Inför: Manchester United - Liverpool

Liverpool har tre svaga insatser i ryggen och har förlorat elva av de fjorton senaste matcherna på Old Trafford. Manchester United kommer in med nio raka vinster och en Zlatan som radar upp mål och assist på löpande band för tillfället. Sådan tur är handlar det här mötet om så mycket mer än form och tidigare prestationer och båda lagen har en del att bevisa.

MANCHESTER UNITED FC

Säsongen 2016/17

Tre raka segrar med 6-1 i målskillnad mot Bournemouth, Southampton och Hull City innebar en andraplats i tabellen inför det första landslagsuppehållet. Zlatan hade redan gjort 3 mål och mungiporna pekade uppåt på Old Trafford. Tillbaka efter VM-kvalet började dock problemen hopa sig och det inleddes med en derbyförlust på hemmaplan följt av ett bortanederlag mot Watford.

I hemmamatchen mot Leicester City den 24 september vann Manchester United visserligen klart med 4-1, men det skulle visa sig vara ett undantag snarare än en vändning i spel och resultat. Det blev bara 1-1 hemma mot Stoke City och till bortamatchen mot Liverpool plockade Mourinho med sig en taktik så defensiv att Tony Pulis framstår som va-va-voom i jämförelse. José fick dock precis som han ville med sig 0-0.

Ett pånyttfött Chelsea körde utan problem över United med 4-0 på Stamford Bridge och hemma mot ligans sämsta bortalag Burnley blev det bara 0-0. Inför det andra landslagsuppehållet i november stundade en hemmamatch mot Swansea City som i vanliga fall mest hade setts som en parentes, men med tre raka matcher utan mål framåt och och bara en seger på sju i ligan var pressen stor på Manchester United att leverera. Zlatan bröt en sex matcher lång måltorka med två fullträffar och ledde laget till en 3-1-vinst.

När Premier League återupptogs den 19 november inledde United en svit av tre raka 1-1-matcher mot i tur och ordning Arsenal hemma, West Ham hemma och Everton borta. Läget hade så dags blivit tämligen alarmerande. David Moyes hade inte visat sig mogen uppgiften och satt historiskt låga rekord. Efter kom Luis van Gaal och presterade ännu sämre resultat. På det lyckas Mourinho med konstycket att leda Manchester United till ytterligare bottnar. Det är värt att understryka hur anmärkningsvärt det är att en klubb av den här digniteten inför omgång 15 hade två segrar på tolv matcher bakom sig och bara en på de åtta senaste. Mourinho har ett annat CV än Moyes, men med så exceptionellt svaga resultat undrar jag om han hade överlevt säsongen ut om det inte hade skett en vändning.

Tredje raka usla säsongsstarten satte hård press på Mourinho att vända formen.

Manchester United blev andra lag att besegra Tottenham den här säsongen när de vann med 1-0 på Old Trafford och ett sent mål av Zlatan säkrade 3 poäng borta mot Crystal Palace. Två nya mål av Ibra såg till att West Browmich inte hade något att hämta på The Hawthorns och Mourinhos puls hade gått ner något inför jul- och nyårsprogrammet som erbjöd ett mycket behagligt upplägg för hans lag.

Sunderland avfärdades utan större problem på hemmaplan även om 2-0 och 3-0 dröjde till de sista tio minuterna. Även nästa match spelades på Old Trafford mot ett bottenlag och även i den nätade Manchester United två gånger de sista tio minuterna, men här handlade det om en dramatisk vändning inom loppet av två minuter efter att Middlesbrough tagit ledningen i minut 67 innan Martial och Pogba knappt tjugo minuter senare förvandlade 0-1 till 2-1. Den 2 januari bortaslogs West Ham med 2-0 efter att Sofiane Feghouli kontroversiellt tilldelats rött kort redan efter en kvart.

Trots sex raka vinster i ligan har Manchester United inte bytt position från den sjätteplats de innehaft sedan den 6 november, men läget är givetvis mycket gynnsammare än då med nu bara 2 poäng upp till Arsenal på plats fem och 3 poäng till Manchester City på plats fyra. United som för inte alls särskilt länge sedan såg ut att bli ett mittenlag jämte Everton och West Bromwich skulle vid en seger mot Liverpool skugga bara 2 poäng bakom Jürgen Klopps lag.

