Krönika: Balotelli har kommit snett in i det
Sociala mediers makt är stor, något som en professionell fotbollsspelare bör känna till. Men what craves attention gets attention på samma gång.
Efter att Mario Balotelli, medvetet, tweetat ”Man Utd…Lol” på Twitter så har mer än 185000 människor retweetat tweeten, varav 100000 har lagt till den som en favorit. Som om det inte var nog med att ha spelat för två av Man Utd´s största rivaler, läggs tillmälen som detta till. Detta är en av förklaringarna till varför Balotelli ofta verkar osympatisk hos så många olika läger, men det ska inte vara en grund för rasistiska tillmälen på sociala medier, vilket det nu har varit. Vad han förmedlar är en åsikt om en klubb, dum som in i helvete, javisst, men ändå inte tillräckligt grov för att bli utsatt för en hetsjakt där rasismen än en gång ska spela en roll i italienarens liv. Polisutredningar är i full gång för tillfället om vad som har sagts och från vilka personer. Och för Guds skull, ta fast de skyldiga, ty de bär lika mycket ansvar, om inte mer än vad Balotelli gör.
Samtidigt till hans försvar kan det sägas att spelaren kommer ifrån väldigt svåra förhållanden i Italien, med rasismen som hans egna onda fiende under tiden där. I det nationalistiska Italien är det lätt att anta att som svart fotbollsspelare spelar du under andra principer, enligt ultrasfalanger, än vad en italienare skulle göra. Det är aldrig en smärtfri process att som ensam färgad person bära den italienska fanan högt i ett landslag, samtidigt som det finns idioter inom landets gränser som ifrågasätter ens patriotism. En gång gick det till och med så långt som att under en match mellan AS Roma och A.C. Milan, hotade Mario att gå av plan på grund av rasistskanderingar. Detta är även en vanlig syn bland spanska ligamatcher från och till, så problemet är kontinentalt, även om problemet har ingenting överhuvudtaget med sporten fotboll att göra. Oavsett om vi snackar om football, fútbol eller calcio så har problemet inte gjorts mycket åt, som kunde ha gjorts.
Sparka inte på den som ligger ner.
Detta är vad Balotelli hade att säga om det och annat nyligen: ”Det finns rasister i England, men jag tror att de döljer det mer. Människor bekämpar rasismen, och det är viktigt. Men i media så har varenda gång jag pratat om detta ämne så har folk pratat vidare om det i tre, fyra dagar, sedan återvänder allting till det ”normala”. Så antingen finns det något riktigt viktigt för oss alla att göra, någon rörelse, eller agerande, och i det fallet kommer jag att vara den förste att delta, men om det bara handlar om prat (som vanligt) skippar jag gärna det. Vi kan prata om det (problemen) hur länge vi än vill, men saker och ting förändras inte på det sättet.”
Individen Balotelli är så pass komplex i sig att det är en tränares mardröm att träna honom, för man verkar inte få bukt med problemen. Fullt medveten om sin tweet går han vidare med det ändå, och skapar sig själv samtidigt några extra följare. På köpet försöker han köpa en lojalitet hos Liverpool-fans som sannerligen inte går att köpa efter tre undermåliga matcher i rankordning. Vad vi vill ha, vad Brendan Rodgers vill ha är hård valuta på plan, inte utanför den. I sådana fall kunde vi likväl ha anställt en cirkus. Nu får Rodgers istället förklara via presskonferensen att ”Balotelli är inte en komplicerad person.” Där fokus ska ligga på matchen i ligacupen framöver handlar snacket om att tona ner problemen, hos en spelare som själv går sin egen väg. Man måste kunna särskilja skillnaden på en professionell fotbollsspelare, som uttalar sig som han gör, med några ölpintsdrickande gubbar på läktarna. Men Brendan är ändå, trots allt, ett fan av italienaren:
”Jag har verkligen uppskattat att arbeta med honom så här långt. För mig är han inte komplicerad. Han är en fotbollsspelare som vill göra väl i sitt liv och sin karriär och om han fortsätter att ge det sitt allt och jobba hårt för sakens skull, kommer det alltid att finnas en möjlighet här.”
Spelaren Balotelli kan komma att bli fantastisk.
Avslutningsvis vill jag bara delge er att det inte alltid är så lätt, med den bakgrund som ändå Balotelli har, att inte glossa sig i berömdhet och makt, om det så är via sociala medier, eller att umgås med klubbpresidenter. Det är bara det att när du själv anser dig vara förfördelad kanske du bör se över, över vilken karaktär och pondus du själv utger dig själv för att vara. Den fasen har inte Mario nått, ännu ska sägas. Bad boy-stämpeln kan jag dock inte köpa rakt av heller för den delen. Sedan rent strukturellt hoppas jag ändå att det ska finnas regler nog för att straffa individer som helt går över gränsen på sociala medier mot vad som fortfarande kan komma att bli en av våra viktigaste spelare med tiden. Särskiljningen mellan klubbangrepp och personangrepp (rasistiska sådana) är ändå, relativt ojämförbar.
