Inför: Huddersfield Town - Liverpool

Efter häng på andraplatsen och seger mot serieledaren har Liverpool raka nederlag mot de två sämsta lagen i tabellen och första halvlek mot West Bromwich Albion var ett monumentalt defensivt missfoster där en blind man i en säck hade promenerat in två mål. Innan det hårda jobbet kring årsskiftet är förväges måste Liverpool lyfta sig två snäpp och undvika förra årets vinterkollaps. Huddersfield Town har å sin sida bara vunnit två av de tretton senaste i ligan och har nedflyttningsstrecket inom sy

HUDDERSFIELD TOWN AFC

Truppstorlek: 28 spelare
Medelålder: 26,9 år
Truppvärde: 73 miljoner pund
Utländska spelare: 18 st (64 %)
Landslagsspelare: 8 st

Januariövergångar 2018

IN
Alex Pritchard, offensiv mittfältare, Norwich City, £10,8m

Lån IN
Terence Kongolo, mittback, Monaco, säsongslån

UT
---

Lån UT
Ryan Schofield, målvakt, Telford United, säsgonslån

Säsongen 2017-18

Huddersfield Town sparkade igång säsongen med 6 poäng efter att ha besegrat Crystal Palace med 3-0 borta och Newcastle med 1-0 hemma. The Terriers fortsatte att hålla ihop försvaret de kommande fyra matcherna, men gjorde bara 1 mål framåt och därför slutade det med tre oavgjorda (Southampton, Leicester och Burnley) samt förlust borta mot West Ham.

Defensiven höll inte hemma mot Tottenham den siste september när Huddersfield föll med hela 0-4 och i matchen efter vann Swansea med 2-0 på Liberty Stadium. Det innebar den sjätte raka matchen utan seger och föga imponerande 1-9 i målskillnad under den perioden.

När Manchester United, som så långt hade tagit 22 av 24 poäng, kom på besök i slutet av oktober låg favoritskapet såldes hos bortalaget. Viktor Lindelöf hade ingen lyckad eftermiddag och bidrog till en 2-0-ledning för Huddersfield efter en dryg halvtimme och närmare än Marcus Rashfords reducering med drygt tio minuter kvar kom inte José Mourinhos lag. David Wagher och hans mannar kunde därmed bärga inte bara tre efterlängtade poäng utan en fin skalp och självförtroendeinjektion.

2-1 hemma mot Manchester United är Huddersfields främsta resultat den här säsongen.

Efter segern över Manchester United var Liverpool varnade och när lagen gick in till halvtid i omgång tio i 0-0-ställning utan ett enda avslut från endera laget började nog en del hemmafans skruva på sig. I andra halvlek lyfte sig dock Liverpool och hittade nätet tre gånger utan replik från Huddersfield.

Tillbaka på hemmaplan besegrades West Bromwich, men sedan följde fyra raka förluster med 1-13 i målskillnad. Motståndet hette Bournemouth, Manchester City, Arsenal och Everton.

I december vann Huddersfield hemma mot Brighton och borta mot Watford på var sin sida om ett hemmanederlag mot Chelsea innan jul- och nyårsprogrammet tog vid. Där blev det tre raka kryss mot Southampton, Stoke City och Burnley innan vi skrev 2018 och det gick ännu sämre.

Det nya året har börjat illa för David Wagners lag som har förlorat borta mot Leicester City med 0-3, hemma mot West Ham med 1-4 och borta mot Stoke City med 0-2. Det är inte direkt något mördarmotstånd de har ställts mot och 0 poäng och 1-9 i målskillnad är illavarslande när nu Liverpool och Manchester United väntar som nästa motståndare.

I en ytterst jämn undre halva, där det bara skiljer 6 poäng mellan Watford på plats tio och Swansea på plats tjugo, kan en enda seger skicka ett lag i snabbhiss uppåt eller nedåt. Huddersfield ligger i mitten av detta sjok med 24 poäng, men har en nackdel i deras svaga målskillnad på -22. Bara Stoke med -25 är sämre i Premier League.

Huddersfield har bara vunnit en av de sex senaste hemma och två av de tretton senaste i ligan. Trots bara elva gjorda framåt på John Smith’s Stadium har de tagit 16 poäng.

Bäste målskytt i Huddersfield så här långt.

Laurent Depoitre (5) och Steve Mounié (4) samt Aaron Mooy (4) är främsta målskyttar i ligan. De har stått för 68 % av lagets mål.