Adderar vi resultaten i cuperna ljusnar bilden ytterligare. Sedan nederlaget mot Watford den 18 september har Manchester United spelat tio matcher i FA-cupen, Ligacupen och Europa League med facit nio vinster och en förlust. Adderat till ligan får vi då sammanlagt 17 6 2 på de senaste 25 matcherna och vad som ser ut som allt annat än krisartat redan före de sex raka vinsterna i Premier League.

Det bästa till sist

Manchester United har ena foten i Ligacupfinalen efter 2-0 hemma mot Hull City i veckan och returen väntar den 26 januari. I mitten av februari spelar de sextondelsfinal i Europa League mot Saint-Étienne.

Efter mötet med Liverpool dröjer det innan United ställs mot toppklubbarna i Premier League. Derbyt på Etihad spelas den 26 februari och sedan måste vi en bra bit in i april innan det sker igen. Mellan den 15 april och den 13 maj ställs Manchester United mot Chelsea, Arsenal och Tottenham, förutom att ha en klurig bortamatch mot Burnley under samma period. Många sexpoängare som kan kasta om förutsättningarna i de allra sista omgångarna alltså. Omgång 38 spelas hemma mot Crystal Palace.

Trögt och trött

Det är varit fokus på resultat så här långt, men några ord om spelet kan vara på sin plats. Får du resultaten med dig, men inte har spelet, lever du på lånad tid. Har du spelet, men inte får med dig resultaten, kommer de med tiden om du ges möjlighet att fullfölja din plan. Manchester United och Mourinho hade problemet att de under hösten vare sig hade spelet eller fick med sig resultaten och när David De Gea inte var lika överjävligt bra som de två tidigare säsongern (något som räddade Moyes och van Gaal från ännu sämre resultat) rann poängen iväg.

Det mest slående som neutral (nåja) vid betrakande av Uniteds matcher var hur väldigt långsamt speluppbyggnaden gick och hur passningsspelet som kännetecknade laget under Alex Fergusons ledning var lika avlägset som sommarsemestern en januaritisdag med snöblandat regn i sidled. Det syntes ingen beslutsamhet, ingen tog initiativ och jag kände igen spelet från Brendan Rodgers sista dagar då elva spelare gick ut och förflyttade en boll utan gemensam tanke eller föreställning om vad som var taktiken. Det fanns heller ingen med den individuella briljans som kunde kliva fram och rädda i det läget. Det såg riktigt, riktigt illa ut.

Z-faktorn

7-9 i målskillnad på åtta matcher, där bara en vanns, och de enda två nollorna bakåt kom i 0-0-matcher. Så vad skedde med start i slutet av november och är förklaringen till resultaten på sistone? Även om vi sett ett ohälsosamt antal felaktigt godkända offsidemål för Manchester United på kort tid samt att spelare som Paul Pogba började puttra igång och att Henrikh Mkhitaryan fick upp farten och målade går det inte att komma runt hur oerhört betydelse full en viss svensk forward har varit.

Räddaren i nöden.

Efter 1 mål och 1 assist på elva matcher har Zlatan därefter stått för 12 mål och 3 assist på de tolv senaste matcherna och har själv nätet eller spelat fram till minst ett mål i alla de matcherna utan en (1-0 mot Tottenham). Enbart på de fyra senaste i Premier League står Zlatan registrerad för 4+3.

Det innebär att Zlatan nu står på 13 ligamål, vilket utgör över 40 % av Manchester Uniteds totala antal mål. Det är dock inte bara i antal utan även sett till betydelse som Ibra nätat. Enbart hans mål har vunnit laget 10 poäng den här säsongen, något som endast Diego Costa med 11 mål kan klå. Sadio Mané har vunnit 7 poäng för Liverpool och ligger delad fyra på listan. Närmast bakom Zlatan i den interna skytteligan följer Juan Mata och Pogba på 4 mål, så det råder ingen tvekan om vilken som är Manchester Uniteds överlägset viktigaste spelare för tillfället.

Skadeläget

Zlatan missade semifinalen mot Hull på grund av sjukdom och har ännu inte givits hundraprocentigt klartecken, men det ska mycket till för att Mourinho inte tar ut den svenske anfallaren i elvan.

Försvararen Marcos Rojo kan också komma att återvända efter frånvaro, men backkollegan Eric Bailly respresenterar sitt Elfenbenskusten i Afrikanska mästerskapen och missar matchen.

