liverpoolsweden.se efter matchen - Debuten avklarad
Jürgen Klopps första match som Liverpoolmanager var ingen uppvisning i bländande anfallsspel, men de första tjugo minuterna gav en bild av exakt hur tysken vill att laget ska uppträda.
En av de mer frustrerande aspekterna av hur Brendan Rodgers lag uppträdde i slutet av hans era var att det var så förlamat stillastående. Det var ingen som tog en löpning i onödan, varken med eller utan boll (Ings undantaget möjligtvis), och så fort man hade gjort sig av med bollen, så släppte man också över ansvaret. Det var ett räddhågset försvarsspel där man blev så rädda för att släppa till ytor att man istället inte vågade vinna bollen.
Med Jürgen Klopps intåg är det tydligt att han vill vara herre över sitt eget öde i matcherna, att man aktivt ska försöka vinna tillbaka bollen när motståndarna har den. Det var intensivt och löpvilligt och det var smart försvarsspel. Den mest iögonfallande aktionen som visade på detta under den första halvleken var när Emre Can tog en maxlöpning på 15-20 meter för att pressa Tottenhams ytterback Kyle Walker. Han insåg när Walker var på väg att få bollen att han kunde störa om bara han löpte max och mycket riktigt så såg han till att Liverpool vann över bollen, bara för att han trodde på det.
Den typen av löpningar fanns inte ens i tanken under Rodgers sista tid. Just den löpningen gav mig gåshud.
Dels för löpningen i sig, hur den så tydligt manifesterade inflytandet och energin som Klopp fört med sig in i laget. Dels för hur den gav en signal om hur Klopp vill att laget ska spela och vad vi kan komma att vänta oss i framtiden. Ett lag som ger sig fan på att vinna tillbaka bollen om den inte finns i ens ägo.
Det var också tydligt att Klopp ville styra Tottenhams uppspel just mot kanterna och låsa fast dem där för att hamna i numerärt överläge och på så sätt vinna över bollen. Divock Origi hade hela tiden en tanke med sitt försvarsspel – att pressa ena mittbacken och skära av passningsvägen till den andra mittbacken – och det var ganska uppfriskande att se eftersom den typen av eftertänksamt försvarsspel inte har varit lika uppenbart hos anfallarna innan.
Att Liverpool hade svårt att bibehålla intensiteten i det försvarsspelet efter 20 minuter samtidigt som Tottenham hittade sätt på hur de skulle förhålla sig till det är väl inte mycket att säga om. Att anfallsspelet dessutom var ganska eftersatt beror nog på att med Klopps filosofi om att anfallsspel är ett direkt resultat av försvarsspelet så har fokus legat på hur han vill att laget ska pressa och spela försvarsspel och sedan kommer arbeta på offensiven utifrån det.
Klopps debut är så avklarad och en hållen nolla och oavgjort på bortaplan mot Tottenham är klart godkänt. Han har tydligt gjutit mod i spelarna med sin energi och sin fotboll, vilket var den absoluta primära nödvändigheten. Även om man trodde på en ljus framtid för Liverpool under Klopp redan innan matchen, så har den känslan befästs ytterligare efteråt.
