Inför: Liverpool - Chelsea
Liverpool har tagit 42 av 48 poäng sedan förlusten på Stamford Bridge för fyra månader sedan och ställs nu mot Chelsea igen i vad som inför Manchester Citys två kluriga bortamatcher framstår som en avgörande vecka i titelkampen. José Mourinho saknar Petr Cech, John Terry, Eden Hazard och Ramires samt ryktas ställa över fler förstalagsspelare inför semifinalreturen mot Atlético Madrid på onsdag. Brendan Rodgers hoppas få Daniel Sturridge spelklar i tid.
CHELSEA FC
Januarifönstret
IN
Betrand Traoré, mittfältare, Jeunes Espoirs, £12M
Nemanja Matic, mittfältare, Benfica, £21M
Mohamed Salah, mittfältare, Basel, £11M
Kurt Zuoma, försvarare, Saint-Étienne, £12,5M
Mario Pasalic, mittfältare, Hajduk Split, £2M
Summa: £58,5M
UT
Kevin De Bruyne, mittfältare, Wolsburg, £16,5M
Sam Walker, målvakt, Colchester United, okänd summa
Juan Mata, mittfältare, Manchester United, £37,1M
Michel Essien, mittfältare, AC Milan, fri transfer
Jonathan Muleba, försvarare, Bournemouth, okänd summa
Summa: £53,6M
Lån UT
Bertrand Traoré, mittfältare, Vitesse Arnhem
Patrick Bamford, forward, Derby County
Kenneth Omeruo, försvarare, Middlesbrough
Nathaniel Chalobah, mittfältare, Middlesbrough
Ryan Bertrand, försvarare, Aston Villa
Josh McEachran, mittfältare, Wigan Athletic
Matej Delac, målvakt, Sarajevo
Billy Clifford, mittfältare, Royal Antwerpen
Kurt Zuoma, försvarare, Saint-Étienne
Gaël Kakuta, forward, Lazio
Samtliga utlånade resten av säsongen.
Säsongen 2013-14
Matchen mot Sunderland innebar ett trendbrott inte bara för att det var första gången på 78 hemmamatcher som José Mourinho förlorade på Stamford Bridge i Premier League, det var också det första målet Chelsea släppte in i första halvlek på 15 matcher eller 735 minuter sedan Martin Skrtel gav Liverpool ledningen borta mot Chelsea den 29 december förra året.
Om Liverpool är laget som pumpar in mål före paus är Chelsea laget som håller tätt första fyrtiofem. Inte händer det alltid så mycket framåt heller. Nio av dessa femton matcher har stått 0-0 i halvtid och en del har varit så händelsefattiga att en ljudinspelning på målarfärg som torkar framstår som mer exalterande.
Så medan Liverpool har haft som vana att försöka avgöra matcherna i första halvlek och sedan hänga i för glatta livet eller dryga ut avståndet i målskillnad är Chelsea laget som har legat tillbaka, hållit tätt, rullat och väntat ut samt jagat musten ur motståndarna för att med hjälp av ett eller annat byte sätta in stöten i andra halvlek. Under den här 15-matcherssviten har Chelsea nätat 11 mål mellan minut 60 och 72, så det är ofta med timmen spelad som de slutligen finner en väg igenom.
Det krävdes en feldömd straff hemma mot West Bromwich den 9 november för att rädda 2-2 på Stamford Bridge, men det var den enda hemmatchen Chelsea tappade poäng i på de första elva omgångarna. Det andra laget att förhindra nederlag borta mot Chelsea var West Ham som i en parodiskt enkelriktad historia lyckades komma undan med 0-0 trots att hemmalaget hade 72 % av bollinnehavet, satte 89 % av passningarna till rätt adress och vann avsluten med 39-1!
Det tredje laget att sno poäng på Stamford Bridge och då slutligen bryta Mourinhos svit var Sunderland som en i sen återuppståndelse tog 4 poäng mot Manchester City och Chelsea inom fyra dagar. De var bara ett fummel av Vito Mannone från att plocka full pott borta mot City och Chelsea, vilket får anses vara helt sensationellt sett till förutsättningarna.
Chelsea hade tagit 36 av 42 poäng efter förlusten borta mot Stoke när de överraskande föll borta mot Aston Villa den 15 mars. Än mer förvånande var ett nytt nederlag i den efterföljande bortamatchen mot Crystal Palace med tanke på att de krossade Arsenal med 6-0 hemma däremellan. Lägg till 1-2 mot Sunderland och de har förlorat tre av de sex senaste i ligan.
Två av Chelseas sex förluster under säsongen har orsakats av spelare utlånade från Liverpool. Förutom Borini sänkte Oussama Assaidi Chelsea när hans Stoke vann med 3-2 den 7 december.
