Inför: Leicester City - Liverpool
Chans till revansch när Liverpool för andra gången på fem dagar reser till King Power Stadium i Leicester. Efter fyra matcher utan seger ökar pressen på Liverpool och Jürgen Klopp att lyckas prestera över nittio minuter och i båda ändarna av planen. Den här gången gäller det Premier League och med en förstaelva som förhoppningsvis gör ett bättre jobb än den i Ligacupen.
LEICESTER CITY FC
Truppstorlek: 26 spelare
Medelålder: 27,9 år
Truppvärde: 243,5 miljoner pund
Utländska spelare: 18 st (69 %)
Landslagsspelare: 13 st
Säsongen 2016/17
Det tog inte mer än två månader av säsongen för att inse att Leicester City inte skulle upprepa bragden från 2015-16 och ytterligare en månad för att förstå att det skulle bli svårt att ens hålla sig kvar på den övre halvan.
Foxes vann bara fyra matcher fram till julen 2016 och samtliga var på hemmaplan. De förlorade under samma period bland annat borta mot Liverpool, Manchester United och Chelsea med sammanlagt 2-11. 17 poäng på lika många matcher började osa nedflyttningsform och efter 4 poäng på tre matcher i ett tämligen enkelt spelschema under jul och nyår rasade det helt.
Under omgång 21-25 i mitten av januari och en månad framåt förlorade Leicester fem raka matcher med sammanlagt 0-12 i målskillnad, något som tog dem till fjorton förluster och bara fem vinster på tjugofem ligamatcher. De regerande mästarna hade i det läget endast samlat ihop 21 poäng och balanserade precis ovanför nedflyttningsstrecket.
Klubben agerade för att få en reaktion och sparkade Claudio Ranieri. Assisterande manager Craig Shakespeare tog över ansvaret och lyckades omedelbart få med sig spelarna och resultat. Efter fem raka nederlag ledde han laget till fem raka vinster och hastigt och lustigt var de nu bara någon poäng från att säkra kontraktet.
De tre viktigaste personerna i klubben: Shakespeare, Vardy och maskoten.
Efter en pinne på tre matcher, där kvartsfinalerna i Champions League kan ha inverkat på resultatet, kom de två vinsterna som gjorde att fansen kunde pusta ut och även om vi inte ska blunda för att kravbilden och förhoppningarna sänkts markant var allt det handlade om på slutet att säkerställa att Leicester City inte gick från att lyfta Premier League-bucklan till att sjunka ner i Championship.
Leicester slutade till slut så högt som tolva med 44 poäng, bara 2 poäng från Southampton på åttonde plats. Det innebär att vinst i stället för kryss hemma i den sista omgången mot Bournemouth (nia med 46 poäng) och en poäng till någon gång under säsongen hade placerat dem på en position där nog de flesta hade förväntat sig att hitta dem, så väl säsongen 2015-16 som 2016-17.
Ett mycket svagt bortaspel gjorde att 77 % av poängen togs på King Power Stadium. Bäste målskytt i ligan var Jamie Vardy med 13 mål följt av Islam Slimani med 7 mål.
I Champions League lottades Leicester in i en grupp där motståndet hette Porto, Köpenhamn och Club Brügge och vägen mot avancemang såg inte alltför krokig och gropig ut. Inte ett enda monsterlag och på förhand en grupp där de övriga lagen skulle plocka poäng av varandra.
Nu visade det sig att gruppen hade ett stryklag trots allt, Club Brügge tog 0 poäng och fick bara in 2 mål, men Leicester gjorde jobbet och med 13 poäng efter de första fem matcherna kunde de kosta på sig att förlora med 0-5 borta mot Porto i sista rundan och ändå vinna gruppen.
I åttondelsfinalen tog sig Leicester förbi Sevilla tack vare 1-2 på bortaplan och 2-0 hemma. Kasper Schmeichel var en förgrundsfigur efter att ha räddat en straffspark i båda matcherna och hållit nere siffrorna på Ramón Sánchez Pizjuán Stadium fram till Vardys reducering. Leicester ägde bollen 27 % av tiden på bortaplan och 32 % på hemmaplan, något som indikerar trycket som de stod under, men spelarna agerade som den en-gång-i-livet-upplevelse det var och stod pall ända in till slutsignalen.
Leicester fick en härlig cupresa i Champions League som tog slut mot Atlético Madrid.
