Inför: West Bromwich - Liverpool
Liverpool reser till The Hawthorns för en match mot ligans näst formsvagaste lag med blott en seger på tretton ligamatcher och detta efter demoleringen i derbyt i tisdags. West Bromwich hämtade liksom Liverpool inte in en enda spelare i januarifönstret och har tunt på forwardsfronten på grund av skador.
WEST BROMWICH ALBION
Säsongen 2013-14
Efter onsdagskvällens 7-målsthriller på Villa Park där West Bromwich tappade 2-0 inom nio minuter till 2-3 en halvtimme senare, kvitterade igen precis före halvtidsvilan och sedan fick se Christian Benteke avgöra från straffpunkten i mitten av andra, föll laget två placeringar till nr 15 och läget börjar bli alltmer prekärt med bara 4 poäng ner till jumboplatsen och en hemskt svag form.
Historien upprepade sig för WBA som i hemmamatchen mot Aston Villa tidigare under säsongen gick upp i 2-0-ledning inom elva minuter, men i slutänden bara fick nöja sig med kryss. Trots den fadäsen var det ändå lite av en formtopp för Albion som vann tre och bara förlorade en av åtta raka matcher under hösten. De bortabesegrade Manchester United, fixade 1-1 hemma mot Arsenal och höll Chelsea till 2-2 på Stamford Bridge i en match West Bromwich borde ha vunnit. Det enda nederlaget under den här perioden var 1-4-matchen på Anfield. Därefter började kräftgången.
Hemskt svag form är verkligen inte att ta i för ligans mest dippande lag undantaget Cardiff (6 poäng på de 13 senaste omgångarna) som bara har vunnit en av de tretton senaste matcherna och tagit ynka 9 poäng på 3 månader! Det är 1-0-segern hemma mot Newcastle den 1 januari som utgör enda ljuspunkt på vägen. Inte ens när de gör 3 mål före paus som på Villa Park, något som det tog dem tio matcher dessförinnan att skrapa ihop, lyckas de ens fixa oavgjort.
För den som inte anser att en tredjedels säsong är tillräckligt lång tid för att konstatera en trend kan vi backa till julen 2012 när West Bromwich efter en stark säsongsöppning låg topp 6. Därefter har de bara vunnit åtta av 42 ligamatcher och en uppryckning krävs väldigt snart för att inte spel i Championship ska vänta till hösten.
Den lilla ljusningen så här långt är att efter matchen mot Liverpool har 15 av WBA:s 24 första matcher spelats mot lag från den övre halvan, fast å andra sidan verkar det hittills inte ha spelat avgörande roll vad motståndarna har för placering eftersom West Bromwich har tagit 12 poäng mot topp 10 och 10 poäng mot lag på den undre halvan.
Hemma på The Hawthorns har WBA gjort 13 mål och tagit lika många poäng.
WBA har ännu inte vunnit en enda av de matcher de haft underläge i i halvtid, men samtidigt inte förlorat någon av de fem som de haft ledningen i halvvägs.
Berahino har gjort 4 mål i ligan och med det är han bäst i West Bromwich. Den ende andre spelaren som hittat rätt fler än två gånger är Shane Long med 3 mål, men han såldes i fönstret till Hull City för 7 miljoner pund. Laget har så här långt 15 olika målskyttar i Premier League, flest av alla lag.
I Ligacupen åkte laget ut mot Arsenal på straffar och i FA-cupen blev det respass direkt hemma mot Crystal Palace.
West Bromwich är tillsammans med Liverpool, Southampton och Tottenham de lagen som inte hämtade in en enda spelare under transferfönstret, vare sig i form av värvningar eller lån. Förutom Long till Hull släppte WBA Lee Camp på fri transfer till Bournemouth.
Skador och annan frånvaro
Tidigare Liverpoolspelaren Nicolas Anelka missar matchen på grund av en knäskada som tvingat honom att sy sju stygn och forwardskollegan Stephane Sessegnon dras med ljumskproblem och är också borta. Främst offensiva skadebekymmer för nye managern Pepe Mel alltså.
Tidigare möten (i Liverpools favör)
Totalt i ligan: 58 vinster, 33 oavgjorda och 32 förluster
Totalt Premier League: 11 vinster, 0 oavgjorda och 4 förluster
På The Hawthorns: 23 vinster, 16 oavgjorda och 21 förluster
Premier League på The Hawthorns: 5 vinster, 0 oavgjorda och 2 förluster
Efter nio raka segrar utan att släppa in ett enda mål mot Albion i Premier League blev det förlust med 0-1 på Anfield i slutet av april 2012 och förra säsongen upprepades scenariot när WBA vann på Merseyside med 2-0 den 11 februari.
West Bromwich tog säsongen 2012/13 därmed sin första dubbel mot Liverpool sedan 1966/67 och lyckades vinna på Anfield för andra gången på raken i ligan, något som inte hade hänt sedan säsongen 1936/37.
0-3-förlusten på The Hawthorns förra säsongen innehöll en en-per-två-säsonger-träff av Zoltan Gera samt två straffsparkar och en utvisning emot Liverpool. Hemmamatchen hade Liverpool troligen vunnit om Steven Gerrard hade satt sin straffspark i minut 78. I stället avgjorde WBA på en fast situation genom McAuley tre minuter senare och på stopptid kunde Lukaku kontra in tvåan. WBA:s första avslut på mål kom inte förrän i den 80:e minuten och det var på den efterföljande hörnan som laget tog ledningen. Liverpool vann avsluten med 22-3.
