Inför: Liverpool FC - Chelsea FC
Det var i motsvarande möte förra säsongen som Liverpool halkade bort ligaguldet. Fem månader senare är allt snack om ligaguld kraftigt nedtonat och det handlar om att allt mer desperat samla poäng och ingjuta självförtroende i laget.
CHELSEA FC
Säsongen 2013-14
Det var Chelsea som mer än något annat stoppade Liverpools gulddröm efter elva raka vinster i ligan när de vann med 2-0 på Anfield den 27 april i år. Matchen dessförinnan hade de själva spelat borta sig från guldet när José Mourinho för första gången på 78 hemmamatcher förlorade på Stamford Bridge i Premier League. Sunderlands 1-1-mål i minut 18 var också det första målet Chelsea släppte in i första halvlek på 15 matcher eller 735 minuter sedan Martin Skrtel hade givit Liverpool ledningen borta mot Chelsea den 29 december 2013.
Det skrevs mycket om att det var Liverpool som kastade, eller halkade, bort titeln, men Chelsea som tog 32 av 36 poäng från slutet av december 2013 till början av mars 2014 kan lika gärna sägas ha slängt bort sitt guldläge när de efter 4-0 hemma mot Spurs den 8 mars förlorar borta mot Aston Villa med 0-1, följer upp det med att besegra Arsenal med 6-0(!) för att sedan förlora borta mot Crystal Palace med 0-1 i nästa match. Lägg på 1-2 mot Sunderland och 0-0 mot Norwich City i de två avslutande hemmamatcherna (efter att ha tagit 47 av 51 poäng på Stamford Bridge under säsongen) och Mourinho ska känna sig lika missnöjd som Rodgers med att bara ha varit nära.
Som en påminnelse ledde Chelsea Premier League från omgång 25 till 33 och slutade på 82 poäng, 2 poäng bakom Liverpool och 4 poäng bakom Manchester City. För att inte glömma Chelsea resultat mot övriga topplag under säsongen.
Rött och blått kontrasterade verkligen varandra under fjolårssäsongen. Om Liverpool var laget som pumpade in mål före paus var Chelsea laget som håller tätt första fyrtiofem. Inte hände det alltid så mycket framåt heller. Nio av de sexton Chelseamatcher som passerade mellan lagens möten i fjol stod 0-0 i halvtid och en del var så händelsefattiga att en ljudinspelning på målarfärg som torkar framstår som mer exalterande.
Så medan Liverpool hade som vana att försöka avgöra matcherna i första halvlek och sedan hänga i för glatta livet eller dryga ut avståndet i målskillnad var Chelsea laget som låg tillbaka, höll tätt, rullade boll och väntade ut samt jagade musten ur motståndarna för att med hjälp av ett eller annat byte sätta in stöten i andra halvlek. Under den här 16-matcherssviten nätade Chelsea 11 mål mellan minut 60 och 72, så det var ofta med timmen spelad som motståndarna till slut hade nötts ner och Chelsea slutligen fann en väg igenom. Att laget vägde tyngst ju längre matchen led märktes också på att de under säsongen gjorde 15 mål från minut 80 och framåt.
Chelsea åkte ut i femte rundan av FA-cupen borta mot Manchester City och i Ligacupen tog det stort borta mot Sunderland, även det i den femte omgången.
I Champions League förlorade laget båda mötena med Basel i gruppspelet, men vann övriga matcher och gick vidare till åttondelsfinal mot Galatasaray. Det blev 1-1 borta följt av 2-0 hemma och en biljett till kvartsfinalen där PSG väntade.
PSG vann hemma med 3-1 efter ett sent 3-1-mål i den 93:e minuten. Chelseas mål på bortaplan visade sig dock vara avgörande när returen i London slutade 2-0 till engelsmännen. I semi stod Atlético Madrid för motståndet och Chelsea höll 0-0 borta i det första mötet. Jag var nog inte ensam att hålla Chelsea som favorit att avancera och i ännu högre grad när Fernando Torres gav laget ledningen efter 36 minuter. En kvittering av Adrián precis före halvtidsvilan gav dock spanjorerna övertaget tack vare bortamål och två mål till av Atlético spikade igen kistan för Chelsea. Nära var ordet för Mourinho under sin första säsong i comebacken.
