Inför: Liverpool - West Bromwich
West Bromwich Albion har endast vunnit två av de tjugofem senaste ligamatcherna och bara en på bortaplan under 2017. Alan Pardew har ärvt ett av Englands formsvagaste lag och lär behöva tid för att sätta sin prägel på det. Everton behövde å andra sidan inte spela fotboll för att få med sig en poäng senast, men inte trampar Liverpool i samma fälla två gånger.
Säsongen 2016/17
En säsong när det räckte med 47 poäng för att sluta så högt som elva tog West Bromwich Albions 43 poäng dem till en fjortondeplats. Rätt bra under omständigheterna och inte minskar det omdömet om vi väger in att de inte vann en enda av de avslutande nio matcherna våren 2016.
Med respass direkt i Ligacupen (förlust på straffar borta mot Northampton Town) och FA-cupen (1-2 hemma mot Derby County) kunde West Bromwich säsongen 2016/17 koncentrera sig fullt ut på Premier League.
Frånvaro av ytterligare distraktion var dock inget som omedelbart gav effekt och efter tio omgångar hade Albion bara vunnit två matcher och tagit 10 poäng, något som räckte till en föga imponerande femtondeplats. Fyra omgångar senare hade laget fördubblat sin poängskörd efter att motståndet Leicester City, Burnley, Hull City och Watford inneburit mer beskedliga hinder och en möjlighet att skjuta upp till en sjätteplats.
Slutet av året såg West Bromwich kamma noll mot Chelsea, Manchester United och Arsenal utan att göra ett mål, men de besegrade Swansea City, Southampton och Hull igen. När Tottenham stod för motståndet i mitten av januari blev det återigen noll mål och noll poäng.
Ni börjar ana en trend här anar jag. Omgång 22-26 väntade Sunderland, Middlesbrough, Stoke City och Bournemouth, vilket resulterade i hela 11 poäng för West Bromwich som befäste sin åttondeposition i tabellen. Ett nytänt Crystal Palace vann på The Hawthorns och Everton blev som väntat för starka på Goodison Park. Så långt kan vi konstatera att West Bromwichs säsong var väldigt förutsägbar. Deras facit på nio matcher mot toppsjulagen var 0 1 9 med 3-20 i målskillnad medan de mot lagen i resten av tabellen endast hade förlorat en match, 0-2 borta mot Bournemouth i september.
När Arsenal väntade hemma och Manchester United borta i omgång 29 och 30 var det väl därför bara att plita ner två nya förluster och noll mål framåt? Nej, Albion vann övertygande med 3-1 hemma mot Gunners och höll United till 0-0 på Old Trafford. Tyvärr för West Bromwich slog trenden över helt, vilket innebär att när Watford borta och Southampton hemma väntade i början av april blev det inte en enda poäng och 0-3 i målskillnad. Gungor och karuseller.
Oavsett tivoliattraktion snurradd det helt fel för West Bromwich under slutet av säsongen och de tog bara en ynka poäng efter krysset på Old Trafford den 1 april. Trots endast 2 poäng på de avslutande nio omgångarna föll de inte mer än från plats åtta till tio. De var då bara 1 poäng och ett minusmål från Southampton på plats åtta.
Fyra placeringar högre och 3 poäng fler än säsongen 2015-16, men det var nog ändå en besvikelse som sänkte sig över Albionfansen när 2016-17 knöts ihop eftersom de var på väg mot något klart bättre inför den sista tredjedelen och inte såg ut att kunna missa att slå poängrekordet i Premier League på 49 poäng från 2012-13. Det är värt att framhålla att de omgång 11-29 höll ett poängsnitt som motsvarar 81 poäng över en hel säsong.
Bäste målskytt i ligan var Salomón Rondón med 8 mål följt av Gareth McAuely som stod för 7 mål.