Chelsea har vunnit fyra och bara förlorat en av de sju ligamatcher de har spelat mellan två semifinaler i Champions League.
Endast vid tre tillfällen den här säsongen har Chelsea gått in till pausvilan i underläge.
Chelsea har under säsongen gjort 14 mål från minut 80 och framåt.
Stökigt kring straffen
Sunderlands straffspark, som Fabio Borini förvaltade till 2-1, var absolut inte solklar och orsakade vilda protester från Chelseabänken där assisterande manager Rui Faria blev så fly förbannad att det krävdes två andra i staben för att hålla honom från att rusa på domare Mike Dean. Mourinho uttryckte sig uppenbart ironiskt efter matchen när han beskrev Deans insats som otrolig och särskilt ville berömma domarbasen Mike Riley för domarkårens hantering av topplagens matcher under slutskedet av säsongen.
Föga förvånande agerade FA genom att anklaga Mourinho för olämpligt uppförande varpå Chelseamanagern menade att han inte kan hålla presskonferenser längre utan att det blir konsekvenser och att det inte ens går att berömma en domare för en häpnadsväckande insats utan att få FA på sig. Mourinho har till på måndag kväll på sig att bemöta anklagelserna.
Skador & Avstängningar
Petr Cech missar resten av Chelseas säsong och John Terry kommer möjligtvis att vara spelklar igen om Chelsea tar sig till finalen i Champions League den 24 maj.
Eden Hazard har missat de tre senaste matcherna och är på gång tillbaka, men matchen mot Liverpool bedöms komma för tidigt att döma av de senaste rapporterna.
Ramires stängs av i fyra matcher för en armbåge i ansiktet på Sunderlands Sebastian Larsson, något som domarna missade under matchen.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 64 vinster, 30 oavgjorda och 47 förluster
Totalt Premier League: 17 vinster, 8 oavgjorda och 17 förluster
På Anfield: 46 vinster, 15 oavgjorda och 9 förluster
Premier League på Anfield: 13 vinster, 4 oavgjorda och 4 förluster
Efter att ha varit lite av en mardrömsmotståndare i ligan har Liverpool nu bara förlorat tre och vunnit sju av de fjorton senaste mötena i Premier League. Det går att spåra en klar José Mourinho-effekt eftersom det knappast är en tillfällighet att sex av de åtta senaste vinsterna som Chelsea har mot Liverpool har kommit under hans ledning.
2012-13
Det senaste mötet lagen emellan på Anfield i april 2013 slutade 2-2 efter att Suarez räddat en poäng för Liverpool på stopptid, men det som alla minns bäst är när Suarez satte tänderna i Ivanovic underarm tidigare i halvleken, något som gav tio matchers avstängning för forwarden.
2011-12
Året före var det muntrare när Liverpool komfortabelt vann med 4-1 i Kenny Dalglish sista hemmamatch som manager, men det var ändå bara en klen tröst efter en mycket svag ligasäsong och efter att Liverpool tre dagar förlorat mot Chelsea i FA-cupfinalen i matchen som verkligen betydde något.
2010-11
Även Roy Hodgson fick ljus i bedrövelsen när Chelsea kom på besök i november 2010. En av de bästa Liverpoolinsatserna under Roy fick vi se och en inspirerad Fernando Torres nätade två gånger i en 2-0-seger.
2009-10
Det här med att det var sista matchen för någon verkar vara ett tema för i maj 2010 stod Benítez vid Anfields sidlinje för sista gången som Liverpoolmanager. Liverpools nemesis Didier Drogba gjorde som vanligt en monsterinsats och ledde bortalaget till en 2-0-vinst.
2008-09
En mycket ful tackling av Frank Lampard på Torres med timmen spelad skickade Chelseas lagkapten av planen, men hindrade inte Torres från att spela vidare och göra två sena mål som gav en 2-0-seger.
Chelsea hade före mötet med Sunderland i helgen inte förlorat hemma sedan under Rafael Benítez ledning på nyårsdagen 2013, varefter de hade tagit 70 av 78 möjliga poäng hemma.
Torres har inte nätat på 337 ligaminuter mot sin forna klubb Liverpool.