Sommarövergångar
IN
Cesc Fàbregas, mitttfältare, Barcelona, £27m
Diego Costa, anfallare, Atlético Madrid, £32m
Filipe Luís, vänsterback, Atlético Madrid, £15,8m
Didier Drogba, anfallare, Galatasaray, fri transfer
Loïc Rémy, anfallare, Queens Park Rangers, £10,5m
UT
David Luiz, mittback, PSG, £50m
Samuel Eto’o, anfallare, Everton, fri transfer
Henrique Hilário, målvakt, avslutade karriären
Jhon Pírez, anfallare, Getafe B, fri transfer
Adam Nditi, mittback, släppt av klubben
Sam Hutchinson, högerback, Sheffield Wednesday, fri transfer
Ashley Cole, vänsterback, Roma, fri transfer
Frank Lampard, central mittfältare, New York City, fri transfer
Demba Ba, anfallare, Besiktas, £4,7m
Patrick van Aanholt, vänsterback, Sunderland, £1,5m
Milan Lalkovic, vänsterytter, Mladá Boleslav, fri transfer
Romelu Lukaku, anfallare, Everton, £28m
Isak Ssewankambo, högerback, NAC Breda, fri transfer
Daniel Pappoe, mittback, Brighton & Hove Albion, fri transfer
George Cole, mittfältare, Brighton & Hove Albion, fri transfer
Billy Clifford, mittfältare, Walsall, fri transfer
George Saville, offensiv mittfältare, Wolverhampton, £1m
Lån UT
Tomás Kalas, mittback, FC Köln, säsongslån
Wallace, högerback, Vitesse, säsongslån
Cristián Cuevas, vänsterback, Club Universidad de Chile, säsongslån
Thorgan Hazard, offensiv mittfältare, Borussia Mönchengladback, säsongslån
Bertrand Traoré, högerytter, Vitesse, säsongslån
Mario Pasalic, central mittfältare, Elche, säsongslån
Lucas Piazon, vänsterytter, Eintracht Frankfurt, säsongslån
Ryan Bertrand, vänsterback, Southampton, säsongslån
Gaël Kakuta, vänsterytter, Rayo Vallecano, säsongslån
John Swift, central mittfältare, Rotherham United, säsongslån
Oriol Romeu, defensive mittfältare, VfB Stuttgart, säsongslån
Joao Rodríguez, anfallare, Bastia, säsongslån
Kenneth Omeruo, mittback, Middlesbrough, säsongslån
Christian Atsu, högerytter, Everton, säsongslån
Stipe Perica, anfallare, NAC Breda, säsongslån
Victor Moses, högerytter, Stoke City, säsongslån
Josh McEachran, central mittfältare, Vitesse, säsongslån
Marko Marin, offensiv mittfältare, Fiorentina, säsongslån
Patrik Bamford, anfallare, Middlesbrough, 1 jan 2015
Fernando Torres, anfallare, Milan, säsongslån
Marco van Ginkel, anfallare, Milan, säsongslån
Nathaniel Chalobah, defensiv mittfältare, Burnley, 1 jan 2015
Islam Feruz, anfallare, OFI Crete, säsongslån
Matej Delac, målvakt, Arles-Avignon
Ulises Dávila, offensiv mittfältare, Teneriffa, säsongslån
Jamal Blackman, målvakt, Middlesbrough, 17 jan 2015
Det finns en hel del intressant att notera från Chelseas övergångssommar. De har värvat tidigare Arsenalmittfältaren Cesc Fabregas för 27 miljoner pund och förstärkt offensiven med Atléticos straffområdesbest Diego Costa som kostade 32 miljoner pund. De fick hela 50 miljoner pund för David Luiz, och Romelu Lukaku som gjorde en lyckad lånesejour i Everton förra säsongen flyttade till Merseyside i en permanent övergång för 28 miljoner pund.
