Inför: Liverpool - Villarreal

Ett sent mål som avslutning på en ultradefensiv insats ger Villarreal lätt fördel inför returen på Anfield. Ett bortamål för spanjorerna skulle ge Liverpool en mycket tuff utmaning, men vi minns alla vad som hände mot Borussia Dortmund.

VILLARREAL CLUB DE FÚTBOL, S.A.D.

För bakgrund och historik, se införrapporten till det första mötet.

Det är lustigt det här hur en matchbild och match kan vrida och vända på sig, göra en besviken för att sedan överraska positivt, lura en iväg i fel riktning för att när slutsignalen ljudit sluta exakt som väntat.
För för allt vad Joe Allens en-mot-en, Roberto Firminos stolpskott, den felaktiga avblåsningen på Adam Lallana som skulle ha resulterat i straffspark och över 90 minuter av nästan felfritt försvarsspel mot ett utpräglat defensivt hemmalag stod vi lik förbannat med 1-0 till Villarreal när domaren blåste av. En fåmålsmatch där Villarreal vann hade lägst odds före avspark och att jag följde den riktningen med mina spel var en klen tröst när Adrián Lopez med matchens sista anfall justerade förutsättningarna för avancemang till det sämre.

Villarreal överraskade i grunden inte med sin matchplan. Det räcker att ha sett några halvlekar från El Madrigal eller ögna igenom resultaten på hemmaplan de senaste åren för att inse att det inte var någon svängdörrsrumba som väntade. Dock lyckades de med konststycket att spela extremt utpräglad bortaplansfotboll – hemma. Jag har svårt att erinra mig ett enda tillfälle när Liverpool som gästande lag har mött ett så defensivt betonat motstånd, undantaget möjligtvis José Mourinhos lag på bortaplan, men de kunde åtminstone knyta upp några knappar i blusen på Stamford Bridge.

Var det ett tecken på respekten för Liverpool och hur rädda Villarreal var för att öppna sig och offra nollan bakåt efter att ha sett Borussia Dortmund kollapsa och Liverpool få igång målskyttet senaste månaden? Det vore kanske att sträcka på sig lite väl mycket, men något fick dem att tänja sin återhållsamhet extra hårt.

Det är nästan svårt att föreställa sig hur Marcelino García Toral skulle kunna vrida ner offensivlustan ännu mindre och kondensera lagt ytterligare, men med 1-0 i ryggen och vetskapen om hur tungt ett bortamål på Anfield väger kan vi räkna med att Liverpool inte bara måste föra i dansen, utan också skriva ner stegen, komponera musiken och bjuda in orkestern.

”Glöm inte att det bara är lite mer än tre år sedan vi låg i andradivisionen, men kompetent folk har arbetat hårt både som individer och grupp. Laget måste alltid komma först.

Det är både med tillfredsställelse och tacksamhet jag tar in att vi har nått semifinalen. Vi har hopp om att vi kan slå ut Liverpool, men oavsett kommer vi att försöka att njuta av upplevelsen. Vi är priviligierade som får spela den här semifinalen.

Jag är mycket nöjd med det jobb som spelarna har lagt ner. Vi har tagit oss igenom många spelare och några tillfällen har vi saknat spelare, men jag är stol över hur laget har lyckats hävda sig. Oavsett om vi har varit favorit eller inte har vi tagit alla motståndare på allvar.”
                                                                                       García Toral inför matchen
Gärna fotbollshjärna

Inte heller kan vi säga att det var förvånande att Villarreal låg och lurpassade på bolltapp och att det var något vi förväntades vara tvungna se upp med. Därför var det synnerligen irriterande att vi i slutminuterna bjuder på inte mindre än två lägen som kom som en följd av detta. Låt gå att misstag är vanligare i slutet när hjärnan börjar bli mosig, men nog borde vi ha blivit förvarnade av Jordon Ibes drällande på vänsterkanten i kamp med två motståndare som ledde fram till Simon Mignolets vassa räddning på Cédric Bakambus avslut? Det hinner dock bara gå fyra minuter minut innan det är Lallana som tätt uppvaktad av två hemmaspelare försöker sig på ett för svårt dämpningsnummer på Christian Bentekes skarvnick. Därefter missar Alberto Moreno en stötbrytning vid mittcirkeln och blir förbiskarvad, och slutligen ser Kolo Touré ut som att han lider något av den smäll han fick en stund innan.

En lika grov miss åt andra hållet bjöds vi däremellan när för ett kort ögonblick Liverpool verkade avgöra hela dubbelmötet med en sen knock. Vi skulle efteråt ha talat om de matchavgörande aktioner när Mignolet räddade Bakambus avslut, hur Castillejos följande hörna blev till en kontring och Morenos framspelning till Ibes 1-0-mål.

Moreno, som vi ska komma ihåg inte är en målskytt utan en vänsterback med 1 mål på femtiotalet matcher i bagaget, väljer att försöka bombardera in bollen i stället för att placera eller använda sig av periferiseendet och släppa in bollen till Ibe. Fyra minuter senare sker lite av en spegling och Liverpool och Moreno, som vi ska komma ihåg inte är en defensiv mittfältare utan vänsterback, får en lektion i fotbollssmarthet. Ibe tar inte hemåtlöpningen som han ska, det har han å andra sidan inte gjort sedan i november, men den stora frågan är vad Moreno med 91:30 på klockan gör inne vid mittcirkeln i en semifinal med 0-0 på resultattavlan.

Min kritik genom åren mot Glen Johnson skulle kunna fylla en dagstidning, men frågan är om inte Moreno är som en reinkarnation av Johnson med en gnutta John Arne Riise i sig, fast lite sämre än Johnson och Riise. Moreno har ingen riktig fotbollshjärna i endera riktningen, han har på tok för låg offensiv poäng (mål+assist), försvinner iväg på utflykter och blottar vänsterförsvaret flera gånger per match. Han gör dock ruscher följt av stenhårda skott (över och utanför), därav Riisekopplingen, men norrmannen hade en högre träffprocent.

Nathaniel Clyne är kanske lika spännande som ett repriserat avsnitt med Vänner från 1997, men han har mer grundläggande försvarsegenskaper på plats och har ett mycket lågt risktagande i sitt spel. Moreno har lite av varje, och för lite av varje.

Villarreal vs Liverpool i Europa League 2015/16
 

0 kommentarer

Mattias Hernermattias.herner@liverpoolsweden.se@liverpoolsweden2016-05-04 21:07:00