Tidigare möten (i Liverpools favör)

Totalt i ligan: 55 vinster, 45 oavgjorda, 67 förluster
Totalt Premier League: 13 vinster, 9 oavgjorda, 27 förluster

På Old Trafford: 16 vinster, 25 oavgjorda, 42 förluster
Premier League på Old Trafford: 5 vinster, 4 oavgjorda, 14 förluster

2-0 hemma och 1-1 borta i Europa Leagues kvartsfinal minns vi gärna, men i ligan är det långtifrån lika glada minnen från de senaste mötena med Manchester United och vi måste backa till mars 2014 för att hitta det senaste tillfället då Liverpool besegrade sin rival i ligaspelet. Fyra raka förluster och ett kryss har följt därefter med sammanlagt 2-9 i målskillnad.

Två straffmål och en miss av Steven Gerrard senast Liverpool besegrade Manchester United.

Räknar vi in de tio senaste mötena framstår Manchester Uniteds dominans ännu tydligare. Sju vinster och två förluster till Red Devils favör och att det ofta varit uddamålssegrar skvallrar målskillnaden på 15-9 om.

Endast tre av de 33 senaste ligamatcherna mellan Liverpool och Manchester United har slutat oavgjort, den mest nyliga före höstens 0-0-match var 1-1-mötet på Anfield i oktober 2011. Senast det hände på Old Trafford var i mars 2000.

0-0 på Anfield i september 2005 respektive oktober 2016 är lagens enda mållösa möten på 49 ligamatcher eller 59 möten inräknat cupmatcher. För att hitta en säsong när båda mötena mellan lagen slutade mållösa får vi backa ända till 1919-20.

Nemanja Vidic har blivit utvisad 3 gånger i matcher mot Liverpool, fler tillfällen än någon annan spelare mot något annat lag i Premier Leagues historia. Totalt har matchen sett 16 röda kort under Premier Leagueeran, men det har varit lugnare med utvisningar de senaste åren.

LIVERPOOL

Svagt men ingen svacka

Efter 2-2 mot Sunderland, 0-0 mot Plymouth och 0-1 mot Southampton är det lätt att lyfta fram formsvackastämplen och placera över Liverpool. Resultatmässigt är det svårt att inte dra sig åt det hållet även om svacka är att ta i redan, trots tre raka utan seger och två raka utan mål framåt sedan februari förra året.

Bryter vi ner den svaga sviten och tittar på matcherna var för sig blir bilden något annorlunda. Bortamatchen mot Sunderland kom i slutet av en tärande period och att trötta ben och hjärnor dessutom förfördelades av domaren hjälpte inte. I hemmamatchen mot Plymouth ställde Liverpool upp med ett historiskt ungt lag och även om det i matchstatistik liksom på planen dominerade matchen igenom var det uppenbart att den individuella kvaliteten framåt inte var tillräcklig ens för att ta sig förbi ett division fyralag.

Mot Southampton var det mer utvilade spelare och en starkare elva, men vi mötte ett erkänt starkt hemmalag (fram till spelschemat sabbade Saints chanser att prestera med extremt lite vila under julhelgen hade de 12 4 2 på de senaste 18 hemmamatcherna med Chelsea som enda lag som hade besegrat dem på St. Mary's) och med all respekt för Southampton är jag övertygad om att den kommande matchen mot Manchester United spelade in. Dessutom kan vi inte utvärdera insatserna mot Plymouth och Southampton fullt ut förrän returmatchen har avklarats. Jag har svårt att se Plymouth klara av ytterligare 90 minuter av samma tillbakapressade inställning utan att ge vika och 0-1 från bortamatchen i en tvåmatchserie är långtifrån slutet på historien.

Vi kan heller inte bortse från det föga oväntade att en i grunden tunn trupp, förvisso med en riktigt stark förstaelva, inte klarar av att balansera matcher var tredje med skador på tre spelare i startelvan samtidigt som Sadio Mané saknas. Matchen mot Manchester United är förresten den åttonde raka i Premier League som Liverpool går in till med kortare återhämtningstid jämfört med motståndarlaget.

Det finns saker från de senaste veckorna som ger anledning till oro. En av dem tänker jag bara kort beröra och det är Daniel Sturridges improduktiva och ointresserade insats senast då han knappt vidrörde bollen i offensivt straffområde, sällan återvände för att hjälpa till i speluppbyggnaden och ådrog sig tv-tid främst när han försökte filma sig till frisparkar och straffar. De föregående insatserna var dock något bättre och han är som alla vet i grunden lagets giftigaste straffområdesspelare.