En spelare som ställt till det för Liverpool många gånger genom åren är Didier Drogba och han vände tillbaka till Stamford Bridge på fri transfer. Han lär inte spela lika flitigt som senast han var i Chelsea, men av det jag sett hittills sitter de gamla takterna i och där har José Mourinho förutom Costa en annan forward med mycket stark närvaro i motståndarnas straffområde. Liverpool backade ur Loïc Rémy på grund av medicinska skäl, men Chelsea tog chansen och betalade kring 10 miljoner pund för det.
Bland spelarna som såldes eller släpptes ser vi att gamla Premier Leaguerävar som Ashley Cole och Frank Lampard nu prövar lyckan någon annanstans.
Trots att Chelsea bara värvade fem spelare och gjorde sig av med sjutton har de ytterligare tjugosex spelare utlånade, ett nettominus på trettioåtta spelare ut. En onödigt stor trupp eller många lovande unga spelare kan man tänka.
Säsongen 2014-15
Sena insläppta mål i så viktiga matcher som Manchester City respektive Manchester United borta är inte likt ett Mourinholag, men det rör sig om matcher där ett kryss av många trots allt ses som okej att ta med sig och gör samtidigt att det finns mer liv kvar i ligan. Dessa oavgjorda matcher utgör nämligen Chelseas enda poängtapp så här långt och innebär att de tronar överst i tabellen med 26 poäng efter tio omgångar.
Lägger vi till slutet på den förra säsongen har Chelsea tio vinster och tre oavgjorda på de tretton senaste ligamatcherna.
Ska man leta efter blottor i laget som tryggt och stabilt verkar tåga på mot titeln har den typiska Mourinhodefensiven inte satt sig och laget har bara hållit nollan i fyra matcher. På bortaplan har laget inte hållit tätt på sex matcher.
Förutom Frank Lampard och Robbie van Persie har Jonjo Shelvey och Fraizer Campbell nätat för motståndarlaget efter minut 85, en tidpunkt av matcherna då vi är vana att Chelsea bara spelar av matchen och inte lämnar något utrymme för onödig spänning.
Cesc Fabregas har redan gjort 1 mål och spelat fram till ytterligare nio den här säsongen. Överlägset bäste målskytt är annars Diego Costa som på åtta framträdanden har gjort imponerande 9 mål.
Vid sidan av Fabregas har Branislav Ivanovic, Eden Hazard, Nemanja Matic, Gary Cahill och John Terry spelat samtliga matcher i Premier League. Till övriga positioner i förstaelvan kan vi addera Thibaut Courtois (9), Oscar (8) och Cesar Azpilicueta (8).
Skador & Avstängningar
Azpilicueta hade stått på nio matcher om han inte blivit utvisad mot Crystal Palace förrförra helgen. Han är tillbaka till matchen mot Liverpool och går sannolikt in från start.
Jan Obi Mikel kan vara tillbaka efter en knäskada medan Loïc Rémy väntas återvända först efter landslagsuppehållet.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 64 vinster, 30 oavgjorda och 48 förluster
Totalt Premier League: 17 vinster, 8 oavgjorda och 18 förluster
På Anfield: 46 vinster, 15 oavgjorda och 10 förluster
Premier League på Stamford Bridge: 13 vinster, 4 oavgjorda och 5 förluster
Efter att ha varit lite av en mardrömsmotståndare i ligan har Liverpool nu bara förlorat fyra och vunnit sju av de fjorton senaste mötena i Premier League. Det går att spåra en klar José Mourinho-effekt eftersom det knappast är en tillfällighet att sju av de nio senaste vinsterna som Chelsea har mot Liverpool har kommit under hans ledning.