LIVERPOOL
Återigen manglingen som kom av sig
Under de första dryga tio minuterna är det som att en stor röd våg väller över elva gulgröna kanariefåglar som kippar efter andan för att få luft. Jag går i samma misstag som i flera andra matcher där Liverpool har lett med två mål tidigt och börjar spekulera i hur stor segermarginalen blir till slut och om vi kan nå ikapp Manchester Citys målskillnad trots allt när en hörna räcker för att ta Norwich, inte bara med en näbb, utan varenda klo in i matchen. Hörnan blir till en andravåg som blir till en tredjevåg och bollen stannar på Liverpools planhalva och slutar i en frispark och så fortsätter det under 7-8 minuter där Liverpool knappt får känna på motståndarhalvans gräs. Norwich skapade nu för all del inte så värst många heta målchanser, men Liverpools öppningsöverkörning kraschade helt efter 2-0-målet.
Lite väl mycket “We go to Norwich and do exactly the same.”
Efter tre minuter av trubbiga anfall åt båda hållen efter halvtidsvilan tar Norwich över klart och pressar tillbaka Liverpool fullständigt de kommande tio minuterna (de skickar in 38 inlägg under matchen att jämföra med Liverpools ynka fyra stycken). Målet är en tabbe av Simon Mignolet, men kommer inte särskilt oväntat sett till matchbilden. Precis som i första halvlek är det fasta situationer som befäster Norwich belägring kring Liverpools straffområde och det är först någon minut efter reduceringen som Liverpool får in båda fötterna i andra halvlek och vi får en kort period av lugn. Luis Suarez har haft sin chans att näta när Raheem Sterling på Liverpools blott tredje offensiva utflykt i andra halvlek sätter 3-1 och det borde vara det. Men en snygg upprullning på vänsterkanten senare och att Jon Flanagan lämnas med Snodgrass i en luftduell där det bara kan finnas en vinnare så är det match igen.
Rodgers har gjort två byten för att försöka jämna ut matchbilden, men det hindrar inte att Ricky van Wolfswinkel är några centimeter från att kvittera i minut 83 och det hela är inte helt olikt John O’Sheas jättemöjlighet att kvittera för Sunderland sent i deras match på Anfield häromveckan. Om det sedan är Rodgers byten som gör det eller finns en helt annan förklaring låter jag vara osagt, men efter den stora möjligheten för van Wolfswinkel följer inte den anstormning av Norwich som jag hade väntat mig efter att de tidigare i halvleken så lätt hade etablerat tryck och i stället kan Liverpool spela med tämligen stor kontroll sista tio. Det är först under den näst sista minuten det händer grejer när Lucas två gånger om har chansen att göra 4-2 och en minut senare mycket klumpigt manglar ner en spelare. Det ger bort en frispark djupt ner på egen planhalva och därmed erbjuder Norwich en gratischans att flytta upp hela laget och trycka in ett mål.
Mycket svårt att hantera motståndarpress
Det går givetvis inte med mindre än att du har tio Jordan Hendersons eller John Arne Riise att behålla lika stor press, löpmeter och intensitet under 90 minuter och det är förståeligt att ett lag i tvåmålsledning slår av något, men Liverpool anno 2014 är mycket långt från att likt de Benítezka årgångarna kunna suga upp motståndarpress och knappt alstra en svettdroppe.
Att Manchester City, ett av Europas bästa lag med mängder av matchvinnare, har en chans att ta sig in även i en 0-2-underlägesmatch må så vara, men vi har sett det så många gånger den här säsongen när Liverpool pressas tillbaka utan att vara bekväma. Laget ställer upp bra, kämpar hundraprocentigt och det ser förrädiskt ut som att laget har kontroll, men alla baklängesmål och forcerade misstag av målvakt och försvarare bevisar att så inte är fallet. Rodgers viktigaste jobb till nästa säsong vid sidan av att förstärka truppen är att hitta ett sätt för Liverpool att kunna hantera ”vi backar hem och håller tätt”-spelet, för motståndarnas utdelning under deras bästa 10-minutersperiod i respektive halvlek är smärtsamt hög.
Snåriga förutsättningar
Matchen mot Manchester City handlade om att ta greppet om det egna avgörandet och sätta sig i förarsätet. Matchen mot Chelsea kommer efter den förra veckans resultat något motsägelsefullt återigen att handla mest om City.
Chelsea befinner sig 5 poäng bakom Liverpool med elva måls sämre målskillnad, vilket med tre omgångar kvar i praktiken går att likställa med 6 poängs ledning. Det innebär att medan ett nederlag på Anfield för José Mourinhos mannar definitivt viftar farväl till titeln medför ett oavgjort resultat bara ett klent kvarklamrande av en teoretisk chans. I klartext är Chelseas enda chans på titeln vid kryss mot Liverpool att Chelsea vinner båda sina återstående matcher samtidigt som Liverpool förlorar båda sina eller att Liverpool tar maximalt 1 poäng och att Chelsea på vägen tar igen tolv mål (de har gjort färre, så de behöver bättre målskillnad). Samtidigt måste Chelsea hålla tummarna för att Manchester City tar maximalt 7 poäng av de 12 poäng de har kvar att spela om. Som ni förstår kommer det inte att hända.
