Inför: Liverpool - Manchester City
Titelkamp på Anfield när Liverpool tar emot Manchester City i ett möte som kommer att ha stor betydelse för var ligaguldet hamnar den 11 maj. Matchen ges en extra mäktig inramning av 25-årsdagen av Hillsborough och ute på planen matchas Premier Leagues två bästa forwards mot varandra eftersom Sergio Agüero är tillbaka efter skadeuppehåll. Det finns flertalet av andra spelare och dueller att hålla ögonen på, förutom frågan om det blir en tillknäppt nervös tvekamp eller ett böljande sjöslag? Match
MANCHESTER CITY
Januariövergångar
Den enda förändringen i seniortruppen var att forwarden John Guidetti lånades ut till Stoke City resten av säsongen.
På reserv- och akademisidan gick Harry Bunn (Huddersfield), Abdisalam Ibrahim (Olympiakos) och Mohammed Abu (Strømsgodset) på fri transfer medan Albert Rusnák och Emyr Huws gick på lån till Birmingham City resten av säsongen.
Säsongen 2013-14
Manchester City har vunnit 14 av 15 hemmamatcher, där det enda nederlaget är en 0-1-förlust mot Chelsea den 3 februari. På bortaplan har de ett mer mänskligt facit med 8 4 4 och 32-19 i målskillnad efter 16 omgångar. Vi ska då komma ihåg att laget bara vann en och förlorade fyra av de sex första bortamatcherna av säsongen och deras bortafacit på de tio senaste är 7 3 0 med 27-10 i målskillnad. Det är ett facit som få lag i Premier League kan matcha ens på hemmaplan under samma period.
Under de åtta senaste bortamatcherna har Manchester City bara släppt in ett enda mål före halvtidsvilan. De har vunnit sexton och bara förlorat en match av de tjugo senaste räknat både hemma och borta. Det är Southampton, Norwich och Arsenal som lyckades knipa en poäng hemma mot City förutom Chelsea som vann på Etihad.
Det närmaste en dipp Manuel Pellegrinis lag har kommit under säsongen är i början av februari när 0-1 hemma mot Chelsea följdes upp av 0-0 borta mot Norwich och 0-2 hemma mot Barcelona i Champions League (de vann också hemma mot Chelsea i FA-cupen under den perioden ska sägas). Den följande hemmamatchen mot Stoke var inte övertygande och det dröjde till den 70:e minuten innan Yaya Touré lugnade nerverna och rätade upp kursen igen. Det var en mycket betydelsefull seger.
I de omvända mötena (Liverpool hemma, Sunderland borta, etc.) sett till de sju matcher som återstår för City tog de 15 poäng tidigare under säsongen. För Liverpool är motsvarande siffra 7 poäng på fem matcher.
Lätt cupframgång
Via sex raka segrar och 22-2 i målskillnad lyfte Manchester City pokalen i Ligacupen. I FA-cupen tog det dock överraskande stopp redan i kvartsfinal när Wigan precis som i finalen i fjol stod som det vinnande laget. Särskilt förvånande eftersom matchen spelades på Etihad.
I en grupp med Viktoria Plzen, CSKA Moskva och Bayern München slutade City på andra plats och lottades mot Barcelona. Det blev 0-2-förlust hemma och 1-2-nederlag på Camp Nou där Vincent Kompanys tröstmål gjordes i minut 89 och dubbelmötet var inte spännande särskilt länge
Skador
Sergio Agüero är tillbaka efter att ha missat fem matcher med en hamstringskada och dessförinnan dragits med fler skadebekymmer som gör att han bara startat 15 ligamatcher den här säsongen.
Yaya Touré har skakat av sig en lättare skada och är spelklar.
Mittbacken Matija Nastasic är bortfarande knäskadad.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 75 vinster, 40 oavgjorda och 40 förluster
Totalt Premier League: 13 vinster, 12 oavgjorda och 6 förluster
Hemma mot Man City: 46 vinster, 17 oavgjorda och 13 förluster
Premier League hemma mot Man City: 10 vinster, 3 oavgjorda och 1 förluster
De senaste tio mötena har slutat med en Liverpoolvinst, sex kryss och två klara 3-0-segrar samt 2-1-vinsten den 29 december 2013 som Manchester City tog på Etihad Stadium. 2-2-resultatet när lagen möttes i Manchester i februari såg till att Liverpool inte förlorade fyra raka borta mot City för första gången sedan säsongen 1936-37.
Totalt sett dock bara sex förluster mot City under Premier Leaguerean och sju nederlag på 41 möten i ligan räknat både hemma och borta. De nyss nämnda 0-3-nederlagen tillsammans med matchen i december är Liverpools enda mot Manchester City på 18 liga- och cupmöten, men har samtidigt mer relevans då de hör hemma i den tid då det ”nybyggda” Manchester City spelar.
