Kolossen från Aberdeen
Med tanke på att vi nåtts av beskedet om att legendaren Ron Yeats gått bort återpublicerar vi här en text från 2021 om den legendariske mittbacken. Vila i frid Big Ron! Det är nog inte många som hade klarat av att vakna klockan tre på natten, jobba på slakteriet till klockan nio, sätta sig på tåget i över en timme och sedan snöra på sig fotbollsskorna. Idag beger vi oss bakåt i tiden för att minnas en riktig legendar.
Mittbackspositionen har varit ett av säsongens stora samtalsämnen kring Liverpool. Skadorna har ställt till det rejält och antalet spelare som figurerat på den positionen är så många att man har tappat räkningen. Historiskt sett har Liverpool under flera perioder haft ett antal riktiga klasspelare i mittförsvaret. Spelare som har styrt och ställt, tacklat och ropat. Spelare som har agerat fältherrar och som med sina blotta uppenbarelser satt motståndaranfallarna i mentala underlägen. Det går att göra listan lång om man vill, ta bara namn som Virgil van Dijk, Jamie Carragher, Sami Hyypiä, Alan Hansen, Mark Lawrenson, Phil Thompson, Emlyn Hughes och Tommy Smith. En mittback som vi dock inte får glömma bort i sammanhanget är Ron Yeats. Eftersom Yeats mestadels var aktiv på 1960-talet börjar det vara ett tag sedan nu, men det går ändå att hävda att han är den störste av alla. Rent ordagrant var han i alla fall störst av alla.
Som den fotbollsnostalgiker jag är, i kombination med att min far växte upp under “Tipsextra”, har jag under årens gång förstått och tagit till mig storheten i mittbackar som Alan Hansen, Emlyn Hughes och Tommy Smith. En mittback som däremot länge flög under radarn var Ron Yeats, som främst var aktiv innan nämnda namn, under en tid då engelsk fotboll inte visades på TV i Norden. Nu och då har man ju såklart sett bilder på honom, ofta med fokus på hur pass storväxt han var, men det var först när jag läste Ragnhild Lund Ansnes bok ”Liverpool Captains: A journey of Leadership from the Pitch” (från 2016) som jag på allvar började fascineras av Ron Yeats. Därför tänkte jag nu berätta lite om “Kolossen från Aberdeen”.
Ron Yeats föddes 15 november 1937 i Aberdeen. Som liten grabb spelade han fotboll i bombkratrarna och på de söndersprängda gatorna samtidigt som andra världskriget pågick. Mellan varven tvingades Ron och de andra fotbollsspelande barnen lära sig att snabbt springa till närmaste skyddsrum när det signalerades att luftattacker var på gång. En gång bombades också familjen Yeats hem och allt de ägde totalförstördes. Familjen var som många andra på den här tiden mycket fattiga och föräldrarna slet för att kunna försörja Ron och hans många syskon. Som 15-åring hade "Ronnie" slutat i skolan och börjat jobba som murare vid sin farbrors firma. När den firman senare gick i konkurs följde Ron med till det slakteri som hans far jobbade på. Fotboll var ju nämligen ingenting som ansågs realistiskt att kunna försörja sig på. Småningom började det dock gå rykten om att den storväxte mittbacken som spelade för Aberdeen Lads’ Club kanske var något ändå. Det blev först lite provspel i olika klubbar och några skotska juniorlandskamper innan Dundee United blev klubben som 1957 skrev Ron Yeats första kontrakt.
Här börjar det kapitel av Ron Yeats liv och karriär som fascinerar mig mest. Dundee United som då låg i andradivisionen erbjöd förvisso en liten slant i lön åt sina spelare, men samtliga jobbade ändå deltid för att med säkerhet kunna försörja sig. Ron valde själv också att bo kvar i Aberdeen och fortsatte att jobba som slaktare. Han steg upp klockan tre (!) varje natt för att hinna med sitt jobb. Ett tiotal djur skulle slaktas innan Ron tvättade av sig blodet, gjorde sig ren och satte sig på tåget till Dundee strax efter klockan nio på morgonen. Sträckan på ungefär 100 km tog en och en halv timme. Man kan ju själv bara föreställa sig hur pass tung denna livsstil måste ha varit, men ”Big Ron” krigade ändå på. Som om det inte vore tufft nog blev han senare också skickad ner till Aldershot för att göra värnplikten. Han fick dock ledigt på matchdagar och kunde fortsätta spela fotboll. Under sin tid i Dundee United tog Ron också hela tiden nya steg på fotbollsplanen. Han blev vald till lagkapten och hjälpte klubben att ta sig tillbaka upp till högstaligan där man etablerade sig. Efter fyra säsonger i Dundee började dock bagarväckningarna och de långa resorna att slita rejält och det var nu dags att ta nästa steg i karriären.
