Liverpool - Ajax
2 - 1

Liverpool-Ajax 2-1: Energin och kampen tillbaka

Ett skadeskjutet Liverpool klev upp ur skyttegraven och visade krigartakter. Det gjorde skillnad. Det krävdes mycket svett och många meter men äntligen fick Anfield jubla igen. Ajax tvingades till försvar och i 89:e minuten skallade Joel Matip in segermålet.

Champions League-kväll på Anfield. En manisk publik driver på ett stukat lag. Dom röda är taggade, det syns redan vid inmarsch. Dom röda löper, pressar och är mycket mer synkroniserade än tidigare. Liverpool tar ett tidigt grepp om matchen. Publiken bär fram sitt lag. Ajax kommer inte ur sin egen planhalva. I 9.e minuten slår Trent Alexander-Arnold en patenterad frispark som Luis Díaz inte är långt borta ifrån att skarva in. Men publiken behöver inte vänta länge. Efter Ajax första framstöt skickar Alisson Becker iväg bollen perfekt till vår Luis som vinner en nickduell och får fram bollen till Diogo Jota som skarvar vidare till Mohamed Salah som kallt placerar in bollen i 17.e minuten. Vilt jubel! Rätt man gjorde mål och det lönade sig att jobba.

Men det kom en tidig rekyl. Det verkade som om spelarna slappnade av. Det går inte mot ett lag som Ajax. Vi klickade på vår högerkant vilket har hänt alltför många gånger denna tuffa säsongsstart. Trent kom på mellis, vi har sett det förr. Matip fick försöka täcka upp men blev bortspelad. Ajax hade fria spelare i boxen och Mohammed Kudus kunde i ensamt majestät dundra in 1-1 i Alissons högra kryss, helt utan chans vår toppkeeper. Men var var täckningen? Varken Harvey Elliott eller Fabinho var på dom ytor där Jürgen skulle önskat att dom var.

Efter ett sådant "setback" går det att reagera på olika sätt, antingen vika ner sig eller också kämpa extra. Liverpool verkade inledningsvis perplexa av detta baklängesmål, men tog så sakteliga hand om taktpinnen igen. Ajax var mer nöjda med resultatet än dom röda. Vi skapade en del chanser, inte jätteheta men ändå chanser. Virgil van Dijk hade några nickar men inte med tillräcklig fart eller precision. Vi hade spelövertag och chansövertag men när det blåstes till halvtid var ställningen 1-1.

Vi började andra halvlek som vi började första. Hög, intensiv och samordnad press. Vi tvingar Ajax till att bli ett försvarsspelande lag. I första halvlek kunde Ajax hota i vissa kontringar, men det blev mindre av detta i andra halvlek. Att Matip och Thiago var tillbaka var klara förstärkningar, Matip och Van Dijk gör varandra bättre och Thiago var kung på mittfältet i vanlig ordning. Díaz och Jota jobbar och får chanser utan att riktigt få till avsluten. Ajax försvarar sig bra. Tiden rinner iväg. Jürgen gör två byten i 66:e minuten. Roberto Firmino och Darwin Núñez kommer in för Harvey Elliott och Diogo Jota. Vi får inte till dom riktiga lägena.

I 83:e minuten sticker Salah fram bollen till Darwin som hade en fin chans att bli hjälte men inte får till det. Två minuter senare skickar den duktige Kostas Tsimikas in en boll som Diaz är väldigt nära att få in, men icke. Ska uppförsbacken aldrig ta slut? Men plötsligt händer det. På vår tionde hörna slagen av Kostas lyfter sig den reslige gasellen Matip upp och skallar in det jätteviktiga 2-1-målet. Matchklockan visar nu minut 89. Anfield jublar i högan sky, den gamla arenan skakar i grunden. Dom fyra övertidsminuterna spelas av och alla röda är nöjda.

Detta var ett viktigt steg för laget, ett steg i rätt riktning, men ännu fattas det där flytet i spelet och det där självklara självförtroendet. Det handlar om behålla denna inställning och detta löpande då kan Liverpool bli gamla Liverpool igen.