På Anfield har Liverpool haft ett tydligt övertag och vi får backa till den 3 maj 2003 för att hitta den senaste Citysegern borta mot Liverpool. Då prickade Nicolas Anelka in två mål från straffpunkten i en 2-1-vinst.
Den Anelkadubbeln markerar Citys enda vinst på Anfield under 31 år eller 24 matcher. Räknat sedan 1953 eller på 40 matcher har de bara vunnit två gånger framför The Kop.
Liverpool har nätat i samtliga av de 19 senaste hemmamatcherna mot Manchester City och i 32 av de 33 senaste matcherna mot City på Anfield. Den senaste 0-0-matchen spelades i augusti 1986.
Tillsammans har Liverpool och Manchester City nätat 92 gånger före halvtid i säsongens Premier League.
Joe Corrigan mötte som Cityspelare Liverpool vid 28 tillfällen 1968-82 innan han blev målvaktstränare på Anfield. Ingen annan spelare i City har mött Liverpool så många gånger.
Topp 3 och alla andra
Det ligger på något sätt i en supporters natur att alltid vänta sig det värsta och väldigt sällan vara nöjd, så kanske är det därför jag varnar för att Liverpools tidigare hemmamatcher inte kan användas som måttstock för de kommande två hemmamötena med Manchester City och Chelsea.
Det räcker att titta på tabellen och väga in matcherna mellan topplagen för att konstatera att det finns två grupper av lag i Premier League: Liverpool, Chelsea och Manchester City står i en klass för sig och så har vi alla andra. Arsenal var länge en lågoddsare till ligaguldet och någon kanske reagerar på att jag inte inkluderade dem, men orsaken sammanfattas i 3-6 mot Man City, 1-5 mot Liverpool och 0-5 mot Chelsea. Är det verkligen en titelkandidat vi talar om här?
En annan intressant siffra i sammanhanget är att av de 75 straffar som har blåsts i Premier League den här säsongen så har 26 stycken (35 %) tilldelats nuvarande topp 3-lag.
Det framstår allt mer som att ligan kommer att avgöras baserat på de inbördes mötena mellan lagen på topp tre, ofta bara separerade av ett mål i matcherna. De har trots en och annan fadäs mer eller mindre pulvriserat resten av ligan, så det lag som presterar bäst i de fyra mötena med konkurrenterna har goda chanser att sluta överst.
Hittills har vi:
Chelsea-Man City 2-1
Man City-Liverpool 2-1
Chelsea-Liverpool 2-1
Man City-Chelsea 0-1
Vi ska alltså akta oss för att bunta ihop ett lag som Manchester City med Arsenal eller Tottenham och räkna med en överkörning med några måls ledning efter en halvtimme även om det finns anledning att ha stort självförtroende.
Liverpool är i bättre slag än när lagen möttes i december och den här gången finns Steven Gerrard och Daniel Sturridge med i startelvan. Liverpool hade på Etihad vidare flera goda kvitteringsmöjligheter genom Raheem Sterling, Jordan Henderson, Glen Johnson och Philippe Coutinho, något som gjorde att en 1-2-förlust inte speglade matchbilden helt, och på söndag måste effektiviteten finns på plats i mycket större utsträckning.
Lägg till det att matchen spelas hemma, där Anfield kommer att vara mer uppumpat än en Belgian Blue dagen före slakt inför en av de mest avgörande ligamatcherna på två decennier och dessutom den extra laddning som finns på grund av 25-årsdagen av Hillsborough på tisdag.
Misstagen straffas hårt
En orsak till respekten är att City som helhet är starkare och att de kan erbjuda en kraftig offensiv utan att öppna upp laget och blotta sig likt Arsenal, Everton, Tottenham och Manchester United. Med undantag av våra blå grannar har de därför troligtvis trivts så bra borta där motståndarna har gjort jobbet åt dem medan de inte har haft lika stor press att spela ”positiv fotboll”. Manchester United sticker ut klart här med 33 poäng borta och 24 poäng hemma. Manchester City har också i jämförelse med ovanstående kvartett mer välslipade spetsar och fler offensiva möjligheter att förvalta tappade bollar på mittplan, fasta situationer och individuella misstag i allmänhet.
En annan aspekt av Manchester Citys spel som var särskilt tydlig under den första halvan var förmågan att maximera utdelningen med en enastående effektivitet under deras dominerande skeden i matcherna. Snarare än långa perioder av ihållande press bjöds sekvenser av bollkontroll följt av eruptioner med täta mål som avgjorde matcherna.
