Norwich - Liverpool
0 - 3

Norwich City - Liverpool 0-3: Jubileum, juniorer och japansk målskytt i fokus

Klopp rensade kylskåpet och tog med sig ett hopkok av spelare fick den äran att slå Norwich på bortaplan i ligacupen. Matchen visade sig vara en sådan där lagen stundtals tävlade i att vara odugliga. Bäst på det var kanariefåglarna. Liverpool vann matchen med 0-3.

Klopp valde att lämna stora delar av den ordinarie ryggraden hemma när en bortakamp i ligacupen stod för dörren. Presskonferrensen lämnade han över till Pep Lijnders, kanske för att även han skulle få tänka på något annat än Norwich. Med sig österut tog han med sig ett par rutinerade rävar, ett gäng avbytare och en hel drös junisar. Så fungerar det i Carabao cup.

När startelvan väl presenterades fanns det saker att reagera på. En 16-årig Gordon och en 17-åring Bradley tog plats, Origi och Minamino har hittat ut ur frysboxen och på mittfältet huserar Curtis Jones för 50:e gången i seniorsammanhang.

Matchen blåstes igång och Liverpool gör som de ofta gör. Pressar sönder motståndaren, får med sig fasta situationer och spelvändningar och kommer till chanser. Ibland går det bra, ibland ännu bättre. Redan efter ett par minuter visade Oxlade-Chamberlain hur man gör för att slå en riktigt risig hörna. Det var helt rätt beslut av honom, då det motiverade den galne greken, Kostas Tsimikas, att visa hur det ska gå till. Fyra minuter in i matchen lyfter han in en hörna som Divock Origi lyckas bända ner, och som Minamino dunkar, genom målvakten, och in i mål. Nu rinner det väl på?, tänkte jag. Fel, hade jag.

Ett tag är Liverpool helt överlägsna, Norwich är naiva och tycks inte förstå att det går åt skogen var och varannan gång man försöker sig på att spela upp bollen från backlinjen. Origi jagar, Oxen jagar, 16-årige Gordon jagar. Åtminstone ett tag. Sen händer något. De röda tröttnar, eller tappar motivation. Kanariefåglarna tar sig in i matchen och är det bättre laget under den sista delen av första halvlek. De tar sig förbi och igenom. Bränner ett gäng chanser. När de ännu en gång tar sig igenom tycker Conor Bradley att det är en bra idé att försöka sparka bort bollen i eget straffområde. Rimligt, eller hur?
Problemet var att en Norwich-spelare stod mellan högerbacken och bollen. Straffar är sällan enklare att döma. Framme hos domaren var ett flertal Liverpool-spelare för att klaga på beslutet. Spelarna skyddar varandra och backar lagkamraters beslut. Jag blev glad av det jag såg. Spola fram en dryg minut. Straffen slås mitt på Kelleher. Returen studsar mot en gulgrön spelare. Skott på täckande röd. Retur igen, röd spelare emellan igen. Spelarna offrar sig för varandra. Inget mål.

I halvlek kommer ytterligare en, inte så liten, lillkille in. 18 år Tyler Morton får chansen som sittande mittfältare. Det dröjer inte länge innan det händer grejer i andra halvleken av matchen heller.
En otrolig sekvens uppspelar sig. Domaren blåser av, bollen är död, men studsar mot Tsimikas. Vad han gör med den? Tar i allt vad han har och avlossar rakt i bröstet på Curtis Jones. Grattis till 50 matcher för klubben, Curtis-Lad! Färdigfirat och dags att göra nytta tänkte greken, med sina påsar under ögonen. I anfallet efteråt lägger han benen på ryggen och rusar fram längs sin vänsterkant, skickar in ett inlägg och fortsätter rakt in i en kameraman. I boxen står Origi och knoppar in bollen, 2-0.

Matchen trubbas av. Inget av lagen ser ut att vilja göra något bra med bollen. Liverpool håller boll, passar fel och Norwich kontrar. De tar sig till läge efter läge men lyckas inte göra mål. Att Caomhin håller nollan är ett under. Det är verkligen tävling i att vara sämst. Norwich var bättre än Liverpool på just det idag.
På samma vis fortsätter andra halvlek. In kommer Henderson och Robertson. In går också Minaminos skott i slutet av matchen, fråga mig inte hur. Han snubblar sig genom backarna i Norwich på ett kontrollerat sätt och dublerar sin målskörd. 3-0.

Det jag tar med mig från dagens match är inte det faktum att Liverpools juniorer gör det bra. Inte heller att Minamino och Origi ser ut att vara vakna. Det är klubbens motto. You´ll Never Walk Alone. Vi får en solklar straff emot oss, vi stöttar varandra och växer utav det. Vi offrar oss för varandra. Och trots att arenan är placerad i Norwich och hemmalaget heter Norwich City, var det Liverpool-fans som hördes allra mest. På läktaren ekade sånger om allt från Bill Shankly till Luis Suarez. De har också varit Liverpool-spelare. De går inte ensamma de heller. Kring matchminut 90 sjungs YNWA på Carrow road. Fint, tycker jag.