-
-

Liverpool - Hull 2-0 (1-0)

Liverpool gör jobbet i ett nyårstrött möte med Hull. Efter två förluster på bortaplan var en vinst livsviktig för att inte tappa mark i tabellen. Daniel Agger gör sitt första mål för säsongen och Luis Suarez står för ytterligare ett klassmål.

Matchfakta

Mål

Liverpool: Daniel Agger (36), Luis Suarez (50)

Varningar

Liverpool: Luis Suarez

Hull: Alex Bruce, Curtis Davies

Arena: Anfield

Publiksiffra: 44 627

Domare: Craig Pawson

Matchrapport

Efter två tuffa bortamatcher mot Manchester City och Chelsea var det dags att inleda 2014 med en hemmamatch. Hull City står för motståndet och Brendan Rodgers gör flera förändringar från matchen mot Chelsea.

I backlinjen hittar vi Glen Johnson, Aly Cissokho, Daniel Agger och Martin Skrtel. Mot Chelsea fick Agger spela till vänster i försvaret men hemma mot Hull flyttas han in och Mamadou Sakho, som dragit på sig en skada, finns inte med på bänken.

Resten av laget är ganska ordentligt offensivt balanserat. Lucas Leiva tillsammans med Jordan Henderson är de enda mittfältarna som är riktigt bekväma långt ner i banan. Framåt ser det mycket intressant ut. Blir det Raheem Sterling och Philippe Coutinho på kanterna med Iago Aspas släpande bakom Luis Suarez? Aspas som gör sin första start sedan skadan han drog på sig tidigare under säsongen. Det finns mycket offensiv kapacitet i den här startelvan och det blir mycket intressant att se de ”in action” mot Hull.

Avbytarbänken: Brad Jones, Martin Kelly, Kolo Touré, Jordan Rossiter, Victor Moses, Luis Alberto, Steven Gerrard. Kul att Jordan Rossiter får plats på bänken och efter Brad Smiths inhopp senast mot Manchester City är det inte omöjligt att vi får se Rossiter om matchen utvecklas som Rodgers önskar.

I övrigt mycket glädjande att Steven Gerrard är tillbaka på bänken. För oavsett om truppen är tunn så är en bänkplats lika med att han kan spela.

Första halvlek

Kanske är det nyårsfirandet som gör sig påmint för det är väldigt tyst på Anfield under inledningen på matchen. Å andra sidan har de inte särskilt mycket att sjunga för, spelet ser ut som det gjort tidigare den här säsongen. Hull kommer till Anfield med en imponerande 6-0-seger mot Fulham i bagaget och kanske är det anledningen till bortalagets inledande spel.

Liverpool har inte tagit tag i matchen så som man kan förvänta sig och kräva på hemmaplan, men samtidigt hotar inte Hull mer än att man har några inkast på offensiv planhalva.

Anders Bjuhr i kommentatorsbåset är inte imponerad, ”chansfattig inledning” säger han med ett skratt och ja det går inte att säga emot. Han nämner även att Liverpool har bollinnehavet men efter 16 minuter är det inte alls det intryck man får av matchen.
Precis efter konstaterandet att matchen inte varit någon höjdare får Liverpool en frispark på offensiv planhalva. Ett inlägg når Luis Suarez panna och bollen går i mål, men han blir avvinkad för offside och jublet övergår i ett ”äh”. Reprisen visar att domaren gjorde helt rätt.

Piggast i inledningen av matchen är Coutinho och det ser ut som att han delar på den centrala offensiva positionen på mittfältet tillsammans med Aspas, möjligen så att Coutinho har instruktioner att gå längre ner. Längs kanterna har Johnson inlett bra med ett avslut och flera offensiva löpningar. Hans motsvarighet på vänstersidan, Cissokho, har däremot inte varit särskilt inblandad i spelet.

Nu har Liverpool tagit över matchen och med det går Hull över till att spela tuffare och tuffare. Lite som ordspråket ” när argumenten tar slut tar svordomarna vid” och så känns det verkligen. Suarez gör som han brukar, vänder och vrider, orsakar frisparkar och frustrerar motståndarna. På en långboll från Johnson blir Raheem (”Raim” enligt kommentatorn) Sterling fri med McGregor men han avslutar rakt på målvakten och besvikelsen hörs ända vägen till tv-soffan.