Chelsea har bara förlorat en av de senaste sex matcherna mot Liverpool i liga eller cup och de kan vid seger på lördag vinna två raka bortamatcher mot Liverpool för blott andra gången i klubbens historia. Det tidigare enda tillfället ligger nu inte särskilt långt tillbaka i tiden. Mellan 2003 och 2005 vann Chelsea tre säsonger i rad på Anfield.
Jag besparar er smärtan av att återkalla detaljer kring hemmamatchen mot Chelsea i våras och bläddrar snabbt vidare bakåt i historien.
2012-13
Det näst senaste mötet lagen emellan på Anfield i april 2013 slutade 2-2 efter att Suarez räddat en poäng för Liverpool på stopptid, men det som alla minns bäst är när Suarez satte tänderna i Ivanovic underarm tidigare i halvleken, något som gav tio matchers avstängning för forwarden.
2011-12
Året före var det muntrare när Liverpool komfortabelt vann med 4-1 i Kenny Dalglish sista hemmamatch som manager, men det var ändå bara en klen tröst efter en mycket svag ligasäsong och efter att Liverpool tre dagar förlorat mot Chelsea i FA-cupfinalen i matchen mellan lagen som verkligen betydde något.
2010-11
Även Roy Hodgson fick ljus i bedrövelsen när Chelsea kom på besök i november 2010. En av de bästa Liverpoolinsatserna under Roy fick vi se och en inspirerad Fernando Torres nätade två gånger i en 2-0-seger.
2009-10
Det här med att det var sista matchen för någon verkar vara ett tema, för i maj 2010 stod Benítez vid Anfields sidlinje för sista gången som Liverpoolmanager. Liverpools nemesis Didier Drogba gjorde som vanligt en monsterinsats och ledde bortalaget till en 2-0-vinst.
2008-09
En mycket ful tackling av Frank Lampard på Torres med timmen spelad skickade Chelseas lagkapten av planen, men hindrade inte Torres från att spela vidare och göra två sena mål som gav en 2-0-seger.
LIVERPOOL
Olika spelare, samma problem
Brendan Rodgers roterade friskt inför matchen på Bernabeu och åsikterna om det tilltaget pendlade mellan allt från ”respektlöst” och ”inte värdigt Liverpool som klubb” till ”de kan i alla fall inte prestera sämre än den påstådda förstaelvan” och ”helt rätt att markera genom att förändra”.
Om Rodgers resignerat inför uppgiften och tänkt att hur han än ställer upp kommer Real Madrid att vinna och att det därför är bättre att spara spelare inför lördagen får vi aldrig veta, oavsett vad som kommuniceras i media, men Brendan har satt sig i en sits som kommer att bli högst obekväm om Liverpool inte vinner, eller åtminstone får med sig oavgjort och en stark prestation, mot Chelsea. I så fall har han lagt alla ägg i en blå korg med hål i botten.
Liverpool gjorde en helt okej insats borta mot Real Madrid i en match som levde ända in på stopptid till skillnad från mötet på Anfield och flera av de nya i elvan tog chansen att sätta press på de ordinarie om en plats i laget mot Chelsea. Men när domaren blåste av kunde jag ändå inte låta bli att reflektera över att Rodgers oavsett toppningen av laget borta mot Newcastle eller en mer reservbetonad elva mot Real stod där med en 0-1-förlust och obehagligt få målchanser i båda fallen.
För vi kan fortsätta att diskutera om det var Emre Can och Lucas Leiva som blandade bort ansvaret på mittfältet, Javier Manquillo som skulle ha täckt inspelet eller Kolo Touré som missade löpningen hemåt i samband med 0-1, och vi kan fortsätta att ondgöra oss när det gäller fasta situationer, men det är långtifrån en katastrof att i matcherna mot Hull (h), Newcastle (b) och Real Madrid (b) totalt ha släppt in 2 mål. Vad värre är, är att det sammanlagda antalet målchanser under dessa 270 minuter kan räknas på en hand och då slipper vi använda alla fingrar.