Cupspecialisterna Atlético Madrid stod för motståndet i kvartsfinalen och Antoine Griezmanns straff efter en halvtimme var allt som skilde lagen på Vicente Calderón. Det såg alltså rätt bra ut inför returen, men när Saúl nätade i den 25 minuten reste sig en brant uppförsbacke som innebar att Leicester nu behövde göra 3 mål på raken för att gå vidare. Vardy kvitterade efter en timme, men närmare än så kom inte laget trots en anstormning i andra halvlek och att de sammanlagt vann avsluten med 21-6.
Sommarövergångar 2017
IN
Kelechi Iheanacho, 20 år, mittback, Manchester City, £27,7m
Adrien Silva, 28 år, central mittfältare, Sporting CP, £22m
Vicente Iborra, 29 år, defensiv mittfältare, Sevilla, £15m
Harry Maguire, 24 år, mittback, Hull City, £13,7m
Eldin Jakupovic, 32 år, målvakt, Hull City, £2,3m
Sam Hughes, 20 år, mittback, Chester, £0,15m
Ett särskilt omnämnande går till Sporting Lissabons mittfältare Adrien Silva, vars övergång hamnade i limbo efter att det sista formuläret nått FIFA 14 sekunder för sent under transferfönstrets sista dag. Därmed är övergången inte officiellt godkänd och Silva tillåts inte spela för Leicester fram till januari 2018 när nästa övergångsfönster öppnar och affären kan slutföras. Sporting hävdar samtidigt att han är såld och önskar honom lycka till i England. Leicester har föga förvånande överklagat beslutet.
Adrien Silva sitter tills vidare på läktaren fram till januari.
Lån IN
Aleksandar Dragovic, 26 år, mittback, Bayern Leverkusen, lån
UT
Marcin Wasilewski, 37 år, mittback, fri agent, frisläppt
Michael Cain, 22 år, central mittfältare, Whitehawk, frisläppt
David Domej, 21 år, mittback, Nürnberg II, frisläppt
Brandon Fox, 20 år, yttermittfältare, fri agent, frisläppt
Cédric Kipré, 20 år, mittback, Motherwell, frisläppt
Matty Miles, 20 år, högerback/defensiv mittfältare, fri agent, frisläppt
Kario Mitchell, 19 år, anfallare, fri agent, frisläppt
Danny Drinkwater, 27 år, central mittfältare, Chelsea, £37,9m
Tom Larwence, 23 år, släpande anfallare, Derby County, £5,5m
Ron-Robert Zieler, 28 år, målvakt, VfB Stuttgart, £4m
Lån UT
Bartosz Kapustka, 20 år, offensiv mittfältare, SC Freiburg, säsongslån
Callum Elder, 22 år, vänterback, Wigan, säsongslån
Harvey Barnes, 19 år, vänsterytter, Barnsley, säsongslån
Elliott Moore, 20 år, mittback, OH Leuven, jan 2018
Namaplys Mendy, 25 år, defensiv mittfältare, Nice, säsongslån
Säsongen 2017-18
En 4-3-match mot Arsenal i premiären är något som Liverpoolsupportrar känner igen. Tyvärr för Leicester stod de med 3:an och Arsenal med 4:an efter en svängig match på Emirates i den första omgången. Leicester ledde med 3-2 från Jamie Vardys andra mål i matchen i minut 56 fram till minut 83 när Aaron Ramsey kvitterade och redan två minuter senare nickade inhopparen Olivier Giroud in segermålet för hemmalaget.
I den första matchen på King Power Stadium för säsongen tog Leicester emot Brighton och Shinji Okazaki öppnade målskyttet innan klockan passerat en minut. Shakespeares lag fick vänta till minut 54 innan 2-0 gjordes av Harry Maguire och avgjorde matchen, men däremellan hade Brighton gjort väldigt lite för att oroa hemmalaget.
Allt har inte stämt för Leicester under säsongsupptakten som bjudit på flera svåra matcher.
Leicester stretade på bra på Old Trafford i omgång tre och lyckades långa stunder frustrera Manchester United. Romelo Lukaku missade en straff en bit in på den andra halvleken innan Marcus Rashford bröt dödläget i den 70:e minuten. Marouane Fellaini petade sedan in tvåan från en offsideposition knappt tio minuter senare.
Den tuffa öppningen på säsongen fortsatte med en hemmamatch mot Chelsea. Àlvaro Morata och N’Golo Kanté nätade på var sin sida om pausvilan innan Vardy reducerade på straff med dryga timmen spelad. Det bäddade för en frenetisk avslutning på matchen där de riktigt heta målchanserna var få och Chelsea var det laget som kom närmast innan domaren blåste av.
