB BASEL 1893

Klubben

FC Basel ståtar med en 120-årig historia sedan bildandet 1893, det årtal som också återfinns i deras fullständiga klubbnamn. Hela 17 gånger har de vunnit ligatiteln, vilket är näst flest gånger efter Grasshopper Club som leder på 19 titlar.

En av klubbens allra första lagkaptener var Hans Gamper som några år efter att han lämnade Basel grundade FC Barcelona år 1899. Det var annars en trög start för Basel som tog 40 år på sig att vinna sin första titel tills de besegrade Grasshopper med 4-3 i den schweiziska cupfinalen. År 1947 vann de cupen igen och 1953 kunde klubben höja ligapokalen till skyn för första gången.

Den första storhetstiden för Basel hittar vi med början sent 60-tal och fortsatt under 70-talet, då en viss Ottmar Hitzfeld smällde in 66 mål på 92 matcher, en period under vilken sju ligatitlar bärgades, men 80-talet innebar tuffare tider och 1987 relegerades Basel.

Först år 1994 tog de steget upp igen och när det nya millenniet randades började Basels andra storhetstid. År 2002, 2004, 2005, 2008, 2010, 2011, 2012, 2013 och 2014 har de vunnit ligan och Basel kan utan överdrift benämnas som stormakten inom schweizisk klubblagsfotboll för tillfället. Säsongen 2011/12 gick de 26 matcher obesegrade och februari 2003 till maj 2006 undvek de nederlag på hemmaplan under 59 raka matcher.

Hemmaarena

Basels hemmaarena St. Jakob-Park med smeknamnet Joggeli tar 37 500 sittande åskådare för internationella matcher. Planen mäter 105 x 68 meter och sträcker sig därmed 4 meter längre än Anfields gräsmatta men har samma bredd.

Jordan Henderson, Raheem Sterling och Rickie Lambert spelade på St. Jakob-Park så sent som den 8 september när England vann med 2-0 borta mot Schweiz i EM-kvalet.

Säsongsstarten

Under sommaren bytte klubben manager och Paulo Sousa ersatte Muray Yakin som Basels manager. Det är samma Sousa som Brendan Rodgers tog över efter i Swansea 2010.

Basel jagar sjätte raka ligatiteln och ligger efter nio spelade omgångar på delad förstaplats med 19 poäng jämte Zürich som även har samma målskillnad. Laget har redan förlorat två matcher, lika många som på hela fjolårssäsongen då det dock blev 15 oavgjorda matcher, så det finns ändå goda möjligheter att toppa den poängskörden.

Närmast kommer Basel från en hemmamatch som såg ut att sluta med 3 poäng ända tills den 92:a minuten när FC Thuns Berat Sadik kvitterade för bortalaget. En väldigt snarlik uppvärmning som Liverpool alltså.
I Champions League gick Basel direkt in i gruppspelet och öppnade med en 1-5-förlust mot Real Madrid. Det var inget snack om segern där inte.

I Europa

Redan säsongen 1973-74 deltog Basel i Europacupen där laget enkelt tog sig förbi isländska Fram med 11-2, men hade klart större problem i den andra rundan när Club Brugge stod för motståndet. Basel föll med 1-2 borta och efter en riktig holmgång hemma, där slutresultat skrevs till 6-4 och Hitzfelds hattrickmål i minut 87 blev helt avgörande, väntade Celtic i kvartsfinal. Basel vann med 3-2 hemma och så gjorde Celtic, vilket innebar att förlängning tilltog och där drog skottarna det längsta strået när Steve Murray nätade fyra minuter före en stundande straffsparksläggning.

Kvartsfinalplatsen 1974 är till dags dato Basels mest framskjuta position i den finaste klubblagsturneringen, men de har även en semifinalplats i Europa League säsongen 2012-13 att visa upp.

Alla ligatitlar på senare år har förstås inneburit att Basel har fått chansen att testa lyckan i Europa, men eftersom deras liga inte har varit tillräckligt högt rankad har de ofta tvingats till en eller två kvalrundor. År 2004 föll de med sammanräknat 2-5 mot Internazionale och 2005 var det Werder Bremen som tog sig vidare med totalt 4-2.

