Krönika: Fem år med Klopp
Hösten 2015 var Liverpool en klubb utan plan. Brendan Rodgers tidigare så hyllade lagbygge hade stagnerat, transferkommitén hade värvat Christian Benteke för 32 miljoner pund och Steven Gerrard hade precis lämnat Merseyside efter sjutton säsonger på Anfield. In kom en excentrisk tysk med glasögon och keps och fem år senare är inget längre sig likt.
“Början på något nytt”. Det döpte jag min krönika till när Jürgen Klopp skrev på för Liverpool Football Club för fem år sedan. Mycket har hunnit hända sedan dess. Reds har gått från utskrattade föredettingar, ligaåttor, spruckna finaldrömmar och smärtsamma andraplatser, till (i kronologisk ordning) Europamästare, Världsmästare och Premier League-mästare. Från skräckexempel till facit för hur man styr en fotbollsklubb.
Och det är helt och hållet tyskens förtjänst.
Rubriken från min första krönika bleknar i skenet av det han åstadkommit under sina fem första år i klubben. Den där oktoberdagen 2015 var inte början på något nytt, det var startskottet för en hel jävla revolution.
***
Han anlände som “the normal one” och lovade att omvända supportrarna från doubters, till believers. Fem år innehållandes endast en bortglömd ligacuptitel från 2012 i troféväg, en ödesdiger halkning och misslyckade Europaäventyr hade satt sina spår i de röda så när Klopp så beslutade sig för att bryta sitt sabbatsår och skriva på togs han emot som en frälsare.
Visst, sista säsongen på Westfalenstadion hade varit en besvikelse. Ett slutkört Borussia Dortmund utan vare sig Mario Götze eller Robert Lewandowski hade slutat sjua i ligan, men det var knappast vad gemene röd tänkte på när Klopp presenterades som ny manager. Istället backade man någon säsong och mindes tillbaka till när ett ungt och till stor del hemvävt Dortmund lade Europa under sina fötter och såg till att gegenpressing bytte av tiki-taka som fotbollsvärldens stora modeord. Detta hela tiden med tanken; tänk om han skulle kunna lyckas med det där i Liverpool också.
Och ja, det gjorde han. Minst sagt.
Första säsongen blev en galen sådan. 5-4 mot Norwich, 4-3 mot Dortmund och 4-0 mot Everton. Liverpool sprang mest av alla men saknade jämnhet och säsongen slutade i en åttondeplats i ligan och förlust mot Sevilla i Europa League-finalen. Gini Wijnaldum och Sadio Mané hämtades in under sommaren och efter ännu en frejdig säsong hade man säkrat en kvalplats till Champions League. Mo Salah och Andy Robertson anslöt i juli månad och när Virgil van Dijk skrev på i januari 2018 kunde man inte bara tillgodoräkna sig en av världens giftigaste offensiva uppsättningar, utan även ett av Europas tätaste försvar. Ännu ett finaldebacle och en aktiv transfersommar senare stod Klopp och kompani inför säsongen 2018-19 som största utmanare till Pep Guardiola och hans Manchester City. Efter att ha gått förlorande i ligaracet med de ljusblå tog man revansch på sig själva genom att bärga klubbens sjätte Europacuptitel mot Tottenham i juni. Fjolårssäsongen blev äntligen året då klubben vann den där så efterlängtade nittonde ligabucklan och där är vi idag.
***
Hösten 2020 står Liverpool sig starkare än någonsin. Man har vunnit allt, lockar spelare från den allra översta hyllan och visar inga tecken på att sakta ned. Det har en galen tysk med norra Englands bästa tandrad sett till. Återigen, danke Jürgen.