Sommarövergångar 2017
IN
Matt Phillips, högerytter, QPR, £5,5m
Nacer Chadli, vänsterytter, Tottenham, £13m
Allan Nyom, högerback, Watford, £4m
Hal Robson-Kanu, vänsterytter, Reading, fri transfer
Jake Livermore, defensiv mittfältare, Hull City, okänd summa
Lån IN
Brendan Galloway, vänsterback, Everton, säsongslån
Marc Wilson, mittback, Bournemouth, säsongslån
UT
Panayiotis Artymatas, mittback, Anorthosis Famagusta, frisläppt
Danny Barbir, mittback, fri agent, frisläppt
Sameron Dool, mittback, friagent, frisläppt
Zachary Elbouzedi högerytter, Inverness CT, frisläppt
Darren Fletcher, Stoke City, central mittfältare, fri transfer
Marcus Forss, anfallare, Brentford, frisläppt
Callam Jones, mittback, fri agent, frisläppt
Rahis Nabi, central mittfältare, Burnley, frisläppt
Jordan Piggott, försvarare, fri agent, frisläppt
Callum Pritchatt, vänsterback, fri agent, frisläppt
Jack Rose, målvakt, Southampton, frisläppt
James Smith, offensiv mittfältare, fri agent, frisläppt
Bradley Sweeney, defensiv mittfältare, fri agent, frisläppt
Chay Tilt, högerytter, fri agent, frisläppt
Andre Wright, anfallare, fri agent, frisläppt
Callum McManaman, högerytter, Sunderland, okänd summa
Lån UT
Zhang Yuning, anfallare, Werder Bremen, 30 jun 2019
Jack Fitzwater, mittback, Forest Green Rovers, jan 2018
Shaun Donnellan, mittback, Walsall, 3 jan 2018
Kyle Howkins, mittback, Cambridge United, 12 feb 2018
Tyler Roberts, anfallare, Walsall, jan 2018
Jonathan Leko, högerytter, Bristol City, 30 jun 2018
Kyle Edwards, vänstermittfältare Exeter City, 3 jan 2018
Rekeem harper, central mittfältare, Balckburn Rovers, 30 jun 2018
Kane Wilson, högerback, Exeter City, 3 jan 2018
Säsongen 2017-18
Efter att bara ha hållit nollan i fyra av de trettiofem föregående matcherna inledde West Bromwich Albion med två 1-0-segrar mot lag som förväntas hålla till på den undre halvan. Just den starten laget behövde för att lägga den trista våravslutningen till handlingarna.
De två matcherna i mitten av augusti pekade för Albions del tyvärr inte ut riktningen och därefter har följt fjorton raka matcher utan seger, där laget har gått mållösa från hälften. De nätade två gånger hemma mot Watford, Manchester City och Newcastle, men tog ändå bara 2 poäng från de matcherna.
Tony Pulis höll till den 20 november, varefter Gary Megson vikarierade, innan Alan Pardew tog över som ny manager den 29 november. Pardews första match i sin nya klubb blev en 0-0-match hemma mot Crystal Palace. En match mot ett annat lag i botten som West Bromwich verkligen hade behövt vinna.
På tal om sexpoängare möttes Swansea (5 poäng på tolv matcher) och WBA (7 poäng på tretton matcher) på Liberty Stadium i lördags. Två nervösa lag var märkta av stundens allvar och det enda av värde framför mål var när Jake Livermore nickade i sin egen målbur… Swansea var det laget som försökte mest och fick till slut utdelning för det när Wilfried Bony högg på en lös boll efter hörna och genom ett gytter av ben forcerade in ett blytungt segermål.
Swansea gick in till matchen mot West Bromwich med totalt 27 avslut på mål på femton ligaomgångar, vilket var minst tio färre än det näst sämsta laget i Europas topp 5-ligor. Det faktum att Swans förlorat fler matcher (10) än de gjort mål (8) kan knappast ses som ett gott tecken. Ändå lyckades WBA inte få till fler än ett avslut på mål.
Endast målskillnad håller Pardews lag över strecket där West Ham står på samma poäng och Swansea nu klättrade upp så att de bara ligger 1 poäng bakom.
Inräknat slutet på den förra säsongen har West Bromwich endast vunnit två av tjugofem matcher. Av dessa har de förlorat fjorton och gått mållösa från tretton.
Skadeläget
Yttermittfältarna Matt Phillips (hamstring) och Nacer Chadli (höft) är frågetecken inför onsdagsmatchen.