När lagen möttes på Anfield i höstas skickade Luis Suarez upp Liverpool i en 2-0-ledning inom en dryg kvart och det resultatet stod sig till halvtid. I den 55:e minuten fullbordade Suarez sitt hattrick. Elva minuter senare reducerade James Morrison på straffspark innan Daniel Sturridge fastställde slutresultatet till 4-1 i sin tur elva minuter senare.
Senast Liverpool gick mållöst från två hemmamatcher mot WBA före 2012-13 var 1920/21.
Förutom 0-3-matchen på The Hawthorns i augusti 2012 möttes lagen i Ligacupen i september. Nuri Sahin stod för båda målen när Liverpool vände 0-1 till seger.
6-0-segern på The Hawthorns i april 2003, när Michael Owen gjorde 4 mål, är Liverpools största seger genom tiderna mot WBA.
LIVERPOOL
Derbydemolering
Fullt övertygade om att inte upprepa misstagen mot Aston Villa och utrustade med en helt annan inställning gick Liverpool ut till derbyt mot Everton och skillnaden var uppenbar. Trots att Everton enligt de allra flesta parametrarna är ett bättre lag än Villa hade Liverpool efter 35 minuter 0-2 i den ena matchen och 3-0 i den andra. Det visar vikten av att alla gör jobbet och tar på sig det ansvaret som deras roll kräver, något som var mycket tydligt i fallet Steven Gerrard. Lätt bortkommen och ineffektiv i första halvlek mot Aston Villa var han i derbyt pådrivaren ända fram tills det stod 3-0 och en uppsugningsmaskin och blockerare kring eget straffområde därefter.
Gerrard har uppvisat ett mycket återhållsamt firande efter sina straffmål och förklarat att det inte är så mycket att hetsa upp sig för eftersom mål på straffspark är vad som förväntas och är hans jobb. Efter 1-0 mot Everton var det andra känslor och en urladdning som tände hela laget och publiken på Anfield. Det blev en dubbel knock för Everton som samtidigt miste Lukaku, forwarden som nätat fyra gånger på de fyra senaste mötena mot Liverpool, och redan där började uppförsbacken för gästerna att öka sin stigning. Sedan måste man säga att Liverpool gör sina mål ytterst vältajmat. Just som Everton för första gången i matchen tagit över kommandot lätt och börjat sprida skott tätt kring Simon Mignolet kontrar Liverpool in 2-0 och innan någon hinner fundera på om det innebär att matchen är avgjord ser Daniel Sturridge till att den verkligen är det.
Men 0-3 är ändå görbart att hämta in och en snabb reducering av Everton efter paus kan skapa spänning igen. Då sker en ny spelvändning i upptakten av andra halvlek och så var det här över. Liverpool var på hugget redan från avspark och matchen var inte fullständigt händelselös sista 35 minuterna, men på samma sätt som Gerrards nick markerade startskottet framstår Daniel Sturridge straffmiss som den tidpunkt när alla började att lämna festen. Naturligtvis borde Gerrard ha slagit den, men han har själv förklarat varför han ville att Sturridge skulle slå den och det är ett lagkaptensbeslut som ska respekteras.
Jag är dock av uppfattningen att ett 5-0-mål där hade tänt Liverpool i en andra andning och jakt på verkligt smärtsamma siffror. 4-0 är de största segersiffrorna i ett Merseysidederby sedan 1982 och förstås riktigt bra, men 7-0 eller 8-0, ja det vore verkligen häftigt och jag tror absolut att det hade varit inom räckhåll. Nu hamnade i stället fokus på en icke-situation mellan Sturridge och Brendan Rodgers ute vid kanten och det var snarare Evertons fortsatta jakt på ett mål i slaget läge som imponerade än Liverpools vidare anfallsförsök.
Fortsatt viktigt att styra matchbilden
West Bromwich har alltså bara vunnit en av de tretton senaste matcherna och det är också den enda matchen under samma period som de har undvikit att släppa in mål i. Om Liverpool kan göra 4 mål på Everton, en av ligans tätaste defensiver, borde det här var avgjort redan, eller? Självklart inte och det räcker bara att betrakta de senaste två matcherna för att se att identiska laguttagningar (med undantag av högerbacken) på samma arena ger så olika prestationer och detta trots bättre motstånd.
Joe Allen är väl den ende som Rodgers funderar på att justera startelvan med, men både hans och Gerrards uttalande på sistone pekar mot att Stevie G i en djupare position är en långsiktig lösning och det såg också klart bättre ut mot Everton. Kanske är Brendan därför inte så pigg på att ändra om på mitten och peta in Allen mot WBA.
Det viktigaste är dock att undvika det enda spelmoment där West Bromwich framstår som ett reellt hot och det är om de lyckas etablera en bred press sista tredjedelen och trycka ner Liverpool. Med José Enrique och Daniel Agger eller Mamadou Sakho tillbaka inom någon vecka förbättras läget påtagligt, men generellt är det vad Liverpool bör undvika inte bara på The Hawthorns utan resten av säsongen. I trippel-S:et Suarez, Sturridge och Sterling har Liverpool hyperfarliga vapen i spelvändningarna, så att locka upp motståndarna ger samtidigt möjligheter, men det finns tydliga tendenser att vi alldeles för lätt tappar linjerna i det defensiva spelet när vi fallit ner några meter i planen. Detta får även en avgörande effekt för uppbyggnadsspelet eftersom glappet mellan mittfält och frontlinjen blir så stort att bollarna skickas upp på vinst och förlust mot ett fåtal rödtröjade i undertal i jämförelse med motståndarna.
Källor: BBC Sport, liverpoolfc.com, stats.football365.com, en.wikipedia.org