Det mest svettiga som Liverpool fick till mot Real var ett skott av Adama Lallana från rätt långt håll som smet några decimeter utanför och Iker Casillas med säkerhet hade nått om bollen varit på väg innanför stolpen. Mot Newcastle räknar vi in Martin Skrtels nick en meter utanför och från krysset mot Hull City plockar vi Mario Balotellis två lägen där han visserligen inte får kontakt med bollen vid något tillfälle, men det ändå får räknas som farligheter. Observera att inget av de här fyra lägena resulterade i en räddning där målvakten var tvungen att ha kontakt med bollen.
Nyckeln för att låsa upp matchbilden
I fjol var ”det tidiga målet”, ofta tack vare en fast situation, en språngbräda som Liverpools fartfyllda omställningsspel kunde ta avstamp från med motståndare som var tvungna att överge en alltför tillbakalutad matchplan. Den här säsongen har vi bara vid ett tillfälle tidigt hittat nyckeln att låsa upp matchbilden med och det var på White Hart Laner när Raheem Sterling öppnade målskyttet redan i den åttonde minuten. Av en händelse är det också den enda matchen den här säsongen, alla turneringar inräknade, i vilken Liverpool har tagit en komfortabel seger. Dessutom såg spelet mycket bra ut över hela planen.
Det är knappast en chockerande nydanande insikt att ett tidigt mål gynnar ett lag, men för Liverpool förklarar det en stor del av den enorma skillnaden i hur framför allt förstahalvlekarna har sett ut efter jämfört med före sommaren. Sedan går det utan alltför mycket fotbollsforensik att härleda de tidiga målen till individuella spelare, så man kan fastna i en hönan-och-ägget-cirkel där de tidiga målen berodde på att vi hade ett bättre lag och ett bättre lag innebar att vi lättare gjorde mål och då även tidiga sådana. Men även med Sturridge och Suarez tillgängliga såg vi mot slutet av den förra säsongen att laget uppträdde mer krampaktigt och frustrerat när motståndarna lärt sig av Liverpools tidiga överkörningar och började backa hem med dubbla backlinjer. Vi supportrar, och i ännu högre grad spelarna, ska akta sig för att tro att Sturridges återkomst efterskada utgör en universalkur för Liverpools spel.
Nära nedflyttningsform
Matchen mot Newcastle avslutade en sjumatcherssekvens i Premier League med på papperet enklare motstånd, en period som jag både hoppades och trodde skulle innebära ett befästande av en topp 4-position för Liverpool. Här skulle laget kunna samla poäng även om inte allt stämde medan nyförvärven anpassade sig och lagspelet började flyta allt mer. Så fel jag hade.
Av 21 möjliga poäng såg jag 16 poäng som inte alltför överdrivet optimistiskt. Hemma väntade Aston Villa, Everton, WBA och Hull medan West Ham, QPR och Newcastle stod för motståndet på bortaplan. Det stannade vid 8 poäng. Ändå, om än en klen tröst, ligger Liverpool inte fler än 6 poäng bakom fjolårstempot och hade vi bara sluppit Jagielkas stopptidsträff och att Balotelli träffat bollen mot Hull skulle det bara ha skiljt en pinne jämfört med för ett år sedan förutom att Liverpool legat på fjärde plats.
Spelschemat har alltså varit rätt gynnsamt under två månader och flera av de väntade konkurrenterna om topp 4-platserna har gått knackigt. Liverpool har dock inte lyckats utnyttja det gyllene tillfället och det säger sig självt att när motståndet blir svårare och topplagen varvar igång växer utmaningen än större.
Det är ingen idealsituation för nyförvärv att komma in i ett lag som hackar och där det börjar pratas om måstematcher redan före december, men det rör sig samtidigt om proffs för mångmiljonbelopp och då måste man kunna begära att de inte bara ska kunna äta från dukat bord.
Källor: BBC Sport, liverpoolfc.com, stats.365football, en.wikipedia.org