Craig Dawson, Gareth Barry och James Morrison är borta sedan tidigare.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 61 vinster, 36 oavgjorda och 32 förluster
Totalt Premier League: 13 vinster, 3 oavgjorda och 4 förluster
På Anfield: 37 vinster, 18 oavgjorda och 11 förluster
Premier League på Anfield: 7 vinster, 0 oavgjorda och 2 förluster
Efter fem raka segrar med totalt 10-0 mot Albion i Premier League blev det förlust med 0-1 på Anfield i slutet av april 2012 och säsongen 2012/13 upprepades scenariot med en riktig plattmatch där WBA vann med 2-0 borta den 11 februari 2013. De hade däremellan även vunnit med 3-0 hemma.
West Bromwich tog därmed sin första dubbel mot Liverpool sedan 1966/96 och lyckades vinna på Anfield för andra gången på raken i ligan, något som inte hade hänt sedan säsongen 1936/37.
Den 26 oktober 2013 återställde Liverpool ordningen med en stabil seger på hemmaplan. Två mål av Luis Suarez i minut 12 och 17 lade grunden och i minut 55 fullbordade uruguayanen sitt hattrick. West Bromwich stack emellan med en straff halvvägs in i den andra halvleken innan Daniel Sturridge fastställde slutresultatet en knapp kvart från slutet. I februari 2014 blev det bara 1-1 för Liverpool på The Hawthorns i en match som var den sista före sviten av elva raka vinster.
Säsongen 2014/15 vann Liverpool med 2-1 hemma, där mål av Adam Lallana och Jordan Henderson på var sin sida om Berahinos straff säkrade segern, men nådde bara 0-0 borta mot West Bromwich.
Den 13 december 2015 såg Origis mål i 95:e minuten till att Liverpool slapp en ännu större skam genom att åtminstone ta 1 poäng hemma mot ett av ligans sämsta bortalag och som tillåtits näta två gånger efter Hendersons ledningsmål halvvägs in på den första halvleken.
Den 15 maj 2016 spelade lagen 1-1 på The Hawthorns i ett möte mellan två lag som inte hade mycket att spela för i en inte alltför intensiv drabbning som kanske blir mest ihågkommen för att Jordan Henderson och Danny Ings gjorde comeback efter skada.
När lagen möttes på Anfield i september förra året vann Liverpool avsluten med 21-6, varav 7-1 var på mål, och efter mål av Sadio Mané och Philippe Coutinho i första halvlek borde det således inte ha funnits mycket spänning kvar i matchen. Men oförmågan att utnyttja alla lägen till det punkterande 3-0-målet gav West Bromwich en chans ifall de skulle få in en reducering och när det var dags för deras andra hörna i matchen i minut 82 rasslade det till bakom Loris Karius lika givet som regn på midsommarafton. Albion växte av målet och inte förrän domaren blåste av matchen kunde vi andas ut.
En händelsefattig halvlek avslutades på stopptid med att Roberto Firmino hanterade Lucas nickskarv på en hörna slagen av James Milner på bästa sätt och eftersom det målet var det enda som föll i matchen reste Liverpool hem med alla poängen i april i år.
LIVERPOOL FC
West Bromwich Albion har för mig länge varit det mest identitetslösa laget i Premier League och det jag aktivt väljer bort på tv. Ett lag som sällan till aldrig verkar spela på sina egna styrkor utan alltid har som fokus och matchplan att endast minimera motståndarnas. Till och med det har de lyckats med sämre och sämre, vilket har lett till att de inte ens har varit ett försvarsstarkt lag med spets på fasta situationer, utan en spelidéfattig massa som knappt tar poäng av någon. Att Tony Pulis tvingades lämna kom inte som en chock.
Alan Pardew har en mer offensiv filosofi och att applicera det på ett Pulisindoktrinerad trupp lär inte göras över en natt. Även om Pardew skulle vilja skynda långsamt är det nästan omöjligt att han lyckas etablera än mer försvarsinriktad matchplan än Big Sam hade i derbyt i söndags. Ja, så mycket till derbykänslan blev det förstås inte eftersom Everton var ointresserade och oförmögna att skapa något i fotbollsväg. Över lag har skillnaden mellan de två Merseysidelagen växt sig så stark de senaste åren att det undantaget en benknäckartackling från en spelare i blått har varit svårt att uppleva det som en verklig kamp.