Men saken är den att även vid seger på Anfield ligger Chelsea illa till för att vinna Premier League. De kommer fortfarande att ligga 2 poäng bakom Liverpool med sämre målskillnad och har Manchester City som får ta max 9 av 12 poäng på fyra matcher. Chelseas chans är att gå fullt resten och hålla tummarna för att Liverpool så väl som Manchester City förlorar minst en match.
Lägg till ovanstående att det är så intrikat att Manchester City spelar sin på pappret näst svåraste återstående match för säsongen direkt efter att Liverpool och Chelsea har spelat klart. Manuel Pellegrini tar sedan sitt lag till Goodison Park den 3 maj, deras svårast match som återstår, två dagar innan Liverpool ställs mot Crystal Palace på Selhurst Park i en match som avslutar omgång 37. Jag spår att mycket av de snåriga omständigheterna kring titelstriden kommer att vara utrett när Liverpool laddar i omklädningsrummet inför den matchen och om hemmamatchen mot Manchester City var en setboll i första set är hemmamatchen mot Chelsea en chans att serva hem det andra.
För att ha ens i närheten av en realistisk chans måste alltså Mourinho och Chelsea gå för seger, men ser José det som värt att toppa laget och beordrar att varje spelare svettas blod för 3 poäng när det förmodligen ändå inte räcker och det stundar en semifinalretur i Champions League på onsdag? Jag är mycket tveksam. Problemet här är att en något nedtonad elva som backar hem lätt ointresserat och spelar igenom matchen rakt av kan passa Liverpool sämre än en mer offensiv risktagande sådan.
Om det skulle spela in, och det här är givetvis högst spekulativt, vem av Brendan Rodgers och Manuel Pellegrini som Mourinho helst ser vinna tror jag med tanke på deras tidigare samarbete i Chelsea att Rodgers ligger bättre till. När det gäller Pellegrini är det nog så att han är mindre förtjust i Mourinho än tvärtom med tanke på hur chilenaren sparkades från Real Madrid efter bara en säsong för att ersättas av just The Special One.
Läggmatch av Chelsea eller platt fall för Liverpool?
Avsaknaden av Petr Cech och John Terry är givetvis ett stort avbräck i den defensiva centrallinjen och om Eden Hazard, vad det verkar, saknas slipper Liverpool Chelseas kanske största hot i offensiven. Sett till att Mourinho lär matcha spelare (Frank Lampard, Jan Obi Mikel) som är avstängda i returen mot Atlético Madrid eller inte får spela i Europa (Nemanja Matic) kommer i alla fall mittfältet att vara defensivt starkt och det kan räcka med en fast situation och en snabb omställning för att vinna matchen. Slutet på den föregående meningen låter som en klyscha, jag vet, men just på hörnor och frisparkar är Chelsea mycket starka och det krävs inte alltför djupt grävande i minnesarkivet bara för att dra sig till minnes ett par bollar som Branislav Ivanovic har nickat in mot just Liverpool. Lucas Leiva har en tendens att dra på sig onödigt mycket frisparkar och får se upp om inte en frisk Daniel Sturridge petar brasilianaren till bänken.
Även ett försvagat Chelsea är bättre än flera av de lagen Liverpool har mött i ligan. Eller rättare sagt består denna förmodade Chelseaelva av bättre spelare, men frågan är hur de håller ihop som ett lag? Alla vet att Liverpool brukat rivstarta på Anfield och blåsa på som en ångvält första kvarten och de flesta motståndarlagen väljer att antingen backa hem för att rida ut stormen eller klarar helt enkelt inte av att freda sig.
Mourinho och Chelsea kan under rådande omständigheter dock erbjuda ett otäckt hot helt olikt den dubbla backlinjen som är totalt ointresserad av att anfalla genom att de inte har något att förlora och att den sluge Mourinho kan kosta sig på ett lätt experimenterande. Han vet att de måste vinna, men att sannolikt inte ens det räcker, så varför inte bara ställa en snabbkomponerande elva på gräsmattan och beordra full moteld? Det skulle kunna leda till total svängdörrsfotboll, omständigheter under vilka det är viktigt att Liverpool gör första målet och inte måste jaga mot ett motstånd som inte följer någon fotbollslogik. Att slåss mot en person som trippar totalt är inte farligt för att vederbörande excellerar i finmotorik och stridskonst utan för att personen i fråga inte har några spärrar eller går att läsa av.
Källor: BBC Sport, OPTA stats, liverpoolfc.com, stats.365football, en.wikipedia.org