Sterling har inlett väldigt bra och bara minuten efter sitt friläge skapar han sig själv en chans när han nickar bollen till sig själv i Hulls straffområde. Den rinner tyvärr iväg från honom och McGregor kan plocka upp den.

Mål: Hörnan från Coutinho slås in mot straffpunkten, går över Aspas och når lagkaptenen Aggers panna. Bollen hinner studsa en gång och studsar över Maynor Figueroa som står placerad vid bortre stolpen. 1-0 av vicekaptenen och det är hans första mål den här säsongen.

Nu börjar Hull bli frustrerade. Drar på sig flera frisparkar och Suarez får en spark i magen på mittplan. Domaren väljer dock att ge fördel och anfallet mynnar ut i ett friläge för Henderson, efter en briljant passning av Aspas. Tyvärr går bollen strax utanför stolpen när Henderson får avsluta ungefär från straffpunkten.

När tempot dras ner innan halvtid får Henderson visa upp lite av hans nya specialegenskap, nämligen geniala passningar. Han slår en boll mot straffområdet som Coutinho tar ner, vänder inåt och efter att en försvarare halkat ges brasilianaren friläge. Som vi har vant oss vad gäller Coutinho så skjuter han utanför. Sekunden senare blåser domaren av halvleken.

Sammanfattning

En sömnig match som tände till under slutminuterna. Även om det tog en stund innan man vaknade så är Liverpool det bättre laget, nu må det vara Hulls ganska långsamma anfallsspel som hjälper oss då ett lag med ett rakare spel i djupled enkelt hade tagit ett nyvaket Liverpool på sängen (pun intended). Raheem Sterling och Glen Johnson verkar vara de enda som inte firade in det nya året igår och känslan som ligger i luften är att det krävs ett mål till för att inte riskera att man slappnar av och släpper in Hull i matchen. Å andra sidan har Liverpool mer att ta av och med lite mer skärpa i avsluten hade Liverpool haft 3 eller 4-0 i halvtid.

Andra halvlek

Det börjar bra. Sterling fortsätter att löpa och skapar sig en halvchans i början på andra halvlek. Han börjar krångla till det och tappar bollen i utsidan av straffområdet.

Mål: Sterling må ha missat sitt friläge, men i eftermälet till hans läge blir Suarez kapad bakifrån och Liverpool får frispark i ett farligt läge. Efter lite konsultation mellan Henderson och Suarez tas det beslut vi alla redan vetat om, Suarez tar frisparken. Han gör som så många gånger förr denna säsong och slår bollen i en fin båge över både muren och McGregor i Hulls mål.
Medan Sterling och Suarez vaknat till ordentligt visar Johnson på motsatt pigghetskurva. En rensning från Hulls straffområde kommer mot högerbacken som oattackerad står för den tröttaste hemåtnicken i mannaminne, det blir på något sätt symboliskt och även om det inte resulterade i någon farlighet blev han minuten senare utbytt mot Kolo Touré.

Steve Bruce försöker allt han kan för att väcka sina spelare och med ett trippelbyte skickar han tydliga signaler om att det får vara nog nu.

Brendan Rodgers vill inte vara sämre och strax efter det byter han ut Iago Aspas och sätter in Steven Gerrard, och det får igång publiken som älskar att se sin lagkapten tillbaka på planen.

Det händer inte mycket just nu. Det största jublet den här halvleken, förutom målet, kommer när Skrtel nickar bollen över en motståndare, tar ner den på bröstet och tjongar iväg den upp i planen. Liverpool jobbar inte ihjäl sig för att få ett tredje mål men Hull är inte tillräckligt farliga när de får bollen så man kan spela runt den relativt enkelt.

Skottförsök nummer femtioelva av Coutinho går en bra bit över.

Bara en minut efter att jag skrev det där försökte han igen, den här gången på mål vilket är ett steg i rätt riktning.

Undrar om Rossiter får en chans att komma in?

Det får han inte. Istället ger Rodgers speltid till Victor Moses som kommer in istället för Sterling.

Hull har börjat lyfta långt mot Liverpools straffområde. Vanligtvis hade jag börjat bli orolig nu men de bollar som kommer in är av ovanligt dålig skärpa. Liverpool låter Hull slå långt och när man får tag i bollen vänder man upp direkt och spelar rakt.

Coutinhos roll längre ner i planen är inte klockren. I processen att vinna boll är han ingen Lucas direkt, men när bollen väl kommer till honom gör han sällan ett misstag. Väldigt viktigt i det här skedet av matchen.