I Ligacupen besegrade Huddersfield Rotherham United i den andra omgången, men slogs ut borta mot Crystal Palace i mitten av september.

I FA-cupen väntar omspel efter att hemmamatchen mot Birmingham City i helgen slutade 1-1. I den tredje rundan besegrade Huddersfield Bolton Wanderers borta.

Skador och avstängningar

Jon Stankovic och Elias Kachunga har någon månad kvar till spel efter knäskador och Daniel Williams är ett stort frågetecken efter en lårkaka han ådrog sig i helgen.

Terence Kongolo kan dock vara tillbaka medan Martin Cranie genomgår ett sent test för att se om han är kvitt sin fotledsskada.

Tidigare möten (i Liverpools favör)

Totalt i ligan: 23 vinster, 13 oavgjorda och 22 förluster
Totalt Premier League: 1 vinst, 0 oavgjorda och 0 förluster

Borta mot Huddersfield: 11 vinster, 7 oavgjorda och 11 förluster
Premier League borta mot Huddersfield: 0 vinster, 0 oavgjorda och 0 förluster

Senast lagen möttes i en tävlingsmatch före hösten möte var i FA-cupens tredje omgång i december 1999 när Liverpool vann med 2-0 efter mål av Titi Camara och Dominic Matteo.

Titi Camara nätade den näst senaste gången Liverpool mötte Huddersfield.

För att hitta det senaste ligamötet före den här säsongen måste vi backa ända till den 12 februari 1972, ett datum då Liverpool besegrade Huddersfield med 1-0 på Leeds Road. Fyra månader tidigare hade Bill Shanklys lag vunnit på Anfield med 2-0 och bidragit till att Terriers slutade sist i tabellen och åkte ur.

Endast fem ligamöten lagen emellan har spelats efter 1954, så ovanstående statistik har inte särskilt stor vikt för lördagens match.

Liverpools historiskt största förlust i högstadivision kom mot Huddersfield. Det var i november 1934 som ett lag lett av George Patterson förlorade med 0-8 på Leeds Road.

Shankly har ett förflutet i Huddersfield Town där han kom till klubben som reservlagstränare, men efter att de relegerades 1956 tog han över managerposten. En månad in på sitt nya jobb gav han en viss Denis Law debut i förstalaget.

Shankly tog Huddersfield Town till plats 12, 9 och 14 i andradivisionen och blev efter hand frustrerade över hur klubben leddes och hur de önskade att sälja de bästa spelarna utan att låta dem ersättas. I december 1959 tackade han därför ja till ett erbjudande från Liverpool FC och resten av den historien känner vi väl till.

LIVERPOOL FC

Å ena sidan fanns det med arton raka utan nederlag i ryggen, en stegvis klättring mot toppen av tabellen och en färsk seger mot till synes oövervinnerliga Manchester City inget fog för att prata om att ”det var väntat” att Liverpool skulle förlora mot Swansea City.

Å andra sidan visade resultaten och matchbilderna från den senaste dryga månaden att Liverpool levde på lånad tid. Ja, vi hittar skrattmatcherna 4-0 mot Bournemouth och 5-0 mot Swansea, men också målsnåla kryss hemma mot Everton och West Bromwich, en utrullning och väntad seger mot Gunners som slarvades bort till 3-3 samt fyra raka uddamålssegrar mot Leicester, Burnley, Everton och Manchester City, där två av dem bärgades tack vare nickmål i matchens slutskede och det var med andan i halsen slutminuterna segade sig fram mot ett City som förmodligen hade kvitterat om matchen varat två minuter längre.

Med få undantag har Liverpool svårt att städa undan motstånd utan att göra det onödigt svårt för sig.

I sju av de föregående nio matcherna gjorde Liverpool precis vad som krävdes i fyra och inte ens det i tre. Ur den synvinkeln var det givet att det en dag skulle stå en motståndare på andra sidan som med två backlinjer avväpnade Liverpools offensivts snabbhet på tilltagna ytor och om de hade flyt kunde få in en boll också. Efter Ragnar Klavan och Virgil van Dijks sena segermål ville det sig den här gången inte för Roberto Firmino och Adam Lallana som kunde och borde ha fixat 1-1 i matchens sista anfall. Vi kan inte ha samma flyt varje gång.