Nästa chans kom hösten 2008 och då var det redan i den andra kvalrundan som laget klev in. Basel slog ut IFK Göteborg och i den tredje kvalrundan förpassades portugisiska Vitória S.C. till UEFA-cupen. Basel tog sig alltså till gruppspelet och spelade 1-1 borta mot Barcelona, men förlorade samtliga de övriga fem matcherna i en grupp som även innehöll Shakhtar Donetsk och Sporting.

2010 kvalade Basel in via den tredje kvalrundan följt av playoff och slutade trea i en grupp med Bayern München, Roma och rumänska CFR Cluj. Två vinster blev det: borta mot Roma och hemma mot Cluj.

Säsongen 2011-12 tog sig inte Basel bara vidare till gruppspelet utan när de den 7 december hemmabesegrade Manchester United med 2-1 innebar det att Alex Ferguson för första gången tvingades ta med laget ner till Europa League medan Basel spelade vidare i Champions League. Ett mål i den 86:e minten gav dem segern hemma mot Bayern München i åttondelsfinalen, men fara för någon skräll var det aldrig eftersom tyskarna vann med 7-0 i returen.

Hösten 2012 tog det stopp i playoffspelet mot Cluj, men som jag redan har varit inne på blev resan i Europa League lyckad och laget tog sig ända till semi.

I fjol besegrade Basel Chelsea både hemma och borta i gruppspelet, men de övriga resultaten var inte av samma paritet och de slutade trea i gruppen med Chelsea och Schalke före sig. I UEFA-cupen slog Basel först ut samma klubb, Maccabi Tel Aviv, som de hade besegrat i kvalet till gruppspelet och i åttondelsfinal avancerade de på Red Bull Salzburgs bekostnad. Framme i kvartsfinal tog de en stabil 3-0-seger hemma mot Valencia, men det räckte tyvärr inte eftersom spanjorerna tog matchen till förlängning tack vare 3-0 i returen och två röda kort i förlängningen gjorde att Valencia drog det längsta strået och till slut vann med 5-0.

3 dagar som förändrade klubben

Den 25 september 2012 ledde Gérard Houllier ut Liverpool för klubbens 100:e match i Europaspelet och för motståndet stod schweiziska FC Basel. Undantaget en träningsmatch i augusti 1978 var det första gången lagen ställdes mot varandra och jag var inte ensam om att ge schweizarna en mycket liten möjlighet att avancera från gruppen som även utgjordes av Spartak Moskva och Valencia.

Liverpool föll i båda mötena med Rafael Benítez Valencia och vann båda matcherna mot Spartak Moskva, någorlunda i fas med förhandstipsen, men det var mot Basel som laget inte alls lyckades som väntat och bara tog 1 poäng.

Det ska dock sägas att i den där 100-jubileumsmatchen så hade Liverpool 16 avslut på mål, tre skott i ribban, och ytterligare elva avslut utanför. När inte trävirket satte stopp fanns där en storspelande Pascal Zuberbühler i bortamålet. Milan Baros och Michael Owen i anfallet gjorde det mesta rätt utom fler mål. Basel hade å sin sida två avslut på mål under hela matchen och det andra hade en död häst räddat. Det första kom efter en dominant förstahalvlek av Liverpool och innebar 1-1 i minut 43, vilket också blev slutresultatet.

Vikten av att vinna hemmamatcherna i Champions League är ett mantra som mal på och det visade sig också när tabellen sammanräknades att det var det som skickade Basel och inte Liverpool vidare tillsammans med Valencia till nästa gruppspelsomgång

För Liverpool som under slutet av säsongen 2001/02 och början av 2002/03 hade titelform (tyvärr kunde man inte heller då lägga ihop på det viset) innebar början av november det året en helomvändning i form, spel och framtidsutsikter.