När det gäller vikten av att inte bjuda på misstag behöver vi inte blicka längre tillbaka än hemmamatchen i fjol. Det var en av Liverpools främsta prestationer i ligan under hela säsongen och Manchester City, som var en titelkandidat även då, hade mycket svårt att hantera Liverpools press och kom för ovanlighets skull ingen större vart framåt. Men vad spelar det för roll när en vind passning av Steven Gerrard ställer det egna laget, Pepe Reina missar en utboxning och Martin Kelly fipplar med mottagningen i en härlig defensiv trippeltragedi som leder till kvittering. Ny ledning för Liverpool bara minuter senare innan Martin Skrtel och Reina kombinerar tio minuter från slutet i en insats man inte ska behöva se på den här nivån.
Ett halvår tidigare var ett, under säsongen långa perioder, miserabelt Liverpool nära en fin skalp på Etihad när laget vände 0-1 till 2-1 tack vare ett vänsterskott på distans av Daniel Sturridge före halvtidsvilan och en halvvolley av Steven Gerrard en dryg kvart från slutet. Sedan är dock Reina igång med den där märkliga utflykten mot hörnflaggan ni säkert minns trots att Martin Skrtel hade Agüero i siktet. Tyvärr hade Reina mot slutet en tendens att vara som sämst i de stora matcherna och mötena mot Manchester City var det yttersta beviset på detta.
Det ska sägas att sämre lag än Manchester City hade kunnat koka ihop något av den soppan, men när det är de himmelsblå som står på andra sidan kan vi räkna med mål i de allra flesta fallen.
Vi vet också att Liverpool under säsongen trots alla mål som är gjorda har bränt mängder av möjligheter hemma som lite har glömts bort i alla storsegrar, men det finns matcher som i 2-0-läge plötsligt från igenstans fått nerv när bortalaget har nätat på sin nästan första målchans och sedan är det darr på ribban innan Liverpool gör 3-1, 4-1 och eventuellt 5-1. Det finns också en handfull uddamålssegrar där man efter matchen har svårt att förstå hur det över huvud taget kunde bli spännande, så ensidigt som det långa stunder var.
Särskilt slagkraftiga spelare
Även om vi kan peka mot att Joe Hart, som för bara något år sedan visade upp en nästan komplett målvaktspalett och med erfarenhet skulle bli den givne förstemålvakten i England, blivit frikostigare med utflykter och tavlor samt att Martín Demichelis inte är den bäst lämpande för en högt spelande backlinje och snabba spelvändningar, är det nog det närmaste vi kommer svagheter i Manchester City och återigen understryker jag vikten av att Liverpool spelar på lagets egna styrkor snarare än motståndarnas svagheter.
Tittar vi i stället på hoten hos motståndarna finns det mycket att se upp med. Manchester Citys ytterbackar Pablo Zabaleta och Aleksander Kolarov skapar en stark offensiv bas till det offensiva mittfältet framför och är dessutom mycket närvarande på fasta situationer.
På det centrala mittfältet hittar vi en av de spelare som redan är mest givna i säsongens lag i Premier League, nämligen den tungt majestätiske Touré som har spelat fram till fem och själv nätat totalt 18 ligamål, åtta av dem på fasta situationer. Passningsstatistiken är 90,1 %.
Näst bäste målskytt i Manchester City den här säsongen, och den ende i ligan som kan matcha Luis Suarez tricks på små ytor, är Agüero som återvänder till laget i den här matchen. Nästa säsong kan vi förhoppningsvis, när inte avstängningar och skador stjäl matcher, få ett riktigt race om skyttligatiteln dem emellan. Edin Dzeko (11) och Álvaro Negredo (9) har i Agüeros frånvaro fyllt på med målen.
Agüeros offensiva utflykter i straffområdet och vikten av att inte öppna för Tourés bössa till trots är den spelare jag fruktar mest under 90 minuter den lille trollkarlen David Silva. 6 mål och 9 assist samt bakom de siffrorna delaktiga i mängder av anfallsuppbyggnader och blotta tanken på hans dueller med Jon Flanagan har givit mig lätt frossa under hela veckan.