West Bromwich Albion uppvisarde med Alan Pardew några månader in på sin managersejour tecken på att ha lyft laget från Pulisnivån till offensiv planhalva, och allt beröm för det, men att veckan efter att ha torskat mot jumbon göra det samma hemma mot nästjumbon är inte acceptabelt och första halvlek är den minst sammanhållna och virrigaste sedan Liverpool efter en vecka i Dubai blev mentalt överkörda av Leicester City i sin första match med Craig Shakespeare.

Med tajta matchbilder och små marginaler blir det än viktigare med effektiviteten framför motståndarmålet och att den egna målvakten åtminstone då och då gör en oväntat bra räddning. Vilket för oss till…

En räddning, en räddning, mitt kungarike för en räddning

Så, Jürgen Klopp aviserar tydligt att Loris Karius är det nya förstavalet som målvakt och när det vankas cupspel vidhåller han sin logik som är att andremålvakten ska spela, i den nya rangordningen innebär det Simon Mignolet. Jag är inte utbildad psykolog, men jag undrar ändå om inte Karius är den som är mest taggad och på tårna att prestera. Argumentet att det krävs för att hålla igång Mignolet som andremålvakt anser jag inte vara hållbart i det här fallet.

Mignolet stod i 2-1-segern borta mot Burnley och i den följande matchen alternerades Karius in som planerat eftersom den spelades i FA-cupen. Omkastningen på den sista utposten framgick först i matchen mot Manchester City, då Karius vaktade målet och så också mot Swansea. I stället för kontinuitet och vad som säkert är en spelare hårt fokuserad på sin sista chans att övertyga, ger Klopp en spelare som om inget överraskande sker fram till sommaren knappast har en framtid i klubben. Det är inget bra upplägg och återigen kunde vi konstatera den gamla vanliga visan efter en Liverpoolmatchen.

Inget av de målen Liverpool släpper in är en målvaktstavla och det går utan att framstå som onödigt förlåtande att påstå att inget av målen är sådana att målvakten måste kunna förväntas att rädda. Men ändå. West Bromwich har fyra avslut på mål (tre bedöms vara korrekta och det andra döms bort för offside, men Mignolets målvaktsinsats var så passiv att två decimeter i djupled hit eller dit för Barry inte hade gjort någon skillnad) och samtliga går i nät. Var för sig kanske Mignolet inte förväntas rädda avsluten, men att inte ens vara nära ett enda av fyra avslut på mål är inte godkänt. När jag ser på repriserna är jag medveten om att det under omständigheterna med petningen är lätt att läsa in att ”han inte riktigt är närvarande” på grund av att tankarna finns på hans framtida karriär och så vidare, men så slår det mig. Ett av Mignolets negativa karaktärsdrag är just att han inte riktigt är där, visar pondus, för befäl över sitt straffområde, styr backlinjen, skriker på lagkamraterna och är proaktiv snarare än reaktiv.

Bollen bakom Simon Mignolet - ingen ovanlig syn.

I 3-3-matchen borta mot Arsenal har hemmalaget fyra avslut på mål och alla utom ett går in. I 2-1-segern på Anfield mot Leicester City har bortalaget ett avslut på mål och det går in. I 2-1-segern mot Everton har Toffees ett avslut på mål och det blir mål. I 4-3-segern hemma mot Manchester City har bortalaget fyra avslut på mål, tre av dem går i nät. I 0-1-förlusten mot Swansea gör hemmalaget mål på ett av sina två avslut på mål och i 2-3-förlusten mot WBA i helgen går samtliga av bortalagets godkända avslut innanför ramen in. För helhetens skull bör inkluderas att Burnley bara gjorde mål på ett av fyra avslut innanför ramen på nyårsdagen, men därefter har åtta av de elva senaste avsluten (jag har då inte räknat med det mål som VAR räddade åt oss) från motståndarlaget resulterat i mål och detta med Karius mellan stolparna i tre och Mignolet i en, så det här är en målvaktssjuka snarare än ett Mignoletsymptom.

Det är inte underligt att Liverpool måste slita så oerhört hårt när över hälften av alla gånger motståndarspelarna får ett läge att sikta in sig på målet resulterar i ett baklängesmål. Målvakten är inte ensam i defensiven, men det håller inte att så sällan göra mer än just precis det som krävs och det räcker inte att undvika tavlor för att bli godkänd. En svårkonkretiserbar faktor är den osäkerhet som våra målvakter sprider i backlinjen och som i en nedåtgående spiral påverkar dem själva negativt att prestera ännu sämre, vilket sprider ytterligare osäkerhet, vilket…

Källor: BBC Sports, en.wikipedia.org, liverpool.no