Att Everton knappt ens försökte gjorde det förstås ännu mer smärtsamt att ge dem årets julklapp i form av 1 poäng efter att Wayne Rooneys enda två lyckade bollar först skapade en straffsituation och sedan utgjorde straffsparken in bakom Simon Mignolet. Så fort Dominic Calvert-Lewin hade bollen vid sina fötter och Dejan Lovren i ryggen visste jag att domaren skulle blåsa. Inte för att jag anser att det borde vara straff (domarna i Premier League blåser dock för en mängd saker jag inte anser ska blåsas för, eftersom det är så milda förseelser att de med nödvändighet måste missa en mängd på samma nivå i varenda match), och i det här fallet inte heller ska vara det, men för att det skapar den sekvens av händelser där det är så lätt att fylla i den saknade biten i mitten. En arm höjd med lätt vinkel som utför en långsam rörelse och lätt vidrör en rygg – LUCKA – en spelare som faller. Nog måste det ha varit en knuff i luckan? Om Lovren stod för en knuff såg jag en rallarsving gå ostraffad förbi domarteamet redan på den första hörnan i Manchesterderbyt, vilket inte gjorde kvällen bättre. Nej, videogranskningsteknologin kan inte komma snart nog.
Lovren hade otur och blev utsatt för en spelare som utnyttjade situationen maximalt och en domare som misstolkade den, men samtidigt går det inte att komma ifrån känslan av att det ändå är typiskt att det är Lovren som är inblandad i ännu en sådan situation. I andra änden av planen bidrog Sadio Mané på sitt sätt till att det bara blev 1 poäng genom att avsluta själv i dåligt läge i stället för att lägga upp ett öppet mål till 2-0 för Mohamed Salah och även vid andra tillfällen fattade Mané märkligt korkade beslut. Förutom att bollen inte gick över mållinjen är den kritik som kan riktas mot laget att det efter kvitteringsmålet aldrig etablerades någon rejäl jakt på vinstmålet utan stannade vid ett eller två halvdana anfall.
Det går att ifrågasätta att två spelare som maximerar sina styrkor när de får jobba med omställningar och ytor, det vill säga Salah och Mané, inte skulle prioriteras mot ett motstånd som Everton till förmån för Roberto Firmino och Philippe Coutinho, en spelare som med rejäl arbetskapacitet skapar ytor för andra och en som med briljant blick och magiska fötter låser upp vilket försvar som helst. Samtidigt kan vi säga exakt samma sak om matchen mot West Bromwich som är ett backa-hem-och-satsa-på-fasta-lag om det någonsin funnits ett. Det var inte Jürgen Klopps startelva som var den största skulden i söndags.
Albion har vunnit två av de tjugofem senaste i ligan och bara en av sjutton bortamatcher under 2017. De förlorade dessutom mot ett uselt och formsvagt Swansea senast. Det här är en match som Liverpool inte kan lämna planen efter med något annat än en vinst. Det var å andra sidan förutsättningen inför i söndags också, vilket ytterligare lägger press på laget att verkligen säkra 3 poäng mot Albion. I helgen gick en ypperlig chans att utnyttja Chelseas, Arsenals och Manchester Uniteds poängtapp om intet (okej, Liverpool tog in en pinne på Chelsea, men ni fattar). Fler sådana jackpots kommer inte att dyka upp ofta fram till maj.
Just Arsenal hade varit skönt att lägga mer mark ner till inför mötet den 22 december i den nittonde omgången varefter vi har nått halvvägs. Everton (h), WBA (h) och Bournemouth (h) ska resultera i åtminstone 7 poäng, vilket fortfarande är möjligt att räkna in med två raka segrar före matchen på Emirates. Arsenal ligger 1 poäng efter Liverpool och möter West Ham borta parallellt med Liverpools match mot West Bromwich och tar sedan emot Newcastle på lördag. Så som tabellen ser ut bör vi även se mötet med Burnley den 1 januari 2018 som en sexpoängsmatch, men låt oss hoppas att situationen ser annorlunda ut när vi vänder blad till nytt år.
Källor: BBC Sport, en.wikipedia.org, whoscored.com, liverpool.no