Leicester blandade topplag och nykomlingar, och i omgång fem var det dags för bortamatch mot Huddersfield Town. Hemmalaget tog ledningen direkt i upptakten av andra halvlek och fyra minuter senare var det dags för Vardy att förvalta ytterligare en straffspark. Elias Kachunga bedömdes stå offside när han gjorde 2-1 strax efter kvitteringsmålet, något som Huddersfieldmanagern David Wagner inte höll med om. 1-1 smickrade Leicester som inte hade ett enda avslut på mål förutom straffsparken även om Vardy hade kunnat förvalta Riyad Mahrez fina inspel alldeles på slutet bättre.
Inräknat avslutningen på den förra säsongen har Leicester en vinst och fem förluster på de åtta senaste matcherna i Premier League.
Vardy har efter en längre måltorka efter succésäsongen 2015-16 återigen hittat formen och har under Shakespeares ledning gjort 12 mål och spelat fram till ytterligare tre på arton matcher.
Sedan de tog steget upp till Premier League har Leicester vunnit 25 straffsparkar (19 av dem har resulterat i mål), något bara Manchester City (26 vunna, 20 mål) överträffar. Vardy har fixat fram elva av dem.
Ett tufft spelschema har genererat 4 poäng för Leicester så här långt, något som placerar dem på en femtondeplats. Bara Bournemouth (3) och Crystal Palace (0) har tagit färre poäng.
Skador och avstängningar
Jamie Vardy stod över matchen i Ligacupen, men förväntas bli spelklar till på lördag.
Christian Fuchs tränade under tisdagen efter att ha återvänt efter en ögonskada och är klar att spela mot Liverpool.
Matty James är fortfarande borta till följd av en fotledsskada.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 39 vinster, 20 oavgjorda, 35 förluster
Totalt Premier League: 10 vinster, 5 oavgjorda, 7 förluster
Borta mot Leicester: 13 vinster, 10 oavgjorda, 24 förluster
Premier League borta mot Leicester: 4 vinster, 3 oavgjorda, 4 förluster
Under åren 1997-2000 var Leicester en mardrömsmotståndare och av sex möten i ligan förlorade Liverpool fyra och kryssade i de andra två. När Liverpool vann hemma med 1-0 i oktober 2000 var det första gången sedan september 1996 som Foxes besegrades.
Lagen möttes ytterligare fem gånger i början av 00-talet innan Leicester ramlade ur Premier League och då gick det bättre för Liverpool som vann tre matcher och bara förlorade en.
2014 vände Liverpool 0-1 till 3-1 på King Power Stadium i början av december, men fixade bara 2-2 hemma när lagen möttes en månad senare på Anfield efter att ha tappat en 2-0-ledning under tre minuter i andra halvlek.
Säsongen 2015-16 vann Liverpool med 1-0 på hemmaplan och föll med 0-2 borta. Liverpool var därmed det enda laget jämte Arsenal (både hemma och borta) som lyckades besegra Leicester i ligan under titelsäsongen.
Av de tio senaste mötena i Premier League har Liverpool vunnit sex och Leicester två.
Den 10 september hösten 2016 spelade Liverpool sin första hemmamatch på fyra månader i vad som utgjorde invigningen av nya Main Stand och Anfields utökade publikskara njöt i sensommarsolen när Liverpool stora stunder av matchen spelade ut de regerande mästarna och till slut vann med 4-1.
Main Stand invigdes med en storseger mot Leicester.
Njöt var inte ordet när Liverpool efter långledigt och latande i solen kom så mentalt dåligt förberedda till Leicesters första match utan Claudio Ranieri att det borde ha varit indragen lön på samtliga i två veckor. När Philippe Coutinho nätade i mitten av andra halvlek hade Leicester redan gjort tre mål och efter 0 poäng och 0-12 på fem matcher spelade de enkelt ut Liverpool och inledde en svit av fem raka vinster.
LIVERPOOL
Tagna som enskilda händelser blir det överdrivet att oroa sig onödigt mycket eller börja gapa om kris efter de fyra senaste matcherna. Insatsen borta mot Manchester City var klart godkänd fram till utvisningen och 0-5 eller 0-2 spelar mindre roll, även om det hade funnits bättre sätt att hålla ihop laget på slutet. 2-2 i Champions League mot gruppens bästa lag och efter ett individuellt misstag samt att laget sov i några sekunder i samband med ett inkast kan ställas mot hur bra Liverpool spelade i framför allt första halvlek och att laget bara var en straff i stolpen från att ha avgjort redan före halvtid.