Eländigt Emre!

På pappret har Emre Can flera attribut som gör honom lämplig för Klopps fotboll och som ung, tysk, dynamisk mittfältare som opererar från straffområde till straffområde är jag rätt säker på att han, åtminstone tidigare, har setts som en kugge i Klopps långsiktiga lagbygge. Tyvärr har hans säsong så här långt varit mycket av en besvikelse med många rent av bedrövliga prestationer och efter det där 3-1-målet mot Bournemouth som symboliskt utgjorde kulmen före Liverpools ras i den matchen har Cans spel följt samma trend.

Ljusnar det för Emre Can till våren?

Mot Sunderland var Can en av få spelare som gick in med lätt belastning den föregående perioden och motståndet måste trots hemmaplan räknas som beskedligt. I stället såg Can ut som han hade matchats dubbelt så mycket som de övriga spelarna med stora problem att hålla uppe tempot och mängder av felbeslut. Det är inte alltid så lätt att prestera när lagkamraterna sliter, men det är anmärkningsvärt att Can stod för en av lagets absolut sämsta insatser den dagen. Därnäst väntade ett promenadupplägg hemma mot Plymouth och även inräknat att det inte var förstaelvan som omgav Can förväntar jag mig mer av tysken hemma mot ett lag tre divisioner längre ner. Emre var inte lika svag som mot Sunderland, men det fanns inget som antydde att han trivdes i rollen eller klarade av vare sig att driva upp tempot, markera i duellspelet eller bygga upp anfallen från egen planhalva. Att han togs av efter en timme handlade inte främst om att spara honom till den följande matchen.

Vi kan vara snälla och hänvisa till skadebekymmer under hösten och att det är långtifrån alla spelare som kan gå rakt in i startelvan och prestera som om de hade haft platsen i tio matcher. Men med två matcher i ryggen från start, förtroende och en utgångspunkt som nästan bara kunde gå i positiv rikning levererade Can mot Southampton vad jag menar är hans sämsta insats någonsin i Liverpooltröjan. Detta är bekymmersamt för Liverpool, men givetvis även för Can själv. Det här var tiden på säsongen när han skulle stärka sina aktier i Philippe Coutinhos och Jordan Hendersons frånvaro (dessa spelare har inte samma karaktärsdrag, men de är givna i förstaelvan och puttar därmed undan Can till i bästa fall försteinhoppare), men i stället har Can cementerat en plats som inte ens räcker till bänken. Han ser också högst medveten ut om sin position med en överdriven iver att försöka sig på alltför mycket på en gång. Jag ropar inte "Sälj!" men med en fortsatt marginaliserad tillvaro fram till sommaren står både Klopp och Can inför vad som kan bli ett avgörande beslut till sommaren.

Väldigt viktig som vanligt

Bortamatchen mot Crystal Palace och hemmamatchen mot Manchester City har av olika skäl för undertecknad framstått som nyckelmatcher i förväg. Tabellposition, form, psykologiska faktorer med mera har spelat in och även om det kan hävdas att söndagens möte på Old Trafford per definition alltid är viktig räknar jag in den som vägvisare för den tredje fjärdedelen av säsongen.

Manchester United kan luta sig mot Zlatans hysteriska poängform och lagets sex raka segrar, men de har efter Tottenham ställts mot väldigt svagt motstånd och har tidigare under säsongen inte lyckats prestera mot tabelltoppen. Det blir alltså upp till bevis för dem ur den synvinkeln. Vidare har de genom poängplockandet seglat upp i kampen om topp fyra trots allt, med ett lätt, lätt häng på kampen om titeln. Det finns dock ytterst lite marginal till att öka det gap de just minskat och de har inte råd med att de 10 poängen till Chelsea ökar.

Vad Liverpool anbelangar har lagets ende pålitlige poängplockare vid sidan av Adam Lalllana lämnat för Afrikanska mästerskapen och laget skulle vid en besvikelse på Old Trafford ha fyra matcher utan seger, fyra matcher utan en godkänd insats och Manchester United bara 2 poäng bakom. Jag har ovan givit skäl till varför insatserna mot Sunderland, Plymouth och Southampton såg ut som de gjorde, men mot Manchester United kommer inget annat än en heltänd och fullfokuserad prestation accepteras. Upp till bevis även för Liverpool således.

Källor: BBC Sports, Opta, liverpool.no, whoscored.com, en.wikipedia.org