Den 9 november reser Liverpool till Riverside Stadium som ligaledare efter att ha inlett med nio segrar och tre oavgjorda på tolv matcher. Det blir förlust med 0-1 och det visar sig bli startskottet till en total kollaps. Från att ha ångat på mot titeln följer en period av elva – ja, ni läste rätt, elva – matcher utan seger. Det är en helt ofattbar scenförändring och förmodligen går hela klubben och media i chock för en djupare självkritik och analys än Phil Thompsons ”vi är i en mindre svacka” kom aldrig. I säsongens sista två matcher hade Liverpool i alla fall möjlighet att rädda en kvalplats till Champions League, men föll först hemma mot Manchester City trots att ha tagit ledning och sedan borta mot Chelsea trots ett tidigt ledningsmål och kickstartade era Abramovich, men det där har vi pratat om flera gånger tidigare. Åter till Basel.

Tre dagar efter det där slukhålet på Riverside reser Liverpool till Schweiz för retur mot Basel. Schweizarna har irriterande nog som enda lag lyckats knipa 1 poäng av Valencia, något som gör att Liverpool måste vinna på bortaplan för att avancera. Våra röda hjältar har alltså fortfarande avgörandet i egna händer och med tanke på hur det såg ut på Anfield är förhoppningen god om att ordningen ska återställas och att det ska skjutas fler hål i schweizerosten.

Det räcker med 1-0 på en hörna i minut 85, men Liverpool går ut till matchen som att laget är tvunget att göra 3-0 på en halvtimme och försöker sig på ett spel som laget inte är mäktigt i en 4-2-3-1-formation. Resultatet blir raka motsatsen till det önskade.

Närmare bestämt tar det bara 29 minuter för Basel att ta ledningen med 3-0. Vi kan notera en ny ribbträff för Liverpool förutom att Zuberbühler räddar en retur liggande. Houllier tar av Gerrard och sätter in Salif Diao i paus, men det är först när Baros kommer in och laget får två anfallare på planen samt går tillbaka till en mer traditionell formation som Liverpool får ordning på sitt spel. Baros är inblandad i 2-3-målet efter bara två minuter på planen och en straffretur efter ännu en missad Owenstraff i minut 85 tar Liverpool endast ett mål ifrån avancemang, men det stannar vid 3-3.

Liverpools laguppställning den 12 november 2002:
Dudek
Carragher (Diouf 79) Traoré Hyypiä Riise
Šmicer Gerrard (Diao 46) Hamann Murphy
Owen Heskey (Baroš 61)

Liverpool hade de på föregående 27 ligamatcherna snittat 2,6 poäng och ska bara göra jobbet nere i Schweiz för att dansa vidare i Champions League. Tre dagar senare är laget hänvisat till UEFA-cupen och skickas in i en nedåtgående ligaspiral som Houllier aldrig lyckas bryta. Tanken var att El-Hadji Diouf och Salif Diao skulle bli de komponenter som adderat till fjolårssäsongens andraplats skulle innebära sista steget upp, men från den höga punkt där klubben blickade ut i månadsskiftet oktober/november ledde allting nedåt och ett och ett halvt år senare lämnade Houllier managerposten.

Trots att matcher passerar på matcher och säsonger på säsonger finns det en del matcher som aldrig kan släppas riktigt hur länge man än har varit supporter och för mig är de här två möten med Basel sådana, särskilt insatta i sitt sammanhang på randen till ligakollapsen. Det är också värt att notera att Houllier som oftast var så oerhört skicklig på att organisera just försvarsspel i sitt lag och radera ut fixstjärnor hos motståndarna (Ronaldinho, Nedved, Beckham) när det gäller spel i Champions League lämnar ett eftermäle av flera rätt märkliga taktiska beslut som var allt annat än defensivt kompetenta.

Bara ett år före Baseldebaclet valde Houllier att ta ut Dietmar Hamann, en av världens bästa defensiva mittfältare, när det enda Liverpool hade att göra var att bevaka matchen och totalledningen mot Bayer Leverkusen. Liverpool släpper in 2 mål inom loppet av sju minuter efter att Hamann lämnat planen. Detta var en säsong där Liverpool hade haft en rejäl chans att ta sig minst förbi semi eftersom laget hade övertag på Manchester United i ligan. Men vad är väl en Champions Leaguefinal mot Real Madrid på Hampden Park.

Har vi träffats förut?