Vem vore Suarez om han inte blev fly förbannad över att inte få hörna i 89:e minuten vid ställningen 2-0?

Det här var en dag på jobbet, som det så fint heter. När jag förvånat gäspat en tredje gång under andra halvlek och är beredd att knyta ihop den här matchrapporten bestämmer sig Coutinho för att dra iväg med bollen, det står 92 på matchuret och jag hinner tänka att ”det här är han värd”. Han springer förbi en back, en till, och så en tredje. Kommer i lite snäv vinkel och avslutar stenhårt… rakt på målvakten. En kollektiv suck över hela arenan för en spelare som verkligen behöver få dit ett mål för att få det att lossna ordentligt.

Domaren blåser av matchen och Suarez är direkt framme och har synpunkter på det ena och det andra.

Sammanfattning:

Det som började som de flestas dag gjorde, sömnigt och trött, blev i slutändan inte så mycket mer än just det. En insats som varken bevisade något eller lämnade oss med mer att önska. Hull hemma ska vara tre poäng och så blev det också. Statistiken 5-1 i skott på mål och 60-40 i bollinnehav speglar bra hur matchen såg ut. Liverpool gör vad man behöver men inte mer än så. Däremot var det här en vinst som kan visa sig otroligt viktig när säsongen summeras. Efter två tuffa uddamålsförluster mot toppkonkurrenterna City och Chelsea kan ta geisten från de flesta, därför var det så otroligt viktigt att få vinna en match, på hemmaplan, så fort det bara gick.

Spelarkritik

Simon Mignolet fick inte mycket att göra. 1 skott på mål från Hull och några bollar att plocka ner var allt. Godkänt men ställdes aldrig på något ordentligt prov.

Vad gäller backlinjen var det vattendelaren Martin Skrtel som var mest framträdande, om vi inte räknar Daniel Aggers mål. Han gjorde inga misstag, spelade kallt när det bebövdes och stod på rätt plats (äntligen?) när han skulle. Agger fick spela mittback och det var hans mål som gav Liverpool ett halvtidsresultat att bygga vidare på. Vad gäller ytterbackarna var Johnson som vanligt pigg i offensiven och i en match som denna passar det honom eftersom han inte behöver tänka på det defensiva i samma utsträckning. Cissokho gjorde inga misstag men kom inte med i matchen för att lämna något bestående avtryck.

Det offensivt balanserade mittfältet med Lucas, Jordan Henderson och Philippe Coutinho hade en viktig uppgift. Förra gången mot Hull var det mycket på grund av mittfältets oförmåga som man förlorade, men idag visade man upp ett bra spel. Lucas Leiva är så otroligt viktig för laget, det kan tyckas enkelt att dra den slutsatsen men det är inte desto mindre sanning. Ett av Hulls farligaste vapen är mittfältet med Tom Huddlestone som ankare och av honom såg vi inte alls mycket. Det kan vi tacka Lucas för som gör det viktiga jobbet ”i det tysta”.

Offensivt på mitten var Coutinho bra, på det offensiva. Han är ingen bollvinnare, och när han slipper spela som en sådan är han av absolut högsta klass. Lite bättre precision i avsluten och han kan göra både 2 och 3 mål. Dribblingsräden i sista minuten förtjänade ett mål, men den gode brasilianaren har inte marginalerna på sin sida.

Raheem Sterling är bra. Med det förtroende han fått har också självförtroendet kommit. Idag är han den spelare som visar minst trötthet, och även om han ibland låter bollen studsa lite långt ifrån honom vid mottagningar så skapar han mycket och är ett ständigt hot i djupled. Anfallskollegan Iago Aspas var inte dålig, men som Cissokho krävs det helt enkelt mer. Han kämpar men det är tydligt att spelet inte riktigt lossnat för spanjoren.

Det är svårt att egentligen kritisera Luis Suarez. Han gör mål, han löper, han kämpar och han visar engagemang. Idag gör han ytterligare ett klassmål men att det kommer på en fast situation är talande för hans insats. Han såg stundtals lite seg ut och kanske är det ett resultat av den hårda matchningen. Vi har vant oss vid att kräva otroligt mycket av Suarez, och en dag som denna är det inte konstigt att man lämnar den här matchen med en känsla av besvikelse.

Bäste Liverpoolspelare enligt liverpoolsweden.se: Lucas Leiva