Det var Bill Shankly som 1961 lockade över Ron Yeats till Liverpool som då låg i andradivisionen. ”-Med dig i laget kommer vi ta oss upp till högstaligan” garanterade Shankly sin landsman. Så blev det också. Liverpools resa mot toppen hade börjat och det tog heller inte länge innan Shankly gav kaptensbindeln åt sin nya mittback. I takt med att ”The Kop” utvecklades till den tidens mest kända och högljudda läktarsektion växte sig också Ron Yeats ut till en mittback och ledare av världsklass. ”The Colossus” blev en publikfavorit på Anfield samtidigt som motståndarna fruktade jätten i det rödklädda försvaret. På tal om rött så säger legenden att det var Shankly som ville göra Liverpools matchställ helrött för att sätta skräck i motståndarna, man spelade nämligen på den tiden fortfarande med vita shorts. Ron fick då agera modell för ett helrött matchställ och hans blotta uppenbarelse som en helröd jätte gjorde Shankly övertygad. Sedan den dagen har Liverpool spelat i helröda matchställ.
Under Bill Shanklys tid i Liverpool fanns Ron Yeats med under största delen. Det blev totalt tio säsonger i klubben och över 400 matcher. I de flesta matcher var han dessutom lagkapten och genom historien är det endast Steven Gerrard som har burit bindeln fler gånger. Storleken gav såklart Ron enorma fördelar i det fysiska spelet och i luftrummet, men det ska samtidigt sägas att han var en försvarare som även läste spelet på ett skickligt sätt och han rankades som en av den tidens allra bästa mittbackar. Det blev bland annat två ligatitlar med Liverpool för skotten och i Europaspelet började laget också på allvar etablera sig. Trots uttåget mot Inter i semifinalen av Europacupen 1965 så benämner många atmosfären under hemmamötet som den kanske bästa någonsin på Anfield. Ett annat legendariskt ögonblick från samma år var då Ron Yeats blev den förste Liverpoolkaptenen att få lyfta FA-cup bucklan efter att man hade besegrat Leeds på Wembley. Bilden på när Ron skakar hand med Leedskaptenen som nästan är dubbelt mindre än honom är ikonisk.
Efter tio år i Liverpool var karriärens glansdagar över. Ron gjorde därefter några år som spelande tränare i Tranmere och även några korta sejourer i andra mindre klubbar. Sent på ålderns höst begav han sig också ut på ett sista stort äventyr till USA och Kalifornien. Där fick han som 38-åring axla kaptensrollen än en gång när han ledde Los Angeles Skyhawks till mästartiteln i American Soccer League 1976. Efter den aktiva karriären blev det heller ingen vidare fortsättning som tränare, trots att han hade testat på yrket litegrann. Till Anfield skulle han däremot återvände tio år senare och fick då rollen som chefsscout, en roll han hade under 20 års tid tills det var dags att dra sig tillbaka 2006. När Sami Hyypiä en gång i tiden värvades till Liverpool från ingenstans var det efter att Yeats hade scoutat och upptäckt honom.
Ron Yeats har nu hunnit bli 83 år gammal och är fortfarande i ganska gott skick, men likt flera andra fotbollsspelare från sin tid lider han tyvärr också av demens. När Ragnhild Lund Ansnes träffade honom för några år sedan för att få material till sin bok pratade de om den tidens hårda och tunga bollar som en bidragande orsak till att många äldre fotbollsspelare idag lider av minnessjukdomar, något som på senare år uppmärksammats en hel del. Har man dessutom varit mittback och längst i laget så kan man förstå att huvudet fått ta emot en hel del smällar. Ron har dock fortfarande en hel del minnen kvar från sin spelarkarriär och jag kan varmt rekommendera nämnda Lund Ansnes bok ”Liverpool Captains: A journey of Leadership from the Pitch” där ett helt kapitel är tillägnat den gigantiske skotten.
Man kan argumentera för att Ron Yeats var lika viktig för Bill Shanklys Liverpool som Virgil van Dijk är för Jürgen Klopp idag, en stor mittback med enorma ledaregenskaper. Det är såklart alltid svårt att jämföra tidsepoker med varandra, men oavsett så har Ron Yeats för alltid en given plats bland Liverpools bästa mittbackar genom tiderna. Han var lagkaptenen och Shanklys röst på planen då Liverpool blev en maktfaktor i fotbollsvärlden. Innanför Anfields väggar kommer minnena av då “Kolossen från Aberdeen” dominerade sitt straffområde att leva kvar för evigt.
