Matchanalys: Liverpool - Arsenal
Olika slags kombinationer användes under matchens gång och Brendan Rodgers verkar alltmer ha börjat styra taktiktavlorna utefter ett omställningsspel. Philippe Coutinho spelar upp sig flera snäpp jämfört med några av de tidigare insatserna.
Generella tankar
Allt färre tendenser till att komma in i en andravåg fanns hos Liverpool, istället kommer man fram i den första vågen vid det första tillslaget på boll. Att skapa chanser blir rätt naturligt då medspelarna sprang in i de rätta luckorna i den sista tredjedelen för oss. Båda lagen försökte inledningsvis återerövra bollen, där Steven Gerrard var mycket lyckosam än en gång i detta moment.
Självklarare än så här blir det inte, av sju tacklingstillfällen lyckades Steven Gerrard med alla tacklingar. Han må ha varit ovan vid sin nya position för bara några matcher sedan, i dagens läge är han exakt det tredje block som vår nya spelidé kräver.
Annars är det uppenbart var svängdörrarna fanns, Arsenals mittfält står separerade på ett icke tillförlitligt sätt, och höger och vänster uppfattades som centralt, varav Liverpool därefter kunde erbjuda varandra löpvägar in i de erbjudna luckorna i den sista tredjedelen. Den första kvarten är Liverpools enskilt största prestation sett till vad laget fick ut kontra målchanser denna säsong.
Offensivt spel
När bollhållare X (I Liverpool) har fem passningsalternativ att trä igenom bollen på kan det bli överkreativt mot kompakta försvar, men erbjuds du som spelare X också att ha fem alternativ innebär det i praktiken att du slår ut en hel lagdel med bara en passning, detta blev fallet i just denna match. Arsenals mittfält stod för brett isär varandra för att hitta en sorts spelkompromiss mot detta system från vår sida, men löpviljan från Raheem Sterling och Daniel Sturridge kombinerat tillsammans måste poängteras var ”over the top”. När sedan båglöpningar sker från höger och vänster för att undvika offsidefällor rann vi igenom, därtill skapades avslut instinktivt från SAS (Sturridge, Luis Suarez) och specifikt Sterling.
11 skott på mål alltså, mot ett erkänt kvalificerat motstånd. Det vore en sak ifall skotten som avlossades inte var farliga, vi som bevittnade matchen märkte av att det kunde rullat in några bollar till bakom Arsenals backlinje.
Philippe Coutinhos spel utan boll var imponerande att beskåda, hur han upptar en ny yta både i första- och andraläget. Tillsammans med Gerrard, i vad som kan ses som en tresiffrig kombinationsspelidé (4-2-3-1, 4-3-3, 4-4-2), gör de bägge den perfekta halvleken i första halvlek. Gerrard fick i sin tur en mer och mer fri roll och drev iväg från utsatt position ett par gånger efter 65 minuter spelade och framåt, ännu en extremt positiv insats från vår kapten. I minut 80 såg man en skillnad på mittfältet då Jordon Ibe kom in, skillnaden stavas samspeltheten i presspelet från den väldigt unge Ibes sida. Dock inget som förklaras svårare än att Ibe inte användes rätt.
Defensiv struktur
Vår försvarslinje spelade matchen ut ett fördröjande av spelets gång, syftet är glasklart, att kunna vinna tid åt varandra så att medspelare ska hinna placera sig själva därefter i försvarsställning. Martin Skrtel var, som vanligt, väldigt framgångsrik i detta moment, där även Skrtel bearbetar bollbanan vid passningarna bättre än tidigare matcher. Även om Skrtel gör två direkt avgörande mål, är det hans försvarsinställning man imponerades mest av. En annan sak Skrtel gjorde excellent var att försvåra för Arsenals offensiva fyra att bryta sig igenom diagonalt, samt att stå rätt placerad i positionsspelet.
En egenskap under denna match som även Coutinho skulle visa sig inneha för dagen. Resterande tre i backlinjen sticker inte ut på liknande sätt alls, ett homogent inslag av en samspelad backlinje fanns, tro det eller ej, med tanke på manfallet i skadestugan. Att ha ett djup i sin spelstil kan tillfalla en enskild spelare eller hela lagdelar, än en gång är det superklart att försvarslinjen intar ett djup för ett erbjuda understöd åt en annan spelare i försvarslinjen som har satts under press.
Rodgers taktik
Med så många obesvarade frågor om hur vinterfönstret klurades ut till slut, kommer detta resultat som en frisk vind i luften. Spelet hade gått i lås senast, och Brendan Rodgers använder sig av olika sifferkombinationer under matchens gång för att svänga över framför allt mittfältsspelet till vår favör. En riktig bild av säsongen kanske är den att Rodgers mognat som tränare i stormöten, medan vi i det långa loppet inte har den där touchen nog för att utmana om titeln. De fasta situationerna och dess påverkan på vårt spel har tagits till en ny nivå i år, det får tillfalla Brendan såklart. Den största överraskningen på en idag var hur som helst att Liverpool mer och mer ser ut som ett omställningslag, där Brendan under sitt första år hellre alltid ville vinna bollinnehavet istället.
Rodgers perfekta anfall
Först lockar man upp Arsenal till vår tredjedel, sedan slår Coutinho en väl avvägd passning från mittplan och framåt, sen slår Suarez också en väl avvägd passning till Sturridge och resten är historia.
Sturridge löper sig fri och slår in 3-0.
Källor: FourFourTwo, Viasatsport.se
