Liverpool - Nottingham Forest 3-2: Liverpool gick segrande ur en svängig batalj
I en match med två halvlekar med helt olika ansikten lyckades Liverpool bärga sin andra seger i följd.
Efter en insats av imponerande karaktär mot Leeds United i måndags, behöll Jurgen Klopp startelvan intakt. Och konstigt vore väl kanske annat. Samtliga delar av front-trion hade nätat, mittfältet visat på klass och kvalité och försvaret hade genomgående varit stabilt. Det kanske mest intressanta på förhand var därav huruvida Trent Alexander - Arnolds nya roll, som inverterad ytterback, återigen skulle visa sig som ett genidrag, eller om smekmånaden var över.
Matchen började rätt så trevande och energifattigt. Hemmalaget tog tidigt ett tydligt grepp om matchbilden och dominerade bollinnehavet fullständigt. Gästerna fick snarare sikta in sig på att vara disciplinerade, ligga lågt och göra ytorna så små som möjligt på offensiv planhalva för Liverpool. Trots att "The reds" genom, bland annat, Trent Alexander-Arnolds nya roll kunde överbelasta mittfältet och bibehålla bollen var rörelsen stundtals för dålig och bolltempot för lågt. Spelvändningarna tog alldeles för lång tid, vilket gjorde att bortalaget lugnt och noggrant kunde försvara utan problem. Istället blev fasta situationer hemmalagets bästa vän i den första halvleken vad gäller chansskapande. Det var nämligen på dessa som Liverpools klart bästa målchanser skapades, men skärpan fanns inte riktigt där för att omvandla chanserna till mål. Utöver det var första halvlek rakt igenom krampaktig och när bägge lagen gick in mot omklädningsrummet när halvtidsvisslan ljöd, var känslan att "The reds" behövde höja sig både ett och två snäpp för att kunna inkassera 3 poäng.
Men om första halvlek var krampaktig, skulle den andra halvleken komma att bli dess exakta motsats. Det var hemmalaget som började bäst, när man tidigt in i den andra halvleken vann till sig en hörna. Ett antal nickdueller senare så befann sig bollen i mål och Diogo Jota kunde fira framför The Kop. Återigen hade en fast situation resulterat i farligheter. Men glädjen skulle snabbt upphöra. Nottingham Forest vaknade nämligen till liv i och med ledningsmålet och när Neco Williams, tidigare Liverpool-spelare, lämnades med för mycket tid och yta på sin högerkant var kvitteringen ett faktum. En rejäl kalldusch och den andra halvleken hade, efter enbart dryga 5 minuter, bjudit på ett högre underhållningsvärde än hela den första. Och mer skulle det minsann bli.
Ungefär 5 minuter efter kallduschen vann Liverpool en frispark på offensiv planhalva. Andrew Robertson avlossade den och kunde mycket skickligt hitta en relativt ensam Diogo Jota i straffområdet, en sekvens som liknande en inövad variant. Portugisen kunde i sin tur oerhört skickligt få bollen under kontroll och avsluta precist vid bortre stolprot, vilket innebar både hans och Liverpools andra mål för matchen. Ledningen var återställd, men matchen fortsatte att svänga och storma. Redan tidigare under matchen hade man blivit bekant med Niakhate, Nottingham Forest mittbacken, och hans långa, farliga inkast. Nu stod han där återigen med bollen i sina händer vid sidlinjen, redo att utöva sin konst från sin trollkarlshatt. Inkastet kom flygandes in och efter att hemmalaget inte lyckats få bort bollen sitt eget straffområde, blev man straffade av Morgan Gibbs-White, som kunde se sitt volleyskott passera Alisson. Likaläge var återigen ett faktum.
Men dramatiken skulle minsann inte få sitt slut där. Den bästa vännen, den offensiva fasta situationen, skulle återigen visa sig vara bärande för Liverpool. En frispark på offensiv planhalva tilldelades och den här gången var det Trent Alexander-Arnold som skulle ta hand om den. Engelsmannens inlägg hittade Mohamed Salah som kunde stöta in bollen via stolpen in i mål. För tredje gången i matchen hade Liverpool tagit ledningen och nu, med 20 minuter plus stopptid kvar på klockan, var förhoppningen att man för en gångs skull skulle försvara den. Men det skulle vara lättare sagt än gjort. Nottingham Forest var fast bestämda att inte lämna Anfield med någon hedersam förlust i bagaget, de ville ha poäng. De långa inkasten skapade gång på gång farligheter och bortalagets tryck hade kanske förtjänat ett bättre öde, men Liverpool stod emot och höll ut. När slutvisslan ljöd kunde man dra en suck av lättnad och andas ut.
