liverpoolsweden.se efter matchen: Byte, tack!
Liverpool stod i helgen för säsongens hittills sämsta insats när man för första gången på över 50 år lät West Ham vinna på Anfield. De insläppta målen var en följd av slarvigt passningsspel och individuella defensiva misstag, de uteblivna målen en följd av dålig matchcoachning.
Brendan Rodgers behöll samma startelva som bjöd på en fantastisk halvlek mot Arsenal matchen innan, men redan i den andra matchminuten hamnade Liverpool i underläge då West Hams nya argentinare Manuel Lanzini obevakat kunde styra in Aaron Cresswells inspel/skott. Men laget behöll sin startstrategi, medan West Ham sjönk tryggt in i ett kompakt försvarsspel.
Halvleken utvecklade sig så att Liverpool hade mest boll, passade lite i sidled, hittade en felvänd Coutinho som sedan passade hemåt till mittfältet som i sin tur spelade ut på en av kanterna och sedan slogs antingen ett oadresserat inlägg eller en felpassning, på vilka West Ham kunde ställa om. När Dejan Lovren sedan fick en episod av fysisk och mental kollaps och bjöd Hammers på ytterligare ett mål innan pausvilan så var det dags för Rodgers att visa upp sina trolleritrick. Han var tvungen att hitta på förändringar för att kunna vända på matchen, vilket jag måste anta var rådande mentaliteten inför andra halvlek.
Jag tycker dock att Rodgers agerande och de ändringar och byten han gör har mycket i övrigt att önska. Jag tyckte de var fel när de gjordes, och håller fast vid den åsikten med ett par dagars distans till debaclet. När man gör ett byte så gör man inte bara en taktisk förändring, utan man sänder också signaler till såväl resten av laget som till motståndarna. Att exempelvis byta ut en mittfältare mot en forward skulle vara ett offensivt byte som signalerar att man vill framåt och göra mål. Att byta ut en mittfältare mot en vänsterback signalerar raka motsatsen.
Bytena som skedde mot West Ham var fega och sände helt enkelt fel signaler. Med 2-0 i röven i paus så måste man göra byten som är av offensiv gagn och som ser till att möjligheterna att skapa så många chanser som möjligt ökar. Rodgers matchcoachning i lördags gjorde tvärtom.
West Ham ledde alltså med 2-0 i halvtid. Liverpool hade spelat en 433-formation mot ett lag som genom en tidig ledning kunde försvara med tio man. Det stillastående anfallsspelet gjorde att Liverpool misslyckades med att luckra upp det kompakta försvaret. I mitten var det stängt och när man kom upp längs kanterna så var inläggen för svaga för att kunna hota.
Första bytet: Direkt i halvtid kommer första bytet när för dagen misslyckade Emre Can ersätts av Alberto Moreno. Med detta följer ett formationsskifte då 433 blir en 343-formation där Moreno tar plats som vänster vingback och Joe Gomez flyttar över till höger i trebacklinjen. På plan finns alltså vid tillfället fem försvarsspelare och en defensivt lagd mittfältare i en situation då man måste göra minst två mål.
Jag har väldigt svårt att se vad Rodgers vill med det här bytet. Förmodligen vill han ha in en naturlig vänsterfot som ska kunna komma runt på kanten och hota och samtidigt som tre försvarare finns kvar vid West Hams omställningar. Den enda effekt bytet fick var att det blev en fembackslinje där mittfältet tappade en spelare och därmed hamnade i underläge mot West Hams duktiga mittfältstrio. I stället för att flytta upp positionerna för att göra mål så hamnade samtliga i stället längre ned i banan och fick svårt vinna tillbaka bollen.
Bytet hade varit mer logiskt om Moreno hade tagit plats som västerytter i stället samtidigt som Coutinho hade flyttat in i en mer offensiv central roll och Gomez hade stannat kvar som vänsterback. Då hade en vänsterfot kommit in samtidigt som positionerna hade flyttats fram något.
Jag hade dock velat se Danny Ings komma in i stället, antingen genom att utgå från kanten och komma in med sina djupledslöpningar, eller som toppforward i en typ av 4222-formation för att få in mer kraft i West Hams straffområde.
Andra bytet: Coutinho visas ut, Liverpool desarmerade till tio man. Roberto Firmino byts ut och Ings kommer in.
Ännu ett byte jag inte förstår mig på. Visst, en offensiv spelare byts in, men fembackslinjen består. Tycker att det är rätt att byta in Ings, men fel att byta ut Firmino då han är den ende kvar på plan med lite finess och kreativitet i kroppen. Och med vingbackarna som kommer ner i en fembackslinje så finns ingen offensiv kraft överhuvudtaget. Det blir inga omställningslägen, mittfältet får fortsatt problem att erövra bollen och Christian Benteke existerar överhuvudtaget inte i ett anfallsspel.
Här hade jag fortfarande velat se Ings, men på bekostnad av en av mittbackarna (sett till prestation - Lovren, sett till hierarki - Gomez). Firmino skulle ha tagit en central roll och Ings in bredvid Benteke.
Tredje bytet: Nu ska sista forceringen ske. Fembackslinjen kasseras äntligen och Jordon Ibe kommer in i stället för Joe Gomez.
Ytterligare ett byte som förbryllar mig. Kan inte drista mig till att göra en enda logisk tanke där en iskall Ibe ska kunna komma in och göra någonting av värde i det här skedet av matchen. Här vill jag ha in Divock Origi och tillsammans med Ings ska han placera sig i boxen medan ska resten av laget pumpar bollar in på Benteke och hoppas att några halvchanser ska kunna vaskas fram.
Effekten till det faktiska bytet blir att Ibe inte bidrar med något mer än förvirring i defensiven.
Med rätt byten kan en manager förändra en matchbild och ny energi kan frambringas i laget, men med fel byten händer inte ett skvatt. Som i lördags. Liverpool behövde göra minst två mål i andra halvlek för att ens få oavgjort, men antalet chanser som skapades var skrämmande lågt. Liverpools insats som lag var undermåligt och frustrerande, men jag undrar om inte Brendan Rodgers matchcoachning var snäppet sämre?
Vad tycker du om Rodgers byten i matchen? Släng gärna in en kommentar!