Det blev sedan bara 1-1 mot Burnley, men Liverpool var överlägset större delen av matchen och hade över 30 avslut med bland annat ett som tog i ribban. Slutligen mot Leicester City skrevs slutresultatet till 0-2, men med en elva som hade tre spelare från förstaelvan på planen när matchen började och bara en när domaren blåste av.
Ett rött kort, en straff i stolpen, en boll i ribban i en match där bollen inte ville in och en mycket reservbetonad elva som inte höll måttet i Ligacupen. Små marginaler, det jämnar ut sig i längden, det fanns mycket bra att ta med sig också, eller?
Nja, Liverpool har nu spelat fyra matcher utan seger. För den här klubben är det mycket oavsett lag, spelare, turneringar, omständigheter och tidsålder. Bakom, eller jämte, vad jag tillspetsat (och inte bara jag) lyfte fram som avgörande händelser finns en följetong som är värt att ägna mer tid än att begråta utvisningar och trävirke som står i vägen.
Dubbelmötet med Hoffenheim får betecknas som ett fullgott dagsverke, men i övrigt har Liverpool bara gjort en match som får ett betyg över godkänt och det är 4-0-segern över Arsenal. Den var visserligen riktigt bra, men placerar sig långt före de övriga matcherna. Återvänder vi till de fyra matcherna sedan landslagsuppehållet finns det flera faktorer som följer som en röd tråd. Hopvis med avslut där få dock egentligen oroar motståndarmålvakten och kan räknas som verkliga målchanser. Mer av avtryck i statistiken än svårighet för målvakten. Oförmåga att omsätta de utdragna perioderna av spelövertag till offensiv press och mål medan motståndarna har märkligt stor utdelning när de sticker upp.
Nej, det händer igen! Motståndarna nätar från ingenstans.
Trots en slösaktigt stor mängd distansskott av lycka-till-karaktär och ineffektivitet framåt går det inte att komma ifrån att det är den defensiva oförmågan som sticker ut mest. Med bara en något bättre försvarsmässig insats i matcherna mot Watford, Sevilla och Burnley hade det blivit seger i alla de matcherna. Den defensiva oförmågan lyser också igenom på så många plan. På individuell nivå i form av hårresande misstag, på kommunikations- och samarbetsnivå mittbackar emellan, men också på en generell organisationsnivå som innefattar framför allt mittfältet. Allt detta sammanflödade i det fasansfulla ingripande som resulterade i Burnleys 1-1-mål. Varje gång jag ser reprisen överraskas jag över hur totalt osynkade Ragnar Klavan och Joel Matip är, som att de stuvats ihop för första gången någonsin, och lika iögonenfallande är den totalt avsaknaden av defensiva löpningar från mittfältet.
Jag höll Burnley hemma som något av en nyckelmatch för Liverpool att studsa tillbaka i och bygga självförtroende från genom en ansträngningslös seger. Det blev inte mycket av den varan och efter kryss där samt uttåget i Ligacupen har tumskruvarna kring Liverpool och Klopp inte direkt lättats inför mötet med Leicester.
Blickar vi framåt väntar Manchester United den 14 oktober efter landslagsuppehållet. Det skiljer redan 5 poäng och 14 mål upp till dem och City i toppen. United reser till Southampton till helgen och tar emot Crystal Palace hemma den siste september. Allt annat än 6 poäng för José Mourinhos lag ser jag som en ren bonus och skulle Liverpool tappa ytterligare poäng på King Power Stadium eller St James Park, dit färden går nästa helg, blir mötet med Manchester United av ren vinna-eller-försvinna-karaktär titelmässigt. I mitten av oktober.
Det mest oroväckande, om jag ska försöka fånga det i en mening, är att Liverpool ännu inte har visat i en enda match efter sommaren, och endast undantagsvis under Klopp, att laget är kapabelt att freda sig bakåt utan att det beror på 1) att motståndarna sjunker väldigt djupt och knappt är intresserad av att anfall eller 2) att Liverpools offensiva eldkraft håller tillbaka motståndarna. 1-0 mot Crystal Palace är ett exempel på 1) och 4-0 mot Arsenal på 2).
Källor: BBC Sports, en.wikipedia.org, lfconline.com, transfermarkt.com