LIVERPOOL
Klubbens ägare kommer att vara på plats för söndagens match och Tom Werner närvarar även vid minnesstunden för Hillsboroughkatastrofen på tisdagen. Senast de besökte Anfield var i samband med hemmamatchen mot Aston Villa, inte ett gott omen eftersom det är en av blott två matcher som Liverpool har tappat poäng i på hemmaplan och det finns de som menar att Rodgers överoptimistiska och naiva taktik mot Villa var en följd av att han ville visa upp lagets styrkor inför ägarna. Man kan förstå att han ville passa på eftersom det var Henry och Werners första match på Anfield sedan Rodgers tillsattes i juni 2012…
Elvan kräver offensiv
Jag har svårt att se att Brendan Rodgers till den här matchen skulle börja mixtra och göra något annat än att ställa upp med den sedvanliga elvan som skapar och förutsätter en hög press samt offensiv inställning för att bäras upp. Det finns inte ett så starkt försvar och stomme i laget att det kan hantera ett lag av Manchester Citys kaliber om det inte prioriterar de egna styrkorna och med det menar jag att Liverpool inte ska ha som matchplan att stoppa Citys offensiva hot och invänta lägen utan att försvara motståndet genom att själva vara starka. Det innebär samtidigt risk för några riktiga käftsmällar, förutsatt att inte alla gör jobbet bakåt. I bortamatchen mot Arsenal, till viss del i bortamatchen mot Chelsea och i hemmamatchen mot Aston Villa har Rodgers experimenterat lätt, något som verkligen inte har betalat sig, men är förståeligt andra säsongen in på hans uppdrag. Det finns inte utrymme för några tester i skarpt läge på söndag.
Det som vi har fått se den här säsongen från Rodgers och Liverpool är en långsiktig strategi och spelarhantering som har burit frukt i förtid, säkert något överraskande även för Rodgers, och därför ser jag det som självklart att han och Liverpool ska ta sig an den här matchen med blicken riktad högt och långt framåt. Hellre åka på en 2-4-förlust med en idé som alla tror på och som fungerar i grunden, men tiden kanske inte var mogen för, jämfört med att växla ner till ett gnetande som råkar nå 1-1.
När jag ändå nämner resultat ska vi vara ärliga och konstatera att om Manchester City vinner så går Liverpool knappast om dem på resterande fyra matcher och blir det oavgjort svänger taktpinnen över till City som har ett tydligt men inte avgörande övertag. Pellegrinis mannar har fördelen att Liverpool och Chelsea möter varandra i omgång 35 och dessutom har City en bättre målskillnad som gör att de trots eventuellt poängtapp mot Everton (övriga matcher räknar jag med att de vinner) kan knäcka Liverpool vid ett likaläge i poäng. Chelsea blandas på allvar in vid ett kryss på Anfield på söndag. Vinner Liverpool är kommandot fortfarande i röda händer. Man kan se det som att kryss eller förlust är ungefär lika illa, men trots allt är förlust att kyssa bucklan adjö och att väga det mot betydelsen av att vinna… tja, det ska bli mycket spännande att se hur lagen tar sig an matchen – från avspark och beroende på vad som händer under matchen. Men det faktum att Manchester City kommer att ha avgörandet i egna händer vid kryss tror jag spelar in för Pellegrinis taktik.
Ta vara på tillfället
Jag var med tanke på hur matchen utvecklades sig oförklarligt nervös inför matchen på Old Trafford härom månaden och jag var ännu mer nervös inför matchen på Upton Park förra helgen, den gången mer med rätta. Ända sedan slutsignalen mot West Ham som förkunnande att Liverpool vunnit sin nionde raka match i Premier League har jag mått lite dåligt, varit lättirritabel inför söndagens match och spelat upp olika scenarion för att förbereda mig på det mesta. Det är inte samma nervositet som inför de nyss nämnda matcherna, eftersom de hade en prägel av att det enda vi kunde göra var att förlora chansen och omintetgöra den möjlighet som nu ligger framför oss mot Manchester City, snarare än att vinna något.
Manchester City har ligans mest kompletta trupp och är ligans på pappret bästa lag samt har grym form sedan en halv säsong tillbaka, så nervositeten bottnar inte i att Liverpool kan förlora, utan att det är så sällan man i förväg vet vad som är definierande ögonblick. Säsongerna 2001-02 och 2008-09 slutade Liverpool tvåa, men vi var sista tredjedelen av de säsongerna hela tiden just tvåa och jagade i en roll där det krävdes två matchers nollande av Arsenal respektive Manchester United samtidigt som Liverpool gick fullt för att komma upp jämsides. Laget var bara nära titeln rent placeringsmässigt om ni frågar mig.
Oavsett om du har hållit på Liverpool sedan i går eller hela ditt liv tror jag du backar upp mig i att vi vill se laget spela en tempostark och offensiv fotboll i matcher som betyder något och göra detta mot bakgrunden av en mäktig inramning. En hemmamatch i ligaledning mot den främsta konkurrenten om titeln, inramat av 25-årsdagen av Hillsboroughkatastrofen parallellt med att den nya rättegången för slutgiltig rättvisa rullar, samtidigt som klubben och lagets spel andas större optimism än på länge kan knappast uppfylla våra önskningar ytterligare. Jag hoppas att både du och jag under matchen så väl som efteråt kan ta med oss detta, oavsett vad som händer.
Siffror och statistik från BBC Sport, stats.football365.com, en.wikipedia.org, whoscored.com, premierleague.com