Inräknat matcher i Champions League och Europa League har Basel vunnit fem och bara förlorat en av åtta matcher. Deras totala facit hemma mot engelska lag genom åren är fyra vinster och lika många förluster på elva matcher.

Liverpool sammanlagda facit borta mot schweiziska lag är tre vinster och en förlust på fyra matcher där det förutom mötet med Basel 2002 rör sig om en 5-3-vinst mot BSC Young Boys i Europa League 2012, en 1-2-förlust mot Servette i Cupvinnarcupens första runda 1971, en 3-1-vinst mot Zürich i Europacupsemifinalen 1977 och en 2-1-seger i Cupvinnarcupens andra omgång mot Sion 1996.

Philip Degen gjorde sju framträdanden för Liverpool under sin tid i klubben 2008-10. Han spelar numera i Basel, men har ingen matchtid sedan han åkte på en fotskada den 29 augusti.

Walter Samuel och Mario Balotelli vann Champions League med Inter 2010. På onsdagskvällen ställs de mot varandra.

Skador & Avstängningar

Marcel Díez sonar den andra av tre matchers avstängningar som en följd av utvisningen i kvartsfinalen mot Valencia i fjol.

Ivan Ivanov, borta sedan januari med en knäskada, är Basels enda långtidsskadade spelare. Ivanov genomgick ytterligare en operation den 15 september och förväntas bli borta ytterligare sex månader.

Domare

Jonas Eriksson är uttagen att döma matchen på St Jakob Park. Svensken har tidigare bara dömt en match för Liverpool och det var i april 2010 när han visade ut Ryan Babel för lite skolgårdsmuckande i 1-2-förlusten borta mot Benfica i kvartsfinalen i Europa League.

LIVERPOOL FC

Efter matchen mot FC Basel väntar i Champions League ett dubbelmöte med Real Madrid, den överlägset svåraste motståndaren i gruppen, och med tanke på de båda lagens spel på sistone ser jag alla poäng i de matcherna som bonus.

rots Ludogorets insats på Anfield håller jag vidare Basel som ett bättre lag och det gör matchen på onsdag ytterst viktig. En förlust skulle skicka upp Basel på samma poäng som Liverpool och med Ludogorets som motståndare i de kommande två matcherna för schweizarna är det förväntat i det här scenariot att Liverpool reser till bortamatchen mot Ludogorets i spelomgång fem under så väl Real som Basel i tabellen. Det sätter press på laget att förmodligen vinna båda de återstående matcherna förutom den psykologiska aspekten av att behöva jaga.

En seger mot Basel skulle å andra sidan öppna upp ett avstånd på 6 poäng ner till schweizarna samtidigt som Ludogorets högst sannolikt också står kvar på 0 poäng. Liverpool kan då ta sig an Real mer avslappnat och med marginal nedåt. Med tanke på att Premier League kommer att kräva hundraprocentig fokus efter den skrala starten vore det skönt att åtminstone ha lagt en stabil grund i Champions League.

Tankar kring laget

Liverpool reser till Schweiz utan Daniel Sturridge som inte bedöms vara i tillräcklig matchform ännu och han får i stället sikta in sig mot lördagens match mot West Bromwich. Mamadou Sakho bad om ursäkt för sitt uppträdande i lördags där han uppretad drog från Anfield efter att ha utelämnats från matchtruppen och finns inte med i truppen till matchen mot Basel, men det beror på en lättare sträckning i låret som håller honom borta i 2-3 veckor.

I övrigt saknas Emre Can, Joe Allen, Glen Johnson och Jon Flanagan skadade.

Lazar Markovic är tillbaka efter avstängningen mot Ludogorets.

Jag tror på få förändringar i startelvan, särskilt med tanke på att skadesituationen är mer eller mindre oförändrad, men Philippe Coutinho som spelade sista halvtimmen mot Everton kan tänkas starta mot Basel. Det var snarare Markovic klena insats första timmen som gjorde att han togs av än att Rodgers skulle spara honom till onsdagens match.

                  Mignolet
Manquillo Lovren Sakho Moreno
        Henderson Gerrard
      Sterling Lallana Coutinho
                 Balotelli

Källor: uefa.com, en.wikipedia.org, lfchistory.net